... Nu kom jag och tänka på för ca 6-7 år sedan då vi hade ankor.
En sommar blev det en kull med EN vit unge i (alla de andra var som beigefläckiga eller svartvit fläckiga... Har ingen aning om vad det var för ras eller blandras... De var ganska stora och klumpiga i.af, kunde inte flyga)
I alla så blev det en vit kvackare och den var vi ju bara tvugna att behålla!
Hon var så vacker... Så kom vintern... Ankorna gick på vintern när deras stoooora damm var frusen i en gammal hönsgård och bodde i ett gammalt hönshus (förra ägaren till huset hade haft hönsen där medan vi valde att placera dem på ett annat ställe och akorna fick det huset).
På kvällarna så stängde mamma till dem... En morgon så kom hon ut och fick se att det bara var 3 ankor inne i huset... Den vita var borta.
Hon gick ut och fick se den stackars ankan ligga i snön helt nedkyld.
Hon tog in den och dumt nog istället för att bara ha henne inne i själva huset går hon in i bastun med ankan. Ankan fick en chock av värmeomväxlingen och med ett KVACK så dog hon i famnen på mamma... Ursch, vilka skuldkänslor mamma hade då.