Inledningen till L 100 lyder så här:
2 § Dessa föreskrifter och allmänna råd innehåller bestämmelser om djurhållning
inom lantbruket m.m. Bestämmelserna omfattar djurslagen nötkreatur,
gris, får, get, fjäderfä utom strutsfåglar, samt pälsdjur.
Och § 1, Kap 1 i L 80 lyder så här:
1 § Dessa föreskrifter innehåller villkor för hållande, uppfödning, förmedling
och försäljning av ryggradsdjur som används eller ska användas som sällskaps-,
hobby- eller foderdjur.
Föreskrifterna gäller inte hundar, katter, tama hästdjur, traditionella lantbruksdjur,
dovhjort, kronhjort, mufflon, vildsvin, korsningar mellan tamsvin
och vildsvin, strutsfåglar, prydnadsfjäderfä samt inhemska hönsfåglar och
andfåglar.
Att få dessa regler till att gälla slaktkaniner är ett byråkratiskt mästerstycke, som ingen av oss vanliga dödliga förstår. Inom kaninproducenterna har vi i många år arbetat för vettiga regler gällande slaktkaniner, så det blir ordning på bestämmelserna.
Vidhåller att en byråkrat är en person som ser varje lösning som ett problem.