Torv är inte bara torv:
Definitioner och förklaringar
Enligt scb:
Energitorv och odlingstorv är begrepp med koppling till torvens användnings-område. Ingen skarp gräns kan dras mellan odlingstorv och energitorv. Energi-torv med hög fukthalt kan ibland säljas som odlingstorv liksom odlingstorv i en del fall kan användas till energiproduktion. Torven benämns som frästorv, stycketorv eller smultorv.
Frästorv produceras genom att ett tunt skikt om 1-2 cm av torvytan fräses upp med en roterande fräs eller en harv. Torven vänds därefter ett par gånger för att påskynda torkningen. Upp till 12 produktionscykler på samma torvmark är möj-liga att uppnå på en sommar. Frästorvmetoden tillämpas främst för energitorv-produktion, men även produktion av odlingstorv förekommer.
Smultorv är en lokal variant av stycketorv som förekommer i Härjedalen, var-vid den upptagna torven får övervintra på täktytan. Därmed kan den tidiga vår-torkan utnyttjas och produkten kan betecknas som sönderfryst stycketorv.
Stycketorv skördas ur den fuktiga torven från ett djup upp till ca 50 cm. Den maskinella upptagaren kan bygga på olika principer men generellt pressas tor-ven i cylinderformade stycken, med en längd av 10-20 cm och diameter av 6-8 cm. Tre skördar per sommar är vanligt. Stycketorv används endast som energi-torv.
Stallströ (torvströ) för djurhållning är ytterligare ett användningsområde för torv.
--------------------
SLU:
Torv är beteckningen på ett mer eller mindre nedbrutet (humifierat) växtmateri-al. Torvbildning sker i områden med syrebrist, där vattentillgången är riklig men där vattnets rörlighet är liten. Detta medför att organiskt material bryts ned ofullständigt och anrikas. Torv förekommer huvudsakligen i två typer av myrar: mossar och kärr. I mossar finner man framför allt vitmossor medan artsamman-sättningen är mer varierad i de mer artrika kärren.
Låghumifierad torv av den typ som är vanlig på mossarnas översta skikt är olämplig som energitorv på grund av lågt energiinnehåll och svårigheter vid hanteringen i förbränningsanläggningar. Den lämpar sig dock utmärkt som odlingstorv och jordförbättringsmedel (Larsson, 2006).
--------------------------------------
Bioforsk:
Torv är inget enhetligt material utan finns i ett flertal kvaliteter. Som torvströ fungerar
bäst den svagt humifierade vitmossan, Sphagnum fuscum. Genom sin bevarade växtstruktur
kan den i torkad form suga upp och hålla vätska upp till 12 gånger sin egen vikt,
alltså 3-4 gånger bättre än halm. På grund av innehållet av huminsyror har torv lågt pH
och hög katjonbyteskapacitet och kan ta upp och reversibelt binda stora mängder ammoniakkväve
från urin och luft. Torvströ binder cirka 4 gånger mer ammoniak än vad
halm gör, eller mellan 1,5 och 3,5 % av torrsubstansvikten.
Torvgödsel läcker små mängder ammoniak och behöver inte lagras
utan kan spridas direkt och är även lättare att sprida än halmgödsel. I stall med torvströ
är luften friskare genom lägre ammoniakkoncentration vilket har positiv effekt på både
djurs och människors hälsa.
Det finns också nackdelar med torv. Genom torvens tendens till kraftigt ökad damning vid en torrsubstanshalt över 60 % rekommenderar man användning av torv med 50-60 % torrsubstanshalt. Torvbäddens större vatteninnehåll medför ökat ventilationsbehov och ev. värmetillskott under den kalla årstiden. Torvbädden är känslig för tryck. Vid belastning av bädden kan dess vätskehållningsförmåga kraftigt försämras och till och med något understiga halm- och kutterspånbäddens. Det finns också några frågetecken kring förekomsten av mykobakterier i torvmaterialet, koliforma bakterier i liggbås för mjölkkor med torvströ och fynden av potentiellt toxinbildande svampar i torvbäddar och dess eventuella effekter på djurhälsan. Här behövs mer forskning!
Genom att torv har ett högt vatteninnehåll får man en högre fuktavgivning från torvströsystem än från konventionella system där träck och urin kontinuerligt förs ut från stallet. Under den kalla årstiden avdunstar fukt från torvbädden och man kan få problem med
utfällning av fukt på inredningen om inte ventilationen ökas.
-------------------------------
Plockat från olika jordtillverkare:
Man delar upp vitmossetorven efter nedbrytningsgraden, humifieringsgraden, enligt von Posts skala: H 1-2 mycket svagt nedbruten torv som vid kramning avger svagt färgat vatten.
H 3-4 svagt nedbruten torv som avger grumligt vatten
H 5-6 någorlunda nedbruten torv som avger starkt grumlat vatten, och en del av torven passerar mellan fingrarna
H 7-8 väl nedbruten torv, större delen av torven passerar mellan fingrarna.
H 9-10 fullständigt nedbruten torv, ingen växtstruktur kvar, alt passerar mellan fingrarna.
Ljus torv (vittorv eller låghumifierad torv) är svagt nedbruten torv vilket innebär att den har kvar mycket av vitmossans struktur med stora, luftfyllda celler. Ljus torv ger därför en luftig jord som kan ta upp stora mängder vatten.
Den ljusa torven skördas antingen genom att man gräver ut stora block ur mossen eller genom att den harvas av från mossens yta.
Mörk torv (svarttorv eller höghumifierad torv) är en starkt nedbruten torv med en fin struktur och mörk färg. Den har stor förmåga att binda både vatten och näring i jorden så att de blir tillgängliga för växterna under en längre tid.
----------------
