Att folk ska bry sina huvun med att tänka ut presenter till varandra och springa runt och köpa prylar som kanske blir bara till besvär uppfattade vår familj, alla vuxna, som ett jobbigt påfund. Å andra sidan är det kul med julklappsrim och gissningar och att öppna paket.
Följande lösning har vi tillämpat de senaste 5 åren till allmän belåtenhet.
Var och en köper en present till sig själv. Något man vill ha men är halvt onödigt. (Det är faktiskt kul och lätt att handla åt sig själv) Så slår man in den som vanligt och lägger under trädet/i tomtesäcken eller vad man brukar göra, men man skriver inget namn på. Vid julklappsutdelningen får man sedan presenter utan namn på att öppna. Vi tar bara ett paket i taget. När man har öppnat paketet gissar man vem det är till, vem som alltså har köpt den åt sig själv. Om man gissar t.ex. Kalle och Kalle vill ha presenten måste Kalle svara med ett juklappsrim. Har kalle köpt presenten åt sig har han förstås ett passande rim klart.
Vi har haft en regel om att om den som öppnar har gissat på fel person och Kalle inte har köpt presenten har han rätt få den om han ändå lyckas prestera ett rim, så man har en teoretisk möjlighet att roffa åt sig en annans present, men jag kan inte minnas att någon har utnyttjat den möjligheten i praktiken.
Vi brukar få fram en hel del glada skratt vid julklappsöppnandet. Inte sällan är det en överraskning vad folk har val åt sig själva. Bäst av allt är att ingen behöver fejka tacksamhet över tröjor eller annat som är helt fel....
För barn gäller förstås annat, men jag kan tänka mig att tonåringar kan gilla systemet att köpa present åt sig själv i stället.
