Jag har sånna skuldkänslor.............nybörjare,suck...

[Anette Ö]

Jaja, behöver skriva av mig lite elände....

Som titlen berättar och som en del vet så är jag ju nybörjare när det gäller föl.
Lilla Sindri är mitt första föl och han är nu två månader. Jag har frågat och tagit åt mig av "dom som kan" när det gäller hantering och tyvärr så har jag nog lyssnat lite för mycket på islandshäst folket .
Jag har hanterat Sindri (i deras ögon) för mycket . Jag har bostat ryktat kratsat hovar osv osv. Enligt isisfolket så ska man ju inte hantera hästen alls under det första halvåret...typ men nu är jag glad att jag gjort lite ändå... men tyvärr inte tillräckligt.
Jag har tex inte tränat honom på att stå uppbunden och stå still i grimskaft. När jag borstat och kratsat hovar så har jag alltid gjort det i boxen med mamma Saga brevid och han har alltid varit lugn som en filbunke.

I onsdags kom hovslagarn hit. Vi började med att ta ut Saga i stallgången och Sindri stod o tittade över boxdörren. Lite orolig var han men han lugnade snart ner sig. Sedan var det Sindris tur. Vi lät Saga stå kvar brevid honom och satte igång. Det slog mig genast att han inte är van vid att nån håller honom när man grejsar med hovarna vilket vi snart fick erfara. Sindri blev som stollig och ömsom stegrade sig, bockade, druttade ikull osv. Vi provade att låta honom stå lös men uppjagad som han var så gick inte det heller. Som tur är så har jag en guda snäll hovis med ett enormt tålamod. Tillslut så konstaterade vi att nu får det vara nog, han får inte komma undan med ett dumt beteende. Vi tog då och band upp honom mot en vägg i stallgången. Till saken hör att när vi flyttade hit så gick jag över alla väggar och drog ut skruvar spikar osv men hade totalt missat väggen bakom en av skjutdörrarna till en av boxarna Den boxen står alltid öppen men nu drog vi igen den och använde väggen till stöd. Vi ställde Sindri mot väggen och Saga på andra sidan och det funkade en stund. Ena framhoven och bägge bakhovarna var klara när Sindri plötsligt stegrade sig och slog med frambenen, han slog mulen mot gallret till boxen och blev ännu mer panikslagen. Fort som tusan så lossade vi honom och han kom ut på stallgången. Då såg vi att hela frambenet var rött och blodet rann lite överallt på benet och fram på bogen. Vi hittade en massa småsår och ett 3 cm långt jack som var ganska djupt och en skinnflärp stor som en femkrona hängde lös. Medans jag ringde distrikts vet så höll hovis tryck på såret för o stoppa blödningen. Medans vi väntade på vet så verkade hovis klart den hoven som var kvar o Sindri stod lugnt på alla fyra under tiden.
Vet kom och hovis åkte. Såret var djupt och Sindri behövde sys men vet kunde inte ge så mycket lugnande som han borde då Sindri var chockad o hade hög puls och svettades så. Det blev ytterligare en fight med Sindri när såret blev sytt med fyra stygn. När sedan stelkrampsprutan skulle ges så var Sindri så utmattad att han la sig ner.
Nu ska Sindri vara i sjukhage och får inte springa utan ska helst stå o ta det lugnt. Visst i onsdags gick det väl bra men igår hade han piggnat till och hade masor med spring i benen. Sjukhagen är så liten att han inte kan springa så mycket men är man två månader så råder man bot på det genom att hoppa upp o ner på stället istället. Jag ringde vet som sa att om vi kan få stygnen att sitta kvar tills på söndag så borde det räcka ganksa bra . Nu går vi promenader med Saga och Sindri så de får röra sig lite sedan får de stå i boxen.

Nu har jag sånna skuldkänslor för alltihop som hänt .
Varför kollade jag inte väggen bakom boxdörren?
Varför har jag inte vant Sindri vid att sitta fast i grimma?
Varför har jag inte vant honom vid att hålla fast hoven istället för att snabbt bara kratsa ur dem?
Varför har jag inte vant Sindri vid att vara ifrån Saga en stund?

Så många varför snurrar i mitt huvud och jag är livrädd för att Sindri blivit skrämd för livet av det här..........

Känns skönt att få skriva av sig även om det inte gör skuldkänslorna mindre..........

Anette

Glömde berätta att när vet åkt så kollade jag väggen och hittade tre skruvar som stack ut ur väggen. Skruvarna var mörka av ålder och syntes inte med blotta ögat men de kändes när man drog med handen över dem. Nu har jag med lupp gått över alla stallets väggar så nu borde det vara fritt från farligheter....

[Frances]

Det är ingen fara.. Inget ont som inte för något gott med sig  Hellre upptäcka detta NU än när ni har en jättestor "fölunge" att brottas med!

Han får ingen skräck, fortsätt som inget hänt!

[Sar]

Vet du, det kommer att gå bra det här!

En olycka händer lätt men nu blev ju ändå konsekvenserna hanterbara och fortsätter du bara nu och tränar lugnt och metodiskt så kommer det att gå bra.

Jag är ju själv nybörjare med föl och gjorde en gång misstaget att lyssna på andra och inte på mig själv. Jag hade just börjat vänja Ceasar med att stå i gången uppbunden med mamma bredvid sig och tyckte det var dags att prova ställa in stoet i en box precis vid uppställningsplatsen. Ceasar skötte sig jättebra men hans mamma blev orolig och började kalla på honom trots att han stod ca 1,5 m från henne.
Jag sa att nu tar jag ut henne igen men en mer erfaren tjej tyckte att "äsch, stoet måste ju vänja sig". Och jag mitt nöt lyssnade vilket gjorde att Ceasar fick totalpanik då hans mamma kallade på honom och for som en pingpongboll i linorna... Direkt han lugnat ner sig (för att ta ny sats) tog jag ut hans mamma igen och allt blev bra.

Jag provade sedan efter någon dag att ställa upp honom i gången igen (med mamma bredvid) och det var inga problem, som att det aldrig hade hänt. Nu är det heller inga problem för hans mamma att hon står i boxen och en själv utanför.

Jag ser det som enbart positivt för hästen att den blir van vid grimma, ledas korta sträckor tillsammans med stoet samt att den kan lyfta benen. Det är enligt mig ingen överhantering utan snarare schysst mot hästen att man inte plötsligt ställer den inför en uppgift den har svårt att klara. Jag tror många som förordar "ingen hantering" gör det p.g.a. att de har så många föl att de helt enkelt inte har tiden att kunna vänja varje fölunge.

Jag skulle dock hellre ha ett ohanterat föl än en felhanterat, jag har sett några exempel där hanteringen inte varit lyckad och fölungen blivit fräck och respektlös och det har ENBART varit människans fel.
Men 10 min lugn sansad hantering per dag tror jag bara är positiv.

Glöm nu det här tråkiga och ta nya tag! Kram Sar

[Anette Ö]

Hej o tack för svaren
Nu känns allt lite bättre men skuldkänslorna finns naturligtvis kvar . Det var ju så himla klantigt av mig att inte kolla igenom hela stallet menmen, nu gick ju allting ändock ganska bra och det kunde onekligen gått mycket värre.

Sindri mår idag himla bra och har inte ett dugg ont. Han verkar mest njuta av att man tar tempen morgon och kväll och han står så still så. I morse lyckades jag kratsa alla fyra hovarna igen utan att han blev rädd. Sen i onsdags så har han varit väldigt nervös när jag lyft hovarna men nu är allt som vanligt igen. Han har också vant sig vid sin "lilla" hage och ligger mest o har det bra, fast några jämfota skutt gör han ibland men i det stora hela så tar han det lugnt.
En sak är i alla fall säker och det är att med nästa föl så ska allt gå annorlunda till. Grimman ska tex på första dygnet och hanteringen ska börja mycket tidigare. Tur att man lär sig av misstagen

Anette

[Ulricaa]

Det är ju för att du bryr dig om ditt djur för att du får skuldkänslor. Han överlever och kommer inte att få några men, djur lever i nuet och har lätt för att glömma det förflutna om du gör det och visar honom att ni grejar detta. Inga problem.

I början lyssnar vi alla för mycket på andra, det är den obligatoriska gropen vi alla fallit i, pussa Sindri och ha en go fortsatt helg!!!

Kramisar Ulrica

[Pia-Lena]

Gör du det inte lite väl lätt för dig nu när du pratar om "islandshästfolket"? Människor med islandshästar är ingen speciell grupp som alltid beter sig på ett speciellt sätt lika lite som man kan klumpa ihop t ex människor med russ o säga att de alltid behandlar sina hästar si eller så. De jag känner till ( vilket naturligtvis inte är alla) sätter grimma på sina föl inom de första dygnen, vänjer fölet vid att stå uppbundet o  få  hovarna omsedda osv. Vad som ofta feltolkas till att man inte hanterar fölen alls är en försiktighet med att "dutta" o gulla med den lilla hästen i tid o otid, något som inte allas ( vilket en del tror) leder till en väl socialiserad o välhanterad vuxen häst.

Jag har själv islandshäst o tycker det är väldigt tråkigt att alltid få höra att " ni med islandshästar gör ju alltid/ gör aldrig...) Vid ett flertal tillfällen har jag gått kurs med min häst för "vanliga" instruktörer och  har då fått stå ut med kommentarer som; "Nu ryktar du din häst ordentligt, ni med islandshästar ryktar ju aldrig era hästar" ( Jag är 50 år, har haft sammanlagt 5 hästar under drygt 40 år så jag kan rykta) " Nu värmer du upp din häst ordentligt, ni med islandshästar gör ju aldrig det. (Jag värmer alltid upp mina hästar ordentlig o trappar ner efteråt, mkt längre tid än vad dessa instruktörer själva gör)
Listan kan göras oändligt lång. Men kontentan av det hela är att de flesta islandshästägarna( liksom de flesta andra hästägare) hanterar sin föl, de flesta islandshästägarna (liksom andra hästägare) ryktar o värmer upp sina hästar i tillräcklig omfattning.

[Frances]

Visst är det så Pia-Lena! Vi "travfolk" piskar ju våra hästar för att tjäna pengar

[ardagan]

Hej!

Jag är hästnybörjare överhuvudtaget. Vi har en liten ponny hemma och 2 bruksnordisar, den ena mormor, 23 år och den andra barnbarnet, 2 år gammal och totalt ohanterad. När hon kom till oss (är fodervärdar för henne) så hade ingen lyft hennes hovar. Nu efter en del pyssel och ett grimskaft så fungerar det alldeles utmärkt. Vi jobbar med henne sporadiskt men hon är fruktansvärt läraktig och lär sig lätt. Går något fel en gång så sitter faktiskt det inte som berg i minnet eftersom hon har förtroende för mig och litar ändå på mig fast det blir fel ibland.

Det jag också har märkt att man kan inte förstöra förtroendet helt på nolltid bara man är snäll större delen av tiden men vissa missar får man jobba en del med.

[Pia-Lena]

Huvudet på spiken Frances! Och hoppryttare stryker blister på benen på sina hästar för att de ska hoppa högre, barrerar hinder osv. Westernryttare gör slidestop som förstör benen på hästarna o flänger bara omkring i största allmänhet. Obs! För den som bara läser detta inlägg så är det fråga om ironi, fördomar som man får utstå om man håller på med en viss hästras eller en viss gren av hästsporten. Det är bara så tråkigt att det ska behöva vara så.

[Pia-Lena]

Hej Ardagan!

Håller helt med dig om det där med förtroende. Hästar är fantastiska djur som kan förlåta smärre misstag som husse/matte gör om man bara i deras ögon beter sig "rätt" större delen av tiden.

[Pia-Lena]

Frances!

Min man tycker att ditt "valspråk" Den som har flest djur..... också borde vara mitt. Är nu uppe i 104 tackor, 80 lamm, 14 getter, 12 killingar, 2 hästar, 6 hundar o ett okänt antal akvariefiskar.

[Sar]

Gör du det inte lite väl lätt för dig nu när du pratar om "islandshästfolket"? Människor med islandshästar är ingen speciell grupp som alltid beter sig på ett speciellt sätt lika lite som man kan klumpa ihop t ex människor med russ o säga att de alltid behandlar sina hästar si eller så.

Det är klart att man inte kan dra alla över en kam men jag har hört ett flertal islandshästägare förorda "Islandsprincipen" som förordar minsta möjliga kontakt med fölet tills den ska ridas in (oftast som 4-åring).

Jag har självklart hört olika fölhanteringstips från människor med alla möjliga raser men aldrig så specifikt som de som verkar inom islandshäst. Så det är nog en förklaring till ts prat om "islandshästfolket".

[Anette Ö]

Nja, inte använder jag ordet "islandsfolket" för att göra det enkelt för mig .
Saken är bara den att när jag skaffar ett djur (häst, hund eller vad som helst) så försöker jag lära mig så mycket jag kan om rasen i sig och rådfrågar gärna de som säger sig kunna mest. När jag köpte Saga så var hon dräktig och jag gick genast med i SIF och är/var aktiv på forumet där. Jag har också haft nära kontakt med Sagas uppfödare och andra isis uppfödare också för den delen. I min enfald så trodde jag att de som hållit på med islandshäst vet bäst men tyvärr så är de "stora" uppfödarna villigast att ge "goda" råd till nybörjare. Många av de råden tog jag åt mig av tex hanteringen av Sagas föl. Islandsfolket förespråkar så lite hantering som möjligt första halvåret och fram till avvänjning enligt uppfödning på Island. På så sätt får man en självständig häst som har stor respekt för människan när väl hanteringen börjar vid minst sex månaders ålder
Jag har nu fått erfara att det inte är ett sätt som passar mig som bara har tre hästar utan mer de som verkligen har avel som yrke (eller nått) och har man många föl samtidigt så förstår jag att ingen hantering är det smidigaste. Köparen kankse vill prägla sin häst själv.....typ

Hur som helst så var det ju inte vad tråden från början handlar om och alla har vi våra egna sätt att hantera saker och ting. Ibland måste man lära sig saker den hårda vägen och det har jag nu gjort, jag har också upptäckt att goda råd inte alltid är så goda.........
Ett sunt bonnförnuft räcker oftast mycket längre därför håller jag mig till råden jag får här

Anette

[guba]

rådfrågar gärna de som säger sig kunna mest.

De som "säger sig veta mest" om hästar skall du inte lita på.

Själv vet jag inget, men snacka kan jag

[Norrsken]

De som "säger sig veta mest" om hästar skall du inte lita på.

Kan inte annat än hålla med.... De som utger sig för att kunna mycket har ofta en hel delnda att lära... är min erfarenhet i alla fall! Sen är det ju alltid bra att lyssna på andras erfarenheter och åsikter... Men det viktiga är att använda sitt sunda förnuft innan man  sen beslutar hur man går tillväga!

Och alla har vi ju varit nybörjare! Man måste ju börja nånstans, annars lär man sig ju aldrig nåt! Och, jag kan ju inte snacka för andra än för mig själv, men jag har lärt mig jättemycket på att ha ett föl... Det är fantastiskt spännande och roligt! Och, ja, vi hade aldrig heller haft ett föl (eller unghäst heller för den delen) när nardini föddes. Vår strategi var att de vi inte hade i erfarenhet skulle vi ha i tid... Vi var mycket med hhonom redan från början, hanterade borstade, ledde och band upp... Och jag kan säga att det band och det förtroende som blev mellan mig och den hästen känndes lite speciellt!

Sen finns det ju många som resonerar som så att "hellre en ohanterad unghäst än en felhanterad"... Och det kan ju förståss ligga en del i det också! En häst utan så mycket erfarenehter av människor är säkert lättare att få fason på än en med dåliga erfarenheter....

[Frances]

Sen finns det ju många som resonerar som så att "hellre en ohanterad unghäst än en felhanterad"... Och det kan ju förståss ligga en del i det också! En häst utan så mycket erfarenehter av människor är säkert lättare att få fason på än en med dåliga erfarenheter.... 
 
 

Detta skriver jag under på definitivt!

Det är rätt så vanligt att vi får in en unghäst till inkörning som har varit den enda bäbisen i stallet.. Gått med morsan lite för länge..och sedan blivit gullad och klemad med för den är ju så söt...och sedan har den blivit halvt livsfarlig..och därför inte blivit så mycket hanterad "för den är besvärlig och kan bitas o sparkas" 

Nä. Handskas med era föl och unghästar och VISA DOM ÄVEN VEM SOM BESTÄMMER oavsett hur söta dom är 

[Anette Ö]

Detta skriver jag under på definitivt!

Nä. Handskas med era föl och unghästar och VISA DOM ÄVEN VEM SOM BESTÄMMER oavsett hur söta dom är 

Jag tar åt mig av det ni skriver och självklart så håller jag på med Sindri så mycket jag kan nu. På nått vis så ska jag försöka ta igen det jag förlorat dessa två månader och jag lovar att jag aldrig kommer göra samma misstag igen.

Sindri är lite bökig att handskas med för han är otroligt självständig. När vi är uite och går så skiter han fullständigt i vad Saga gör eller vart hon går. Han är inte ett dugg intresserad av att gå dit hon/vi vill. Efter en stund så lugnar han sig men man måste bli riktigt förb....d innn. Det bästa Sindri vet är att skutta fram på bakbenen men det får han självklart inte göra . Det är ett sjå att gå en promenad och samtidigt hålla honom nere på alla fyra...samtidigt Men men , övning ger färdighet och vi tränar varje kväll med en promenad.

Anette

[Exotica]

Det är rätt så vanligt att vi får in en unghäst till inkörning som har varit den enda bäbisen i stallet.. Gått med morsan lite för länge..och sedan blivit gullad och klemad med för den är ju så söt...och sedan har den blivit halvt livsfarlig..och därför inte blivit så mycket hanterad "för den är besvärlig och kan bitas o sparkas" 

I lamakretsar kallas detta "Berserk (Male) Syndrome", men även "Novice Handler Syndrome". Tyvärr/gudskelov så är detta något som är helt skapat av människan! Gissa hur många bärsärklamor det finns i Sverige? Många!

Skygga djur och felpräglade djur blir lätt vandringspokaler, oavsett om det handlar om lamor eller hästar. Därför har vi som djurägare ett stort ansvar. Hur vi gör och vad som är rätt och fel skiljer sig jättemycket i fall till fall. Har man en stor flock så kan man kanske göra på ett visst sätt, har man en liten flock (eller ingen flock alls utan ett enstaka djur) så får man kanske göra på ett annat sätt.

Tack Anette för att du delar med dig av dina misstag! Vi gör dem alla, men vi bjuder inte alltid på dem!

[Norrsken]

Sen är det ju så att alla är individer! En tuff individ behöver annat handlag än en känslig! Det är ju en balansgång det där, coh man får gå mycket på känsla!

Mitt föl var en sån där extremt känslig individ, och man behövde knappt höja rösten åt honom... Väldigt lätt att skrämma honom... Gällde mest att vara konsekvent... Ställde han sig på bakbenen så såg man till att han kom ner på alla fyra, sen testade han igen och igen, och sen fattade han att man ställer sig inte på bakbenen... Blev man arg på honom blev han bara rädd och blockerad...

Men som sagt alla är olika, och en del kräver lite tuffare behandling än min pålle...

[Norrsken]

...och här kommer ett litet tips från en med erfarenhet från en unghäst... Föl och unghästar brukar ju luta och dra lite när man lyfter hovar och så... Det som funkade med min häst var att bara lungt hålla kvar hoven... Tillslut så accepterade han det, och lutandet och dragandet blev mindre... och man kunde hålla längre stunder! Då började vi banka lite med en borste i hoven ibland (inte hårt eller så, utan bara för att vänja honom vid ljudet och känslan...) Som sagt, det funkade med honom! Han är tretton nu, och har aldrig varit några problem att sko! Men då har vi haft bra hovisar också! Lugna och tålmodiga!