Hopplös boende- och livssituation

[AC1234]

Jag mår mycket dåligt av att behöva bo i lägenhet då jag behöver bo mer avskilt och nära naturen för att må bra. Jag mår dåligt av att ha grannar nära inpå.

Samtidigt har jag ingen bil eller körkort och har försörjningsstöd vilket gör att jag inte kan bosätta mig långt ute på landet. Jag har varken mående eller vilja/kunskap att bo väldigt primitivt och tänker mig inte att bo typ i torp utan el och vatten eller där det krävs mycket eget underhåll av tomt/stuga.

Att hitta en mer modern stuga nära en större stad är omöjligt om man inte kan betala minst 10000 kr i hyra och problemet är då ändå att det ofta saknas rimliga kommunikationer. Att bo där det går typ två bussar om dagen in till staden skulle jag bara må dåligt av. Det fungerar inte heller om man måste kunna ta sig till exempelvis praktik eller ha kontakt med arbetsförmedling osv.

Jag har varit arbetslös länge och har inga mer studiemedel och har ingen chans att plötsligt få arbete. Arbete på distans är inget man bara "får eller gör" och jag har inte utbildning inom branscher där man jobbar digitalt.

Är det fler i liknande situation? Någon som har realistiska tips för att nå en bättre boendesituation?

[fri]

Var i landet vill du bo?
Hur mycket får det kosta?

[AC1234]

I Jönköpings tätort med goda kommunikationer i närheten av boendet. Maxhyran får vara runt 6500 kr.

Jag känner redan till Qasa och många av hyresvärdarna på orten så problemet är inte att inte kunna söka utan att alternativ saknas.

Alla/de flesta vanliga hyresområden går bort då det blir störningar utomhus från balkonger och innegårdar och inomhus är risken stor för stora störningar genom stegljud/stomljud etc.

Fristående boenden som t ex gårdsstuga saknas helt om man inte vill bo långt utanför stan med dåliga kommunikationer och dålig service. Alternativt kan lägga 10000 kr eller mer på hyran.

Var i landet vill du bo?
Hur mycket får det kosta?

[fri]

 Har du prova att annonsera och kolla om nån vill hyra ut sitt Attefallshus?

[torbjorn]

Tyvärr är ju verkligheten sådan att man måste "rätta munnen efter matsäcken". Om man inte är ekonomiskt oberoende utan lever ur hand i mun, så kan man inte heller räkna med att få sitt drömboende serverat på silverfat.

Så i trådstartarens situation är det nog inte mycket mer att göra än att ställa in sig på att tåla det folkliv som alltid finns i bostadsområden med billiga hyresrätter. Och kanske försöka lägga manken till för att göra sig anställningsbar och så småningom hamna i ett bättre ekonomiskt läge.

Här i Sundsvall är det mycket sällsynt med hyreslägenheter som är i prisklassen 6500/månad eller lägre. De förekommer så gott som enbart i nedgångna områden med suspekta hyresvärdar och mer eller mindre knepiga grannar.