Trevliga tuppar?

[Broccoli]

Så börjar min tama, snälla tupp ta slut... Fortfarande galant mot sina hönor, men sist ut på morgonen och står mkt stilla, och gal sällan. Han är åtta år och åldern tar ut sin rätt, såklart. Det är inget direkt fel på honom, som man kan se, och det är inte tal om ngt djurplågeri, bara en gammal tupp som jag är väldigt fäst vid. Tam som en papegoja är han, älskar att sitta i knät och bli kliad... Kommer när man kallar hans namn. Inte alltid hundarna gör det.

Så till frågan; Hur vanligt är det med elaka tuppar? Är rädd att få en ny tupp sedan som är helt omöjlig. Har blommehöns, men tuppen jag har idag är en korsning av okänd sort. Brukar blommetuppar bli trevliga, om man är trevlig mot dom, då, såklart? Jag har höns (och tupp) som husdjur mer än nyttodjur. Glad för ev. ägg men äter inte upp några fåglar. Min misstanke är tyvärr att jag kommer att stå utan tupp till våren, och vill inte att hönsen ska bli ensamma utan karlsällskap (det vet jag själv hur trist det är...).

Märklig frågeställning, kanske, men iaf- tacksam för svar!

/B.

[lynxlady]

Det finns trevliga tuppar. Jag har ingen koll på Blommor, men det borde väl vara som med andra, beror på individen. Lycka till i sökandet.

[Henrik Penrik Filivilivenrik]

Hos oss har ALLA tuppar blivit elaka, (peppar peppar, vår nuvarande är jättesnäll än så länge), och vi har väl haft ett tiotal genom åren, av olika raser. Aldrig blomme dock.

[anette i bugared]

Vill du ha en RIKTIGT trevlig ungtupp så kan du fundera på nån av mina MES:ar (Modern Engelsk Strids) som trots namnet är de mest sällskapliga jag haft. De flyger gärna upp och sätter sig på axeln eller armen och ÄLSKAR DIG när de ser dig komma.
Jag har 2 ungtuppar på knappt 1 år.

[Linkoso]

Har inte varit med om några elaka tuppar här hemma (bortsett från en som jag inte höll på och grejade med som liten, han tog vi bort).

Bland våra tuppar har vi också 2 riktiga gubbar. 10 år är dem, fyller snart 11 år och det rä fortfarande fullt fräs i dem.
Den ena är kung över hönsgården. Han är en korsning mellan brun Lohman och ... Något annat.  Väldigt mysig! 

En annan tupp som är fruktansvärt mysig är våran dv kochin tupp!  Han går aldrig undan en utan man kan plocka upp honom precis när man vill...  Och hur man vill.  Brukar krama honom som en teddybjörn... Du vet sådär "en liten flicka" kan stå med sitt gosedjur.  Han är sååå gosig!  ... Fast bara mot mig ...  Andra som han inte känner igen moppsar han upp sig mot och tror han är så farlig och stor... *skrattar* Men han bara moppsar sig, anfaller gör han aldrig.

Så har jag ju min älskade lilla Skrutten som flyger upp på axeln på kommando... Och ibland när han själv känner för det också. Han vill ofta följa med mig när jag ska iväg och göra något och visar det genom att när han ser att jag är på väg därifrån rusa efter mig och flyga upp på axeln.. Sedan sitter han där och "kuttrar". 

Så nää... Här hemma har vi i alla fall inga ilskna tuppar. Har varit med om en attackbenägen tupp hos ett äldre par när jag var liten men tror att han var den enda också.

Ett tips om du vill få en tam tupp är ju att du skaffar en kyckling som får växa upp tillsammans med dig. Det är alltid svårare att få fullvuxna djur och särskilt tuppar att bli tama som vuxna om de då är vilda.

[Marygold]

Jag har Åsbohöns och har aldrig haft någon tupp som varit elak mot folk. De vaktar sina hönor mot hök och räv, letar godsaker åt dem och månar om dem. Slåss inte med varandra så länge det inte blir för många tuppar per höna. En tupp per fem-tio hönor funkar utmärkt.

[Torry]

Jag har aldrig haft någon ilsken tupp. Jag fick 7 blandras Brama/Orpington/Blomme förra året och en stor Kochin tupp. Alla blev jättetama och snälla, jag håller på ganska mycket med mina tuppar umgås med dem så mycket jag kan, dom följer mig när jag kallar på dem och protesterar inte mot att bli upplyfta och gullade med. Alla har varit lite mopsiga precis när dom börjat bli könsmogna men jag har bara ignorerat dem och behandlat dem som vanligt. Efter några veckor har dom slutat. Dom är väl som alla ungdomar och skall testa gränserna.
Jag har två st kvar som är snart 6månader.
//Torry

[Taggis]

Jag har inte heller haft någon tupp som varit elak . Har haft blomme tuppar oxå & dom var hur snälla som helst dom .

[Broccoli]

Hej och så kul med alla svar! Och alla tupphistorier ! Inte bara jag som är galen (förlåt ordvitsen) i trevliga tuppar alltså ...
Jag känner inte så många som har höns, speciellt ingen som har tama höns/tuppar. Tråkigt måste det vara! Mkt roligare när de är individer med personlighet, trots att inte alla mina har det heller. Alla i mitt fall är sex hönor med tillhörande tupp.  Jag hade jättegärna haft egenuppfödda kycklingar, men det blir aldrig ngt av äggen. Hönorna är inte ruvintresserade och tuppen är hybridtupp (slakttupp) och påstår vara steril. Blev med tupp av en slump, när jag hittade honom halvt ihjälfrusen på en åker. Sedan var jag ju tvungen att skaffa höns till honom också . När man sedan får kommentarer av folk hemmavid om att man borde nacka den gamle och skaffa en "riktig" tupp... . Så länge han mår bra, trots ålderstecken, så får han allt gå här. Och nacka? Inte alls. Är en sån som har veterinär till avlivningar. Knäppgök, inte sant ?

Tanken är ju att skaffa ungtupp, när den dagen kommer.  Ras spelar egentligen ingen roll. Jag hade orpingtonhöns förrut, har en kvar, min favorithöna alla kategorier. Blommehönorna är enkla på det sättet att de är mer rörliga är orpington (lite korkade är de nog, om man får säga så? Brås kanske på matte.), men inte så personliga, och mina är väldigt dåliga värphöns. Snygga däremot, och friska.

Bästa hälsningar
Broccoli.

[Jullan]

Vi har haft två elaka otäcka tuppar, de var bröder. (Vi har blommehöns). De andra vi har haft har varit jättebra. T.o.m "Lillen" som är vår dv Kochin är jättesnäll och mysig. Fast han gillar sådär när min 4-åring bär runt honom, gör han aldrig annat än att se sur ut och möjligtvis knorra lite. (ja, jag vet att barnen ska vara försiktiga med djuren och inte hantera dem själva.)

[anette i bugared]

Elaka tuppar är ett elände. När barnen var små så hade vi en som hoppade och slog med sporrarna, äldste grabben ( som nu f.ö. är nästan 30) har fortfarande ett ärr på kinden efter ett sånt anfall. Själv fick jag beväpna mig med paraply då jag skulle in i hönshuset. Den tuppen fick vi skjuta, han var bara för elak.

Men även sällskapliga tuppar kan ibland ställa till det och detta fick en bekant erfara för några år sedan då vi hade en mycket trevlig hedemoratupp. Tuppen hade för vana att sätta sig på axeln eller huvudet på oss, men vår bekant, som var FLINTIS, fick plåstras om efter att tuppen halkat runt på hans bara skalle i jakt på sittplats.

[Linkoso]

Isch! 

Förlåt men jag blev nästan lite full i skratt...  Fick bara upp en lite rolig syn...  (det där med halkar runt på flint)

[anette i bugared]

Isch! 

Förlåt men jag blev nästan lite full i skratt...  Fick bara upp en lite rolig syn...  (det där med halkar runt på flint)

I ärlighetens namn måste jag erkänna att även VI har skrattat många gånger åt den händelsen. Stackarn, det var maken till en av våra bekanta, och hon (vår bekant/hans fru) hade släpat med maken hem till oss för att han skulle få se hur trevligt det var med höns och övertala honom att de också skulle ha en egen liten hönsflock. Inte tror jag att det övertalngsförsöket blev nån framgång

[Linkoso]

Haha, okej! 

[Broccoli]

Att ha en tupp i håret... nej, inte för mig det, inte! Speciellt inte min stora... Men roligt måste det ha sett ut där med stackarn med flinten !

Jag var iväg med min krassliga tupp till veterinären igår. Han får nu lite antibiotika för att se om han blir bättre av det. Kanske inte mkt att hoppas på, sa veterinären, men alltid värt att prova. Om inte annat höll de andra djurägarna i väntrummet på att tupp-a av när de såg vad jag hade i kattransporten ...

/B.

[Hönsakadurra]

Fyndigt värre på denna tråden
Jag har Blommehöns och jag har inte träffat på någon elak tupp. Inte heller bland de övriga raserna jag har. Bra värpare är de dessutom, blommorna då alltså, ett ägg var av dem om dagen får jag men ruva, de vill de inte.
Lite flaxiga och rädda jämfört med andra raser men endå helt ok.

[Rakadero]

Min blommetupp är väldigt trevlig, har aldrig varit dum mot oss, inte hönorna heller, han kan vara lite nedlåtande mot den andra tuppen ibland, inte 'slå' honom direkt, mest bara mota bort honom från hönorna han tänker uppvakta ibland.

Jag har hört flera säga att blommehönor är flaxigare och räddare än andra men det stämmer inte på mina alls, de är väldigt tuffa brudar, först fram och se vad/om jag har något i handen när jag kommer...

De värpte inte jättemycket ägg november december men nu får jag i genomsnitt två ägg på tre hönor om dagen.

[Broccoli]

Hej!
Det blir en blommetupp som får ersätta Anton så småningom. Har aldrig uppfattat mina "blommor" som rädda eller flaxiga, det enda dom inte gillar är gräsklipparen så då går dom in. Kloka flickor! Mina hönor är visserligen tre år nu i vår, och jag förväntar mig inga större mängder ägg. Men tyvärr har de aldrig varit bra värphöns, någon av dom. De kanske vet att de får leva ändå ::)och tänker inte anstränga sig i onödan . Eller nå´t.
Hoppas fortfarande att min gamle tupp ska krya på sig, men tror inte mkt på det ens själv. Ska höra med tanten hönorna kommer ifrån om hon vet ngn som har obesläktade höns som jag kan tinga en ungtupp ifrån. Sedan får jag hålla alla tummar och tår för att han blir riktigt trevlig eftersom jag ju vill ha honom i många år. Hönsen också, säkert.
/B.

[Broccoli]

Jaha, det slutade som jag trodde. Min gamle tupp blev akut sämre, svullnade upp i halsen och fick åka iväg till veterinären igen. Hon misstänkte lungödem (heter det så), tumör eller så i halsen som plötsligt växt och riskerade att täppa till strupen helt. Bara över natten, kvällen innan verkade han trött men åt och sprätte runt som vanligt. På morgonen var han rosslig och svullen. Det blev avlivning, fanns inget alternativ. Stackars lilla Anton !

Hönorna fick en ny tupp, en stilig karl, blommekorsning och en charmör utan like! Gal som en galning, är med och värper ägg (tror inte han värper själv...) och varnar för alla faror han ser. Lite lustigt bara, för hönorna är ju världsvana och inte lättskrämda, så hans "faror", allt från jag då, till katten, rubbar inte deras lugn .

Hälsningar
Broccoli.

[Sätterbron]

Tråkigt med din gamla tupp, roligt med din nya! Hoppas att det är en trevlig prick som kommer att ta väl hand om hönorna i många år, precis som du hoppas