Kelig bagge?

[09]

Jag har nyss köpt min första bagge. En stor, fin gutebagge som är väldigt lugn och snäll.
Han kommer gärna fram för att bli klappad och kliad.

Men jag har hört och läst att man inte ska gulla med baggar för är de inte rädda för människor så är risken stor att de börjar stångas.
Men är det så? Är det omöjligt att ha en tam, orädd, kelig bagge som också är snäll?
Han har ännu inte visat några tendenser att vilja stångas, men jag har såklart alltid ett öga i nacken när jag vistas i hagen.

Jag vill också ha tips på vad man ska göra/inte ska göra för att baggen inte ska börja stångas, om det finns några do's and dont's liksom.

[Nordic Vargtand]

Jag vet inte, men våra gutar stångades inte sedan heller trots att de blev kelade med rätt mycket och matade ur handen, mm.
Hade de båda litet som hundar, gick med i koppel ibland mellan hagar, osv. Ville ha dem handtama med flit som samlingsfår för att lugna mufflonen.

Han var enormt stor men gav sig aldrig på människor med flit.

Det är nog olika, men en grej jag hört att man inte skall göra är att sätta igång reflexen att stångas genom att utmana synfältet rakt framför pannbenet, tex. (typ veva utmanande med händer och nävar just där)
Men jag tycker det är ganska uppenbart ändå vad som fungerar och inte så det är egentligen inte märkligare än man gör det till tycker jag personligen.

Däremot har jag någon gång blivit anfallen av flasklamms baggar av ullfår från en granngård, men jag tror mer det berodde på att han kände lukten av betfor rester i min ficka och undrade varför han aldrig fick sitt lördagsgodis...   

Flasklamm kan ibland inte se lika distinkt skillnad mellan människor och får som andra baggar, eftersom det ju är vad de känner till från uppväxten.

Är han snäll och kelig från början så är det stor chans att han är det sedan också.
Man brukar se temperamentet ganska tidigt och det ändras inte så mycket.

Ett tips om ett får anfaller är att man söker ögonkontakt och tornar upp sig över honom, då brukar de komma av sig...
Normalt kopplade baggar är inte intresserade av att stångas seriöst (alltså ta sats på riktigt och ställa sig på bakbenen som de gör mot andra baggar) mot andra arter som inte är närbesläktade (eller börjar stånga på dem först).

Däremot kan vissa ta lättare ansats och knuffas hårt med hornen.

(i allafall de jag har erfarenhet av, men kan säkert finnas undantag, dock tror jag som sagt inte att ni behöver oroa er då jag aldrig varit med om en allvarlig tvärvändning i temperament hos en enda bagge vi haft.)


Edit, anledningen till att tjurar kan bli det är enligt min erfarenhet helt enkelt den att om den kommer i fullt blås och vill leka och utmana för skoj så kastar sig det mesta med någon form av självbevarelsedrift undan och ingenting utmanar den som kan besegra den, då kan de tappa respekten för människor och tycka att människorna går att styra som den vill ha det, då kan man få problem med den, men en bekant till farsan lät den utmana traktorns frontlastare, sedan var det inga problem med den tjuren när han väl blivit besegrad...

Fårbaggar behöver man inte utmana på det sättet då de är mindre hormonstyrda än tjurar och inte lever i lika hierarkiska system som kossor, därför är den driften låg hos baggar. Fårbaggar slåss i princip enbart när en tacka brunstar om vem som skall vara fört på plats (sedan får han ändå uppvakta tackan litet bättre innan hon bestämmer sig... ).

[Bösahusarn]

Jag har kelig bagge samt bagglamm....båda lyfter på svansen när man kliar dom bakom öronen. Det är ju bra för barnen tycker dom är roligare då men också lite jobbigt då dom gärna vill bli kliad och tränger sig fram. Och då dom kommunicerar dåligt med tal och fax så är ju hornen oftast framme när dom vill något men sällan något ont menat.

[Nordic Vargtand]

Jo, bana sig fram med hornen som ett slags plog kan de ju göra... 
(Skulle nog jag också ha gjort om jag haft horn...)

[Bösahusarn]

Man får väl försöka vara lite tydlig med vad man vill, när jag ska hugga ner något träd eller lite sly i hagen så kommer dom ju gärna o tittar när yxan ska jobba men jag brukar stampa i marken och då hoppar dom iväg och ställer sig på behörigt avstånd. Det funkar även när jag inte vill klia dom eller bjuda på mat. Så att hitta något dom reagerar på utan att dom går till attack är ju bra.

[Nordic Vargtand]

Jo, men litet träning så lär man sig ju att kommunicera med varandra med tiden. 
Tycker dock ärligt talat att gutebaggarna var betydligt mer lättlärda och mindre trögfattade än hundarna var...
Hundar skall ju typ jämt hålla på och mopsa sig och styra i början innan de fattar hur saker och ting ligger till, men baggarna kopplade ganska omgående och höll inte på och strulade med en massa skit. Jag tror att får är intelligentare än hundar och katter.
(om man bara lär sig hur de fungerar)

Jag har aldrig behövt eller ens velat ha någon vallhund under alla år jag skött får, trots alla predikningar om hur oumbärliga de skall vara.
(Sedan kan man ju ha en vallhund för att man specifikt önskar sig just en sådan, men det är ju en annan sak...)

[Själv är bäste dräng]

Här har baggarna också gosats med och de är hur snälla som helst.

Det finns de som tycker det är kul att trigga igång små bagglamm så de stångas och då blir det stångiga djur när de växer upp. Stora bagglamm/ungbaggar kan få för sig att stångas även om ingen "lekt" med dem som små, men det är bara att bestämt sätta dem på plats när de gör det. Ögon i nacken när man har unga baggar är smart, de är hårda i huvudet.

[Bösahusarn]

Ja gillar man att kittla sin katt på magen för att starta ett litet bråk så kan man väl säkert trigga motsvarande beteende på en bagge. Jag har bara läst om att man inte ska klappa dom i pannan...och det försöker jag undvika tills motsatsen är bevisad.

[Själv är bäste dräng]

Ja, det här beteendet som några har, att trigga igång eller belöna ett tokigt beteende hos ungar för att det är gulligt och sedan när de växer upp fördöma det och skylla på den som blivit lärd att vara busig, det är konstigt.

Pannan på ett får är som magen på en katt, bara det att baggen gärna startar bråket själv om den tror att det är ok. Och det kan få allvarliga konsekvenser.

[olivia.k]

Jag har många baggar i en hage och ingen av dem stångar mig. Jag vänder ryggen åt dem hela tiden. Jag har gosat och kelat med dem sen de var små. Jag kliar mest under hakan och bakom örat.
Det kan bli lite jobbigt för ibland vill alla gosa med mig samtidigt och då stångar/knuffar de iväg varandra. De stångar på varandra ganska mycket, både från sidan och framifrån i vanliga fall också.

Ibland har den som är äldst tendenser att stånga folk som den inte känner, exempelvis om jag har med mig nån människa i hagen. Den kan liksom hoppa fram och jag tror den vill visa att det är hans område och att personen i fråga är en inkräktare. Mina baggar är mellan 5 mån och 3,5 år.

Att en bagge stångar människor tror jag har att göra med att många har en ensam bagge med bara tackor som sällskap och om baggen inte har några kompisar att stånga varje dag så ger den sig på människor. Jag tror de har ett behov av att stångas. Mina stångar bara jämnstora kompisar och ger sig inte på lammen som tur är.