Jag har läst några forskarrapporter. Det finns bl.a. en skriven 2005 som man hittar genom slu (
http://www.uppsatser.se/om/osteochondros/).
Faktorer som kan bidra till OC
Tillväxt och kroppsstorlekEn snabb tillväxttakt var det första som sattes i samband med förekomsten av osteochondros hos grisar (Reiland, 1978) och hundar (Hedhammar, 1972). Flera oberoende studier visar även att
tillväxthastigheten har betydelse för ostechondrosförekomsten på hästar (Stashak, 2002). I Sverige genomfördes år 1988 till 1990 en radiologisk studie med 77 stycken varmblodsföl (35 hingstar och 42 ston). Fölen undersöktes sex gånger från födseln till åldern av sexton månader. Den radiologiska undersökningen bestod av nio projektioner och var selekterad för att hitta tidiga tecken av OC i tarsocrualleden, palmara / plantara förändringar i kotleden och hörnstödsfragment i proximala falangleden. Hästarnas undersöktes kliniskt och mankhöjd, krupphöjd, omfång runt buken, omfång runt carpus samt längden på metacarpal / metatarsalbenen mättes och registrerades. Åtta föl (fyra hingstar och fyra ston) som utvecklade radiologiska tecken på OC i tarsocrualleden hade en högre födelsevikt än medeltalet och fortsatte att vara tyngre och ha en signifikant högre daglig tillväxt än oaffekterade föl. De affekterade fölen var även högre i manke och kruppa, hade större omfång runt carpus samt längre metacarpalben / metatarsalben än de oaffekterade. Kliniskt såg mer gallor i affekterade leder än i oaffekterade (Sandgren, 1993).
De elva föl som utvecklade OC i kotlederna var lindrigt lättare än de oaffekterade fölen, men hade samma dagliga tillväxt och kroppsstorlek. Det fanns inget samband mellan de radiologiska fynden i kotorna och kliniska symtom ex gallor (Sandgren, 1993).
RörelsepåverkanI en tysk studie på 624 föl har det visats att
rörelse har en signifikant betydelse för utveckling av OC. I studien studerades skillnaden på föl som var ute 5, 13 respektive 30 timmar i veckan. Hos de föl som var ute fem timmar i veckan hade 30 % OC i kotlederna medan föl som vistades ute tjugo timmar i veckan enbart hade en förekomst av 13 %. Om incidensen OC i haslederna ökade eller minskade med utevistelse kunde inte fastställas. En signifikant skillnad av osteochondrosincidensen i kotorna sågs hos föl som var födda sent respektive tidigt på året. De som var födda tidigt uppvisade den högsta incidensen och detta tros bero på att de är inne mer pga sämre väderlek (Wilke, 2003).
Nutritionella faktorer
Övernutrition är en orsak till OC hos hundar (Hedhammar, 1972) och grisar (Reiland, 1978). Försök har gjorts där man har givit olika grupper av föl olika halter av smältbartprotein resp. råprotein.
De föl som fick störst mängd smältbart protein utvecklade mest OC ( Savage, 1993).
Höga calciumgivor till grisar ger inte en ökad OC-incidens (Olsson, 1978). Enligt en jämförande studie av hästar från Gotland respektive Stockholm / Uppsala verkar osteochondrosincidensen hos häst inte heller vara calciumberoende (Hoppe, 1984). Oberoende studier på häst visar att ett för lågt kopparintag ger upphov till en ökad OC-incidens. Zink fungerar som en antagonist till koppar hos häst och därför är det viktigt att halten zink i relation till koppar aldrig överstiger 4:1 eller 5:1. Stora zinkintag kan direkt relateras till OC ( Stashak, 2002).
Genetiska faktorerPå Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala har genetisk nedärvning av osteochondros studerats av Fredrik Hoppe och Jan Philipsson. Nedärvning studerades i två populationer. I ena populationen fanns hästar med OC och i andra populationen fanns ”normala” hästar. Populationen med OC utgjordes av 27 travare efter sex olika hingstar som tillsammans hade lämnat 1263 avkommor samt 18 halvblod efter 13 olika halvblodshingstar. Halvblodshingstarna hade tillsammans lämnat 795 avkommor. En travarhingst och en halvblodshingst nedärvde signifikant mer OC än de andra hingstarna (P<0.001). I den normala populationen hade enbart tre hingstar lämnat över tio avkommor. Ingen hingst hade lämnat över tjugo avkommor och det innebar att materialet blev för litet för statistiska beräkningar. Det gick dock att se vissa indikationer på att vissa hingstar skulle nedärva mer OC än andra (Hoppe, 1984).
I en tysk studie har nedärvning av OC studerats med hjälp av avkommor undan både OC positiva och OC negativa ston. Av 61 ston med OC i haslederna fick 27,9 % av avkomman OC. Av OC negativa ston fick avkomman enbart 11,7 % OC. En liknande trend dock inte lika påfallande kunde ses i kotlederna. Av 50 stycken ston med OC i kotlederna fick 28 % av avkomman OC i kotlederna. Hos negativa ston fick 19,8 % av avkomman OC i kotlederna (Schober, 2003).
Jag hoppade över att kopiera in de
endokrina faktorerna.
Jag tror alltså inte på en ärftlighet där hingsten har
större betydelse än stona, däremot finns det hingstar som verkar förärva ocd i större grad än andra hingstar.
Att den senare utfodringen är ännu viktigare än enbart under fosterstadiet stödjer jag bl.a. på dessa fakta;
http://www.alltomhastar.se/article.asp?article_id=470&infogrp_id=9"en studie som ATG gjorde på föl kunde man se röntgen förändringar hos 4st föl under deras första levnadsmånad. Ytterligare några föl uppvisade tecken på förändringar innan de var 3 månader gamla. Den här studien visade också på OC förändringar kan tillbakabildas, för när man tittade på de här fölen vid 7-8 månaders ålder så hade osteochondros förändringarna läkt av."
Sammanfattningsvis kan man säga att man ska välja rätt hingst, otroligt viktigt med optimal fodring för både fölston samt speciellt föl och växande unghästar och låta dem röra sig mycket!
