Jag vill berätta om en by i mellersta/norra norrland som heter Skogsnäs. Jag var där på slöjdseminarium i början av sommaren, och det var en upplevelse vill jag tala om. Det var en liten by, mitt i ingenstans, med ett trettiotal underbara människor. när du kommer dit möts du av ett fåtal hus, alla under uppbyggnad eller med ett par projekt på gång. doften av skog och djur slår emot dej, och du får en känskla av att tiden står stilla, när du ser solens strålar stilla leta sej net till marken, genom trädens grenar, och en ekorre som leker med sin vän i ett träd ovanför. Allt började en kall vinter för många år sedan när 6-7 människor bröt sej loss från betogdjungeln och startade ett kollektiv. alla ägde allt, de hjälptes åt med alla sysslor, de skaffade djur och berädde mark, och blev helt självförsörjande. byn har utökats med barn och barnbarn, och även några nykomlingar. stämningen är fylld av lugn och insikt om att naturen är vår bästa vän. kollektivet har splittrats när familjer bröt sej lös för att bo själva, och istället så har en ekonomisk förening upstått. byn Skogsnäs är en självförsörjande by så långt det går. det finns djur, människor och skog som bidrar till deras sätt att leva. de har egna skolor, och odlar sin mat själv. det bor en lärare där, en sjuksköterska, en smed, en snickare, nästan alla är bönder på ett eller annat sätt... det enda som dom inte fixar själv, är t.ex. drivmedel och liknande. en gammal kvinna bor i utkanten av byn. När man kommer in på hennes gård möts man av ett tiotal tygskynken o olika klara färger. det är växtfärgning på gång. ut ut den timmrade stugan kommer hon, vänlig och léende "stig på, känn er som hemma!" jag går in i huset och möst av berg av tyger, smycken, pärlor, blommor, ja allt du kan tänka dej. huset är fullt av saker, stora och små. golvet är av betong, men natursten, keramikbitar, och snäckor i, i ett hörn sprutar en sniden drake sin målade trä-eld mot dej, när du är på väg in i köket, med öppen spis och gammeldagt emalj-diskhoar. känslan man får av att kliva in i detta hus går inte att beskriva, men förhoppningsvis har jag lyckats förmedla en liten del av den i alla fall. vi går vidare över gården och in i nästa hus, förbi den lilla dammen med fiskar i, och får se ett stort tält, som ett litet cirkustält, av trä och lintyg. hon och några till från byn tillverkar och säljer såna till hela sverige. Det är även hon som syr kläderna till Roger Pontare. en gammal tant,ensam i en liten by, mitt i norrlands skogar.
Vill man få en upplevelse, och en insikt i hur det är att leva och bo där tiden står stilla, och allt som sker är på djurens och naturens villkor. På livets villkor. Då ska man besöka lilla Skogsnäs, en by mitt i Norrlads skogar.
