Flytta till mindre ort

[Vinkelhake]

Hej,

Vi funderar på att flytta till mindre ort och undrar lite över er som gjort samma resa hur gick ni tillväga och vad bör man tänka på? Trött på storstaden efter 20 år i den.

[Ett svart får]

Flyttade från en ort med 31k invånare till en med 3700 invånare och sedan vidare ut i ensamheten i skogen. Allting blir enklare när man slipper trängseln så det var en lättnad.

[Skogsvilde]

Man måste göra en beteendeförändring gällande sina inköp. Och aktiviteter.
Alltid försöka slå flera flugor på samma smäll för att hålla ner kostnaderna.

[andtol]

Hej,

Vi funderar på att flytta till mindre ort och undrar lite över er som gjort samma resa hur gick ni tillväga och vad bör man tänka på? Trött på storstaden efter 20 år i den.

Flyttade från Uppsala för 15 år sen. Vi valde en liten större ort (Växjö) där vi redan hade vänner. Det var viktigt för oss. En större ort gör det dessutom lättare att hitta arbete. Då var vi nöjda med en bostadsrätt med liten pyttetomt. Efter några år valde vi att flytta ut på landet. Då kändes det naturligt.

Man behöver inte göra jättesteget.

Men arbete är viktigt, om man inte klarar sig på sitt kapital. Finns det arbete till er?

Hur långt från affärer och bekvämligheter vill ni bo? Bor man långt ut så måste man ha två fungerande bilar, kommunikationerna kan vara knöliga.


Jag skulle börja med att fundera på vilken del av landet jag vill bo i. Och sen börja leta hus/torp/gårdar där. Är priserna rimliga? Finns arbete? Kan det fungera för släkt och vänner att hälsa på?

Om det är Skåne - klarar man den regniga vintern? Om det är Norrland - klarar man mörkret, snön och kylan i sex månader?

Läs igenom några av tråderna här: http://www.alternativ.nu/index.php?board=51
Finns mycket matnyttigt.

[TW]

Jag har ju iaktagit utflyttade stadsbor här i Österbotten och märkt att många inte klarar omställningen medan andra klarar den väldigt bra. Somliga fattar vad det handlar om medan vissa inte klarar den kulturella omställningen.

Några typiska saker som är svåra för somliga och självklara för andra:

Livet på landet innebär två saker. Arbete och frihet. Frihet kostar och den kostnaden betalar man med eget arbete. Det är en massa saker som måste göras på landet som inte är arbetstid men inte heller fritid på det vis som stadsbor har fritid. Snöskottning och vedhuggning och reparationer på hus och bilar. Skall man leja på allt har ingen normal människa råd att bo på landet. Jag tycker mig ha märkt att vissa utflyttare från städerna har väldigt svårt att fatta att saker inte sköter sig själva och har svårt att klara sig medan andra fattar det direkt och klarar sig bra.

En annan iaktagelse är att de som flyttar in och startar hästgårdar och bygger hus samtidigt och förverkligar alla drömmar på en gång brukar misslyckas. Det tar tid och krafter att lära sig allt det praktiska och ställa om tillvaron på en ny plats. Den tiden måste det få ta. När man har bott där några år och fått vardagslivet att rulla kan man förverkliga sina drömmar i den takt och omfattning som krafter och ekonomi tillåter. Då brukar det gå bra.

En tredje iaktagelse handlar om stadsbors reaktioner på landsbygdsekonomin. Jag har sett nyinflyttade som tog emot mycket hjälp från grannar och bybor men när de hade kommit i ställning och det var dags att betala av det med gentjänster blev de förolämpade. De förstod inte att tjänster kräver gentjänster. De förstod inte heller skillnaden på kredit och gåva i småaffärer grannar emellan. Andra förstår det och klarar sig bra.

En fjärde iaktagelse är att somliga stadsbor inte förstår vad markägande innebär. De förstår inte att allemansrätten gäller på allt utom tomtmark. De förstår inte vad en servitutsväg innebär. Det är typiskt att när stadsbor flyttar in omger de sig med skyltar där det står "tillträde förbjudet" och så blockerar de servitutsvägar och bygget höga stängsel för att hålla folk borta från sin mark. Då blir det automatiskt gräl med byborna eftersom man har rätt att gå där man vill utom på andras gårdsplaner och kring andras husväggar.
Somliga förstår inte vad andel i samfällighet innebär och vad andel i fiskevatten innebär. Den som köper tomt utan andel i samfällighet och fiskevatten har ingen fiskerätt och sandtäktsrätt och ingen andel i tillandningar och allt vad det kan innebära och det brukar bli en massa missnöje när de upptäcker vad de förlorade på att inte betala litet extra för de rättigheterna....men då är lagfarten skriven och det är för sent.

Å andra sidan är det många som fattar de här sakerna direkt och klarar sig bra och kommer in i lokalsamhället...... och så kan man förståss ha otur och hamna i en by med urminnes släktfejder och terrorbalans där det inte finns rum för utbölingar även om man gör allting rätt

Lycka till!

[Gottfrid]

Jag har testat lite av varje och kommit fram till att man ska bo på mitten! Bo på landet mitt i stan. Kan åka in till städerna när jag behöver nått,och sen åka hem och se hur arbetet för bönderna runt i kring fortlöper.

[olivia.k]

Fast det framgår ju inte i trådstarten vad denne menar, dvs om de ska flytta från Stockholm till en lägenhet i en mindre stad på 30 000 invånare eller om de ska flytta ut på landet. Verkar som många tolkar det som att personen ska flytta till en gård på landet.
Jag bodde på manhattan för några år sen och bor nu i en by med 5 gårdar.. Den största skillnaden är att man måste planera sina inköp så man inte står utan bakpulver när man ska baka.

[Rubensgården]

Hittade ett ställe vi tyckte om, köpte det och flyttade dit. Jag tänkte att jobba som resande tekniker kan vara bra så skaffade ett sådant jobb. Köpte lite böcker och handböcker om plöjning. Frågade grannen om råd. Vi tar en sak i taget och ser det som ett livsverk att få ordning på gården. Räknar med att pensionera mig om fem år. Pension innebär för mig att börja heltid på gården och kanske jobba lite extra här och där när man känner för det.

[Vinkelhake]

Jag kan enbart instämma med olivia.k att mitt inlägg var väldigt innehållsfattigt. Det är nog pga att vi kan tänka oss både hus/villa i mindre tätort eller gård med mindre mark. Därför är alla förslag, råd och tips välkomna, tack för de jag fått hittills. Allt beror på pris och vart vi får tag på jobb. Vare sig vi finner det ena eller det andra så vill man se att vardagslivet kan flyta på innan vi förverkligar några projekt alls. TW skriver utförligt vad man bör tänka på i fall vi finner/köper gård och allt vad det innebär. Man får vara ödmjuk inför det och tänka till både en och två gånger innan man tar något beslut.

När man gått och funderat till och från i några år ifall man ska fortsätta leva som man gör eller inte så känns tanken rätt varje gång. Man ska bara ta det där steget också.

[Sat Nam]

Jag kan enbart instämma med olivia.k att mitt inlägg var väldigt innehållsfattigt. Det är nog pga att vi kan tänka oss både hus/villa i mindre tätort eller gård med mindre mark. Därför är alla förslag, råd och tips välkomna, tack för de jag fått hittills. Allt beror på pris och vart vi får tag på jobb. Vare sig vi finner det ena eller det andra så vill man se att vardagslivet kan flyta på innan vi förverkligar några projekt alls. TW skriver utförligt vad man bör tänka på i fall vi finner/köper gård och allt vad det innebär. Man får vara ödmjuk inför det och tänka till både en och två gånger innan man tar något beslut.

När man gått och funderat till och från i några år ifall man ska fortsätta leva som man gör eller inte så känns tanken rätt varje gång. Man ska bara ta det där steget också.

Då är vi på väg att göra samma resa:-)
Önskar all lycka till.

[krikav]

Jag har ju iaktagit utflyttade stadsbor här i Österbotten och märkt att många inte klarar omställningen medan andra klarar den väldigt bra. Somliga fattar vad det handlar om medan vissa inte klarar den kulturella omställningen.

Några typiska saker som är svåra för somliga och självklara för andra:

Livet på landet innebär två saker. Arbete och frihet. Frihet kostar och den kostnaden betalar man med eget arbete. Det är en massa saker som måste göras på landet som inte är arbetstid men inte heller fritid på det vis som stadsbor har fritid. Snöskottning och vedhuggning och reparationer på hus och bilar. Skall man leja på allt har ingen normal människa råd att bo på landet. Jag tycker mig ha märkt att vissa utflyttare från städerna har väldigt svårt att fatta att saker inte sköter sig själva och har svårt att klara sig medan andra fattar det direkt och klarar sig bra.

En annan iaktagelse är att de som flyttar in och startar hästgårdar och bygger hus samtidigt och förverkligar alla drömmar på en gång brukar misslyckas. Det tar tid och krafter att lära sig allt det praktiska och ställa om tillvaron på en ny plats. Den tiden måste det få ta. När man har bott där några år och fått vardagslivet att rulla kan man förverkliga sina drömmar i den takt och omfattning som krafter och ekonomi tillåter. Då brukar det gå bra.

En tredje iaktagelse handlar om stadsbors reaktioner på landsbygdsekonomin. Jag har sett nyinflyttade som tog emot mycket hjälp från grannar och bybor men när de hade kommit i ställning och det var dags att betala av det med gentjänster blev de förolämpade. De förstod inte att tjänster kräver gentjänster. De förstod inte heller skillnaden på kredit och gåva i småaffärer grannar emellan. Andra förstår det och klarar sig bra.

En fjärde iaktagelse är att somliga stadsbor inte förstår vad markägande innebär. De förstår inte att allemansrätten gäller på allt utom tomtmark. De förstår inte vad en servitutsväg innebär. Det är typiskt att när stadsbor flyttar in omger de sig med skyltar där det står "tillträde förbjudet" och så blockerar de servitutsvägar och bygget höga stängsel för att hålla folk borta från sin mark. Då blir det automatiskt gräl med byborna eftersom man har rätt att gå där man vill utom på andras gårdsplaner och kring andras husväggar.
Somliga förstår inte vad andel i samfällighet innebär och vad andel i fiskevatten innebär. Den som köper tomt utan andel i samfällighet och fiskevatten har ingen fiskerätt och sandtäktsrätt och ingen andel i tillandningar och allt vad det kan innebära och det brukar bli en massa missnöje när de upptäcker vad de förlorade på att inte betala litet extra för de rättigheterna....men då är lagfarten skriven och det är för sent.

Å andra sidan är det många som fattar de här sakerna direkt och klarar sig bra och kommer in i lokalsamhället...... och så kan man förståss ha otur och hamna i en by med urminnes släktfejder och terrorbalans där det inte finns rum för utbölingar även om man gör allting rätt

Lycka till!

Otroligt bra sammanfattning.
Jag har bott på "landet" (en mil ifrån en stad med 10000 invånare) hela uppväxten. Efter 10 år med universitetstudier och arbete har jag nu flyttat hem.
Även fast jag fått så pass mycket erfarenheter gratis i och med uppväxten, så är inlärningskurvan förbluffande hög.
Hade någon sagt åt mig att jag skulle bli krypgrundsinspekterande-takläggare-sotare-bilmekaniker etc etc etc... för fem år sedan hade jag inte trott dem.
Nu har vi kombinerat hemflytt och husinförskaffande med att vi fått småbarn, vilket kan förklara en del, men begreppet "fritid" har i princip försvunnit helt ifrån min värld.
För fem år sedan kunde jag utan problem spela dataspel en hel lördag, vilket idag skulle förefalla helt absurt.

[ptr51]

Vi har precis flyttat från en större stad i söder till en liten by i norrland, 500 pers bor här, med ca 5 mil till närmsta stad på 8.000 innevånare.

Det jag genast slogs av som många nämnt redan är hur dyrt allting är, det finns en liten ICA nära här och wow vilka priser.. dessutom är de ofta ganska gammal frukt&grönt och korta datum på grejer, men det är helt klart att föredra framför ingen butik alls förståss..

Ett annat fenomen som jag finner väldigt lustigt är "drive-by's". Det var antagligen väldigt länge sedan någon flyttade hit för varje gång man är ute med hunden och en bil åker förbi så saktar de ner till 20km/h och kryper förbi och tar sig en ordentlig titt.. det var roligt i början men jag börjar fundera på nu några månader senare om de nånsin tar slut? =) de är väl så i avbefolkningsbygder.

Det tredje är att man får ta de lugnt med bilen, avstånden är långa och bensinförbrukningen skjuter snabbt i höjden när man börjar tänka på avstånd om 5-10mil som "nära".

mvh

[Rubensgården]

Vi har färre drive bys nu när vi haft skördemarknad. Alla som ville kunde svänga in och prata legalt utan att behöva stryka.

[Skogsviktor]

Snöröjning är ett hett ämne där man som nyutflyttad bör hålla ganska låg profil och låga krav.
Jag har bott/bor på 2 ställen på landet och jag har sett samma mönster med vissa nyutflyttade stadsbor på båda ställena.

Där jag växte upp flyttade det in ett par på granngården. En snöig natt körde de fast med bilen och en annan granne körde ut med snöslungan på tidiga morgonen och drog loss dom och slungade vägen så att de skulle kunna åka hem. Tacket han fick från paret var att han "hade röjt för dåligt innan" så att de körde fast och att "de fick vänta så länge på att han kom" och drog loss dom och att paret skulle STÄMMA honom för det. Detta resulterade i att grannen tröttnade på att röja snö och alla i vägföreningen fortsättningsvis får anlita en mycket dyrare snöröjare från grannbyn... Kul.

Där jag bor nu så snöade det 60 cm på en natt, jag skulle ut dagen efter och körde förutseende ut bilen till byvägen kvällen innan, så att jag kunde pulsa/skida ut och skotta loss min bil själv... Som man gör.
Mina grannar däremot försöker köra ut, fastnar på gårdsplanen, ringer och skäller på snöröjarn, som ironiskt nog också är insnöad och inte har lyckats komma iväg i tid. Skällandet från grannarna upprepas ett par gånger och snöröjarn avsäger sig uppdraget.
En annan granne gnäller på en liten snövall som snöröjarn lämnat under takfoten på dennes garage... Suck.
Behöver jag skriva att de jag skriver om har flyttat tillbaka till stan?! Men sen så ser man vissa nyutflyttade som fattar direkt, som TW skriver och man blir glad!

Så tänk på att behandla din snälla snöröjargranne väl när ni flyttar ut, nån gång kan ni behöva ringa och fråga om ni kan få vägen röjd för att ambulansen ska hämta er under vargtimmen till exempel... Om man ska dra det hårt.

[Skogsvilde]

Apropå snö, så är det helt rätt att man får vara tacksam för den hjälp man får.
Jag är enormt tacksam att jag har min fina terrängvagn med gott om plats under axlarna så jag tar mig ut.
Värre är det dock för den andra halvan som åker asfaltsVolvo.

[Vinkelhake]

Snöröjning är ett hett ämne där man som nyutflyttad bör hålla ganska låg profil och låga krav.
Jag har bott/bor på 2 ställen på landet och jag har sett samma mönster med vissa nyutflyttade stadsbor på båda ställena.

Där jag växte upp flyttade det in ett par på granngården. En snöig natt körde de fast med bilen och en annan granne körde ut med snöslungan på tidiga morgonen och drog loss dom och slungade vägen så att de skulle kunna åka hem. Tacket han fick från paret var att han "hade röjt för dåligt innan" så att de körde fast och att "de fick vänta så länge på att han kom" och drog loss dom och att paret skulle STÄMMA honom för det. Detta resulterade i att grannen tröttnade på att röja snö och alla i vägföreningen fortsättningsvis får anlita en mycket dyrare snöröjare från grannbyn... Kul.

Där jag bor nu så snöade det 60 cm på en natt, jag skulle ut dagen efter och körde förutseende ut bilen till byvägen kvällen innan, så att jag kunde pulsa/skida ut och skotta loss min bil själv... Som man gör.
Mina grannar däremot försöker köra ut, fastnar på gårdsplanen, ringer och skäller på snöröjarn, som ironiskt nog också är insnöad och inte har lyckats komma iväg i tid. Skällandet från grannarna upprepas ett par gånger och snöröjarn avsäger sig uppdraget.
En annan granne gnäller på en liten snövall som snöröjarn lämnat under takfoten på dennes garage... Suck.
Behöver jag skriva att de jag skriver om har flyttat tillbaka till stan?! Men sen så ser man vissa nyutflyttade som fattar direkt, som TW skriver och man blir glad!

Så tänk på att behandla din snälla snöröjargranne väl när ni flyttar ut, nån gång kan ni behöva ringa och fråga om ni kan få vägen röjd för att ambulansen ska hämta er under vargtimmen till exempel... Om man ska dra det hårt.

Jo tack har gott om de som svär och förbannar förvaltningen som sköter snöröjningen här i storstaden (när vi väl får lite snö). Är själv från mindre ort från början så är van att man går ut och skottar rent runt bilen och gärna så bilen framför och bakom kan komma loss dem med. Tacken jag får för det är att min plats är tagen när jag kommer hem och får skotta rent en ny plats.

[Sat Nam]

Vi var och kikade på en oerhört fin liten gård igår.
Och det är som så att LRF som är mäklare i detta fall vill att man ska lägga ett bud. Därefter kommer LRF rekommendera de bud han "gillar" till säljaren och sedan blir det en auktion mellan de högsta buden.
Dessvärre (för oss) var det många intresserade.

Och det känns som att gården kan bli lite för dyr för oss. Men detta är ju mina spekulationer.
Men min fråga till er (jag vill höra era åsikter och tips först innan jag pratar med banken) är om det visar sig att vi inte har tillräckligt med kontantinsats för att kunna köpa huset så tänkte jag att eftersom det finns 10,7ha skogsmark om man kan förhandla med banken och använda den marken som säkerhet och sälja den när gården är köpt och på så sätt kunna belåna gården ävven att vi kanske saknar all kontantinsats?
Förstår ni hur jag menar?

[ptr51]

Det blir att kringgå hela poängen med det kapital du investerar som kontantinsats, jag har svårt att tro att banken skulle gå med på att sänka kontantinsatsen med den motiveringen.

Men känner du dig bombsäker på att det är en bra idé så hindrar ju inget dig från att inte nämna nått för banken och blancolåna ihop kontantisatsen i annan bank och betala av det när du sålt marken såsom du tänkt.

Men akta dig!

[Sat Nam]

Det blir att kringgå hela poängen med det kapital du investerar som kontantinsats, jag har svårt att tro att banken skulle gå med på att sänka kontantinsatsen med den motiveringen.

Men känner du dig bombsäker på att det är en bra idé så hindrar ju inget dig från att inte nämna nått för banken och blancolåna ihop kontantisatsen i annan bank och betala av det när du sålt marken såsom du tänkt.

Men akta dig!

Tack för din synvinkel.

Jo vi ska sätta oss ned och räkna på det först. Allt ha sin tid men lite trist att "förlora" detta objekt bara. Vi får se helt enkelt vart det bär.
Men tar dig på orden och aktar mig.

[Lena III]

En fundering som har lite med TW:s inlägg ovan att göra. En god idé om man behöver leja hantverkare är att försöka gynna närmaste byggden. Det verkar som de spelar stor roll för hur man blir sedd som utböling att de små jobben man har går till lokala gubbar.