Föl helt ohanterat vid leverans

[Tessie]

Nu är jag i stort behov av er hjälp. Jag berättar från början.
I våras beställde vi två föl, ett som levererades i okt med sin mamma. Stoet skulle vara hos oss tills det var dax för avvänjning och då i dec skulle nästa föl komma och stoet skulle åka hem. Det första fölet som kom hit med mamman har varit hur go som helst. Hon är nu 7 mån. I dec åkte stoet hem och det andra fölet på 8 mån kom hit. Nu till problemet.

Det första fölet hanterar vi utan problem, leder i grimma, borstar, kratsar hovar mm. Alla kan kela med detta föl, hon är väldigt social.
Det andra fölet kom hit helt ohanterat. Hon är livrädd för människor. Ägaren hade hanterat henne 4 dagar innan hon kom hit, hon fick tvinga sig på henne mer eller mindre. Men när hon väl tagit henne så var hon något så där lugn och tillmötesgående. Hon gick med henne i grimma, lyfte hovar mm. Men hon fick ta det väldigt försiktigt.

Sen började problemen som jag ser det. Första dagen när vi kom ut i stallet och vi stod utanför boxen så hotade hon, öronen lutade skarpt bakåt, högg efter oss. Om vi råkade röra oss så sparkade hon bakut så det smällde i boxen. Ingen av oss vågade gå in till henne.

Vi ringde efter förra ägaren, hon visade oss hur hon tog henne, min man gick in och gjode lika dant. Och nu är det då inga problem för honom att ta henne, klappa henne, leda henne i grmma. Han har t o m kommit så långt så att han kan gå fram till henne i hagen, klappa henne, ta henne och leda in henne.

problemet är jag, fölet har skrämt mig ordentligt. Jag vågar gå in till henne, hon kommer fram och nosar, luktar men sen kommer jag inte längre. Så fort jag rör mig det minsta lilla som t ex försök till att klappa henne så kommer öronen bakåt, hon ryggar, vänder baken till men sparkar inte. Sen vänder hon sig mot mig och samma procedur kan upprepas igen. Det är bara de som har tvingat sig på henne som sen kan gå in i boxen och ta henne utan problem. Visst kan hon vara lite avvaktande men det har gått väldigt mycket framåt bara på en och en halv v.

Jag bad min man hålla henne i grimman en gång när jag skulle gå in och klappa henne, men man märkte direkt hur orolig hon blev. Hon känner ju givetvis min rädsla.

Nu vill jag ha lite råd. Vi vill ju givetvis ha en häst som fungerar med människor, inte bara med vissa personer. Hur ska jag gå vidare med henne? Hur ska jag komma över min rädsla för henne? Tror ni att hon i framtiden kan bli en hanterbar häst av även mig? Eller kommer hon alltid att vara rädd för människor som hon inte känner?

Som det är nu går de i lösdrift, när jag ska umgås med det andra fölet så får vi stänga in henne i sin box, för att jag ska känna mig trygg. Och så kan vi ju inte ha det.

Min man går nu i boxen obehindrat, hon känner ju att han inte är rädd. Snälla hjälp mig, hur ska jag komma vidare? Ska jag bara strunta i henne så länge och hoppas på att hon kommer över sin rädsla, och att hon blir trygg och säker när min man håller på med henne? Eller ska jag som är så osäker närma mig henne varje dag och hoppas på att allt kommer att lösa sig? Jag vågar inte att gå in och ta henne så som ägaren och min man har gjort, och som det är nu verkar det som att gör man det så är man accepterad sen.

[Nässelhäxan - babsan]

Sen började problemen som jag ser det. Första dagen när vi kom ut i stallet och vi stod utanför boxen så hotade hon, öronen lutade skarpt bakåt, högg efter oss. Om vi råkade röra oss så sparkade hon bakut så det smällde i boxen. Ingen av oss vågade gå in till henne.

Hästen är helt klart ovan vid människor. Det är en helt naturlig följd av att aldrig umgåtts med människor. Om ni har otur så har den även blivit präglad av ett sto som är otrevlig att hantera. Det är ett stort problem nu och det kommer bara att växa om ni inte tar itu med det genast.

Vi ringde efter förra ägaren, hon visade oss hur hon tog henne, min man gick in och gjode lika dant. Och nu är det då inga problem för honom att ta henne, klappa henne, leda henne i grmma. Han har t o m kommit så långt så att han kan gå fram till henne i hagen, klappa henne, ta henne och leda in henne.

problemet är jag, fölet har skrämt mig ordentligt. Jag vågar gå in till henne, hon kommer fram och nosar, luktar men sen kommer jag inte längre. Så fort jag rör mig det minsta lilla som t ex försök till att klappa henne så kommer öronen bakåt, hon ryggar, vänder baken till men sparkar inte. Sen vänder hon sig mot mig och samma procedur kan upprepas igen. Det är bara de som har tvingat sig på henne som sen kan gå in i boxen och ta henne utan problem. Visst kan hon vara lite avvaktande men det har gått väldigt mycket framåt bara på en och en halv v.

Jag bad min man hålla henne i grimman en gång när jag skulle gå in och klappa henne, men man märkte direkt hur orolig hon blev. Hon känner ju givetvis min rädsla.

Nu vill jag ha lite råd. Vi vill ju givetvis ha en häst som fungerar med människor, inte bara med vissa personer. Hur ska jag gå vidare med henne? Hur ska jag komma över min rädsla för henne? Tror ni att hon i framtiden kan bli en hanterbar häst av även mig? Eller kommer hon alltid att vara rädd för människor som hon inte känner?

Tyvärr kommer problemet aldrig att lösa sig om du inte vågar ta kontrollen över fölet. Nu har du i alla fall den fördelen att den inte har hunnit bli så jättestor (hoppas att det inte är ett ardennerföl). Jag vill att du ska få fölet att förstå att du är en trevlig person som kommer med mat; som klappar och kliar och som är trevlig att umgås med. För att fölet ska lära sig det så måste du umgås med det.
Det är jättebra att de går tillsammans i lösdrift. Då kan du nämligen utnyttja avundsjukan dem emellan. Tro mig, jag har gjort det själv så jag vet att det fungerar.
Tag med dig en rotborste och gå in i hagen. Locka på fölen. Om det elaka fölet kommer mot dig; fortsätt locka med lugn röst. Kommer du åt så klia och prata samtidigt. Så fort fölet gör minsta min av att vilja attackera; bita eller sparka, så ryter du: NEJ! och går därifrån. Gå då till det andra fölet och borsta det. Klia och umgås. Ju mer desto bättre.
Använder du dessa råd konsekvent så kommer du få två föl som lär sig att:
1. du är trevlig att umgås med.
2. du blir arg om man bits eller sparkas.
3. det är inte trevligt när du blir arg.
När fölet låter dig borsta det överallt så kan du gå vidare och träna lyfta hovarna o.s.v.

Kom ihåg att om du borstar det andra fölet så ska det inte löna sig att komma emellan. Du bestämmer vilket föl som du ska ägna dig åt. Fös bort det föl som kommer och vill avbryta (det gäller naturligtvis även om du pysslar med det elaka fölet och det andra fölet försöker komma emellan).

Tänk också på säkerheten framför allt. Därför ska du alltid, i alla situationer fundera över hur du kan agera om fölet går till attack. Med ett spö har du alltid möjlighet att korrigera och stryka under ditt NEJ! på avstånd.

Det är också viktigt att tänka på HUR man korrigerar. Jag har lärt mig mycket av att studera mina ston och sett hur de har uppfostrat sina och andras föl.
Min gammelmärr som var en kanonbra mamma gav sina föl flera chanser:
fölet bråkar och busar; hon lägger öronen bakåt och visar på så sätt sitt missnöje.
Fölet fortsätter att busa; hon vrider på huvudet och hugger i luften eller lyfter upp ena bakbenet.
Fölet fortsätter att busa; hon tar en ordentlig tugga i baken på fölet alternativt ger den en lätt känga med ena hoven.
På det här sättet triggar hon upp bestraffningen och fölet lär sig otroligt snabbt att när mamma lägger öronen bakåt då är det dags att lägga av. På samma sätt måste du få fölet att förstå att du är trevlig, men när du höjer rösten då är det dags att skärpa sig. Fördelen med den här uppfostringsmetoden är också att fölen inte springer runt i onödan och är oroliga för att få omotiverade sparkar eller slag.

Det är också viktigt att du aldrig försätter dig i en situation där du kan bli tvungen att backa. Då har du gett fölet ditt utrymme och därmed visat att du är lägre i rang. Händer det så får du svårt att ta tillbaka din rättmätiga plats som flockledare.

Lycka till.

[saint206]

jösses vad jag känner med dig!! jag vet precis hur du känner det, jag sålde min hingst för tre månader sedan just för att jag var rädd för honom... han skrämde mig rejält ett par gånger, och jag kom aldrig över det igen.. andra kunde hantera honom, men inte jag. jag sände ut osäkerhet och rädsla och backade även undan...

just det tipset kan du få av mig, även om det inte gick så bra för mig. BACKA ALDRIG UNDAN. flytta dig inte en tum, gå hellre PÅ fölet, så att hon är tvungen att flytta sig.
och så ett tips till. ta på dig hjälm och annan "skyddsutrustning" så att du känner dig liiite säkrare..

och som sagt, minsta lilla hon bara lägger öronen bakåt, ga PÅ henne, boktsavligt talat.

och du, jag vet hur svårt det är.

[Tessie]

Tack för era svar och för att ni förstår. Vågade knappt skriva här, känner mig jättedum som har blivit rädd för henne. Till råga på allt så är det små shettisar, men de är ju starka och kan de också. Som det är nu kan jag gå in till henne, eller till dem tillsammans. Hon kommer och är nyfiken och så länge jag står stilla, hon får nosa på mig så går det bra. Men det minsta lilla som jag försöker klappa, eller ens rör mig så åker öronen bak och hon blir hotfull. Hon har även varit med i lösdriften med det andra fölet när jag är där och klappar henne, denna som jag är rädd för kommer, nosar och sen går det inte längre. Min man stod så i ett par v innan han tvingade sig på henne. Efter han gjort det så har det gått hur bra som helst för honom och det fölet. Saken är ju den att jag vågar inte tvinga mig på henne, är rädd att hon ska skada mig på något sätt. Min man kan nu gå fram till henne och klappa direkt, han får ta det försiktigt bara annars blir hon rädd. Jag undrar ju också, ska alla behöva tvinga sig på henne innan hon godtar en människa? Jag vill ju att hon ska bli så tam att man ska kunna komma fram till henne utan att få panik. Hon som fött upp henne tvingade sig också på henne, sen gick det bra. Även en kompis till mig har gjort det och sen har det gått bra med henne. Och om jag skulle våga tvinga mig på henne så är jag ju skiträdd när jag ska göra det, och det känner hon. Jag känner mig säkrare om jag står i boxen, hon kommer fram och nosar, men det verkar som att sen vill hon inte gå längre. Min man har borstat henne, haft henne uppbunden och lett henne i grimma. Det går bra. Hon blir nervös när han ska sätta på grimskaftet, häromdagen stegrade hon sig men han höll kvar som tur var. jag vet ju att hon inte får vinna en sådan kamp för då är det ju att börja om från noll. Har ni några mer råd att ge. Hur kan jag komma över min rädsla för henne? Egentligen är det ju jag som har hästintresset och ska sköta om dem, men det går ju inte som det är nu. Är så besviken på hela grejen.

[fjäderfän]

mycket nh är viktigt ledarskap jag har en 4åring som står mer på två ben en alla fyra tog en vecka att få ur han dom dumheterna nu e han väldens snällaste.

det är bara att kliva på henne flaxa med armarna om hon går på dej för hon får inte betäma när ni ska gosa utan du. bete dej som e häst skulle gör togen en vecka för min att fatta han satte vi i en flock om 5 hästar och nu e det inga problem alls låt henne ha grimman på tillls du kan fånga henne själv.

[Fritjoff]

Tack för era svar och för att ni förstår. Vågade knappt skriva här, känner mig jättedum som har blivit rädd för henne. Till råga på allt så är det små shettisar, men de är ju starka och kan de också.

Min syster sa alltid att det är dom små ponnyerna som kommer bli min död Och det är sant. Så storleken spelar ingen roll. Tvärtom så kan man tycka att dom små kan man ju gå in till när dom bråkar för dom är små, och så vidare.. Har blivit halvt ihjälklämd av två söta gotlandsruss som skulle dela spilta tyckte dom.

Hon blir nervös när han ska sätta på grimskaftet, häromdagen stegrade hon sig men han höll kvar som tur var. jag vet ju att hon inte får vinna en sådan kamp för då är det ju att börja om från noll. Har ni några mer råd att ge. Hur kan jag komma över min rädsla för henne? Egentligen är det ju jag som har hästintresset och ska sköta om dem, men det går ju inte som det är nu. Är så besviken på hela grejen.

Tålamod. Min syster köpte ett fullblodsföl för ett halvår sedan, och jag har haft jätteproblem. Normalt är jag rätt lugn med hästarna, men just den här har gjort mig nervös.

 - Varje gång jag blev rädd för henne så har jag fått börjat om från noll, i princip
 - Efter ett halvår så har jag lärt mig HUR hon reagerar (Alltså, öronen bak, vänder lite först, sedan helt etc) och det har jag lärt mig använda som en strategi för att inte bli nervös.
 - Man kan ju låtsas vara lugn hur mycket man vill, men dom vet
 - Hantera ofta i små intervaller. Inga stora grejor. Varje gång du hanterar fölet utan att bli nervös så har du kommit en bit på vägen, oavsett fölets reaktion!

Det är ju viktigt faktiskt, för det känns så motigt. Det handlar ju oxå om att bygga upp din egen självsäkerhet, därför är det viktigt att tänka på din egen reaktion som en mätare på hur bra det gick istället för hästens (till att börja med).

Fölet har stegrat sig när jag har gått med grimskaft flera gånger, och då gäller det att vara i kontroll och inte nervös. Första gången så gick det åt helskotta, men nu kontrollerar jag henne och det känns bra efter allt jobb hon har gett mig

[Körven]

 Varför sätta sig i den situationen,att skaffa häst oavsett ålder på den, om man saknar kunskap och erfarenhet eller lämplighet att hantera hästar överhuvudtaget.
Det är ingen mänsklig rättighet att ha häst,som många tycks tro.Finns det någon som tror att man kan köpa ett dragspel och i ockmed det så kan man spela på det ?Skulle inte tro det.Men när det gäller hästar då tycks uppfattningen vara att bara man har häst så följer kundskapen med automatiskt.

Jag borde inte klaga,för det ger mig mera jobb och mer pengar,men jag tycker synd om alla hästar som blir felhanterade.

[bondelinda]

Varför sätta sig i den situationen,att skaffa häst oavsett ålder på den, om man saknar kunskap och erfarenhet eller lämplighet att hantera hästar överhuvudtaget.
Det är ingen mänsklig rättighet att ha häst,som många tycks tro.Finns det någon som tror att man kan köpa ett dragspel och i ockmed det så kan man spela på det ?Skulle inte tro det.Men när det gäller hästar då tycks uppfattningen vara att bara man har häst så följer kundskapen med automatiskt.

Jag borde inte klaga,för det ger mig mera jobb och mer pengar,men jag tycker synd om alla hästar som blir felhanterade.

Helt rätt, men hur skaffar man sig erfarenhet om man aldrig umgås med hästar ur olika åldrar? Man måste ju utmana sina kunskaper också, annars lär man sig inget nytt. 

[fjäderfän]

att man åker och hälsar på någon med unghästar så man vet vad det innebär med unga ohanterade hästar. eller tar hjälp av någon kunnig.

[Körven]

Helt rätt, men hur skaffar man sig erfarenhet om man aldrig umgås med hästar ur olika åldrar? Man måste ju utmana sina kunskaper också, annars lär man sig inget nytt. 

Det går aldeles utmärkt att umgås med hästar utan att äga dom, eller ha dom i eget stall.Och på så sätt skaffa sig erfarenhet hur man sköter dom.Det vanligaste sättet att lära sig är "försök och misslyckande" Men när det gäller umgänget med djur så är det en i högsta grad olämplig metod, som oftast leder till djurplågeri.Att praktisera den metoden på hästar är mycket faligt.
Att utmana sina kunskaper och lära sig något nytt, tex åka rullstol,eller ligga sex fot ner i marken. Det finns på tok förmånga sådana exempel.

[saint206]

kom på ett tips till, som funkade hyfsat för mig faktiskt, ta med nån som du kan visa dig "duktig" inför... jag blev mycket säkrare när sambon var med, eftersom jag kunde förklara att "såhär och såhär gör man när det och det händer" om du förstår vad jag menar.. och till er andra, jag förstår det där med att man ska ha kunskapen först, men ibland finns kunskapen men rädslan kommer ändå. och den har en tendens att blockera kunskapen ganska rejält..

[Charlotte]

Men nu överdriver du väl lite Körven? Det finns ju en man på gården som INTE är rädd för fölet och tar hand om det, var kommer då djurplågerit in i bilden? Min mamma var livrädd för hästar när jag hade ponnyer, men dom led förmodligen inte eftersom jag tog hand om dom... Den som har det jobbigt i den här tråden är väl TS? Det kan inte vara kul att vara rädd när man ska utöva sitt intresse? Men med hjälp av mannen och sakta uppbyggande av både ägare och hästens självförtroende ska det nog gå bra. Mannen får väl jobba med uppfostran så länge, han som inte är rädd. Hästen har ju knappt blivit hanterad, så det är väl inget att bråka om. Jag tror det löser sig.          Mvh                 Charlotte   

[Körven]

 Ett bra knep är att ta några Stesolid eller Valium eller liknande,sedan kan man bjuda hästen på några så man blir mer samspelt.
Varför i jessu namn hålla på med hästar om man är så rädd för dom att man skiter i byxorna,varför utsätta sig för det?
Jag skulle aldrig komma på tanken att skaffa mig en orm, inte ens den mest harmlösa stackare,för jag tycker dom är mycket obehagliga.

Jag har fått den frågan många gånger; Är inte du rädd då......Nä jag har aldrig varit rädd för någon häst,men jag har aldrig utmanat någon heller för att bevisa att jag inte är rädd,för det är bara dummheter.

Det där med djurplågeri........

Om man inte vet hur ett djur fungerar,oavsett vad det är för djur,leder oftast till djurplågeri.Detta pga av skötarens bristande kunskap,vet man inte hur mycket eller lite mat ett djur behöver,eller hur bostaden skall vara beskaffad,motion,rykt  mm.Hur många övergödda hundar och katter kaniner,hästar samt deras ryttare finns det?

Snön är aldeles gul bakom stallet där nervösa damer sitter och pinkar..........Man skulle kunna tro att det är en Pub i stället för ett stall.

[Körven]

 
 Jo visst tusan jag glömde skriva  att det inte är Tessie som jag klankar på utan rent generelt rädda hästskötare.

 Till Tessie vill jag säga,  du vet om dina brister,och det är en bra början,man måste fråga om man inte vet.

[Tessie]

Tack för alla vänliga svar. Ja, min okunskap har jag nog inte skrivit om här. Sanningen är att jag vet rätt mycket om hästar och har hållt på rätt mycket med hästar, men det är några år sedan. Däremot min man har aldrig hållt på med hästar. Nu när det blivit som det blivit så kan jag i många avseenden tala om för honom hur han ska göra eftersom han kan hantera hästen. Det som har hänt mig är ju att jag har blivit rädd för henne och inte kommer över min rädsla. Det var ju liksom inte meningen från början heller när vi beställde det här fölet att vi hade tänkt oss att hon skulle komma till oss ohanterad. Men jag lovar er, någon misshandel av henne håller vi inte på med. Vi vill göra det bästa av situationen och jag måste ju arbeta med min rädsla. Det andra fölet hanterar jag hela tiden och är inte det minsta rädd. Jag tar åt mig av alla råd som ni här har gett mig, och är tacksam för dem. Ni får gärna skriva igen om ni kommer på mer. Det här med rädsla kanske har med åldern att göra. Tycker det verkar som att man blir fegare och fegare ju äldre man blir. Som tur är så är inte min man rädd för henne, och hanterar henne jättebra. Jag ska jobba jättemycket med detta nu och hoppas på att det går framåt. Tålamod finns det ju något som heter också som någon av er skrev. Jag kanske har lite för bråttom i min besvikelse för att det har blivit som det blivit. Min man som egentligen inte har haft det stora hästintresset har blivit väldigt fäst vid just detta fölet och känner på sig att det ska ordna sig. Han säger att så länge jag inte kan hantera henne så kommer han att ta hand om henne.

[saint206]

körven...du tycker inte du tar i lite mycket nu va?
 

[Sar]

Vad bra att din sambo kan ta hand om fölet medan du jobbar på din rädsla!
Det råd jag skulle vilja ge dig är att försöka vara fokuserad på uppgiften snarare än fölet. VÄnta inte ut hennes beslut om hur hon vill bemöta dig utan gör vad du ska och sedan får hon forma sig runt dig. D.v.s. ska du fodra så öppnar du dörren och går sedan fram till krubban utan att bry dig speciellt om fölet.
När hon kommit fram till krubban och du vänder dig om kanske du drar några tag längs manen och går sedan.

Kan hon stå uppbunden? Om inte så träna på det. Låt din sambo ta hand om att sätta på grimman och sedan sätter du fast henne under tiden du borstar henne, borsta bara framändan till att börja med och allt efter att du blir säkrare går du längre bak.

Tränger hon sig på dig när du ska fodra så tar du helt enkelt bara större plats genom att gå ett steg bakåt mot henne eller svänga ut rumpan.

Jag tycker du är stark som kan prata om din rädsla och även försöker hitta medel att bli kvitt den.
You go girl!

[Fritjoff]

Ett bra knep är att ta några Stesolid eller Valium eller liknande,sedan kan man bjuda hästen på några så man blir mer samspelt.
Varför i jessu namn hålla på med hästar om man är så rädd för dom att man skiter i byxorna,varför utsätta sig för det?

Det är ju jättebra att du har aldrig blivit rädd i någon situation under ditt liv tillsammans med djur. Kudos till dig. Själv har jag inga problem att erkänna att jag blivit rädd. Flera gånger faktiskt. Sist var när kalven hoppade och nästan prickade mig i huvet med tassen! Då sket jag nästan i byxorna!

Men det handlar ju om situationer och tillfällen. Jag vet att jag inte kan gå in till kalvarna med rädsla i själen, då funkar det ju inte.

För att kunna få självförtroende med hästar så behövs det ju övning. Har man någon som är mer hästvan än en själv, som TS har, så är det ju ett bra sätt att öva upp sin självkänsla med hästarna. Alla är inte stålmän som du Körven..  

Snön är aldeles gul bakom stallet där nervösa damer sitter och pinkar..........Man skulle kunna tro att det är en Pub i stället för ett stall.

Skaffa dass kanske?

[Tessie]

ja, jag har faktiskt tänkt på det där med att ha henne uppbunden, och det klarar hon fint. Då kan man ju gå in till henne och klappa och borsta. Visste inte om det var rätt metod, var rädd att jag skulle skrämma henne ännu mera eftersom hon är så rädd av sig. Och likaså ska jag göra som Fritjof här föreslog, bara gå in i boxen och fodra mm. Jag gjorde det i em faktiskt, hon kom emot mig med öronen tätt bakåtstrukna, och ett hotande intryck. Jag viftade till med handen, sa nej och hon vände och gick ifrån mig. Det känns skönt att ha någon att ventilera med, då känner man sig inte så ensam i situationen. Tack ännu en gång allihop för ert stöd. Jag var rädd för mycket mer ris ifrån de som vet bäst än jag har fått här. Nu är jag ledig några dagar, så då blir det mycket arbete med självförtroendet här 

[fjäderfän]

bra då har du kommit en bit på vägen.