Sorg har övergått till glädje igen. En av mina grisar dog för några veckor sen, så jag var tvungen att hitta en sällskapsgris till den återstående. I lördags fick jag så hem en minigris från Kung Tulle, och han är jätte, jättesöt! Min linderödsgris har ännu inte fått möta sin nya sällskapspojke, han inväntar vaccinering, och får samtidigt lite tid att vänja sig vid att gilla mig
. Aningen svårflirtad än så länge, han har inte upptäckt hur underbart det är att bli kliad i armhålan, men det kommer väl!
