Elda gammal diesel, en hyllning till Hesselman?

[JohnA]

Det blir en rejäl slatt sex år gammal diesel över när jag nu ska kasta ut oljetanken ur villan. Har tyvärr ingen dieselbil men har ofta funderat på hur det fungerar med en kontrollerad andel diesel i en gammal bensinmotor.

Ökar man inblandningen lite i taget antar jag att det första problemet som uppstår är att motorn ryker, knackar allt värre och till sist stannar när bensinprocenten är för låg för att ge säker tändning. Men hur påverkas motorn av en relativt liten dieselinblandning? Finns en procentsats där motorn inte bara fungerar relativt bra, utan också utnyttjar dieseln som bränsle?

Hur länge kan man lagra modern diesel? Soppan i min villatank har stått drygt fem år. Tycker inte den riktigt har den klassiska diesellukten utan mer som lacknafta. Klart gulblek i färgen som diesel ska vara. Fungerade fint i oljebrännaren tills nivån blev för låg. Förmodligen lastbilsdiesel då företrädaren i huset var åkare.

-----------------------

Lite bakgrundsfakta:
Gamla hesselmanmotorn kallades säkert inte utan anledning för "trasselman" av busschaufförerna på 40- och 50-talet. Hesselmanmotorn är en modifierad bensinmotor som drevs med dieselbrännolja. Kort sagt var enda fördelen att man kunde använda ett billigare bränsle, i övrigt var det mest trassel vad jag förstått. -Täta intervall på sotning och ventilslipning, omständig uppstart, orolig tomgång och ganska törstig.

Hesselmanmotorn startades likt en förgasarmotor på bensin från en handpump varefter man slog på insprutningspumpen för diesel som fungerade på samma sätt som hos en modern dieselmotor. Inne i cylindrarna fanns något man kallade för "brännare", en liten hylsa med spridarhål som förmodligen blev mycket hetare än spridarna hos en vanlig dieselmotor. Insugsventilerna hade en virvelbildande skärm och hindrades från att rotera i sina säten. Kolvarna hade djupa nedsänkningar för att hålla temperaturen uppe på förbränningen.
Mest intressant är att tändning inte skedde genom kompressionsvärme som i en dieselmotor, utan med tändstift på samma sätt som i en bensinmotor.

Dessa motorer behövde viss belastning för att fungera, förmodligen blev de för kalla och tjuvstannade på vanlig tomgång. En sexcylindrig Volvo/Penta hade därför en speciell annordning på insprutningspumpen som helt enkelt stängde av bränslet till tre av cylindrarna för att öka belastningen på de tre i drift. Tomgångsvarvet var också relativt högt.

[torbjorn]

Det går säkert bra att blanda in litegrann diesel i bensinen, även om jag har en känsla av att oktantalet sjunker mycket snabbt med ökande inblandning. Om jag får gissa, så gissar jag att uppåt 20-30 % inte borde ställa till med några allvarliga problem i en motor som är avsedd för relativt lågoktanig bensin.

Ett gammalt sätt att avgöra om bensin har lagrats för länge för att vara användbar, lär vara att droppa bensin på en bit hushållspapper och sedan låta den avdunsta. Om det inte finns några fläckar på papperet efteråt så är bensinen användbar, blir det bruna fläckar är den för gammal. Men om man gör det provet med brännolja så finns det väl risk att den överhuvudtaget inte avdunstar inom rimlig tid. Och det fungerar såklart inte med färgade bränslen.

[Gottfrid]

Tappa upp oljan på fat som är i höjd med oljebrännarn så kan du elda upp det som det va tänkt från början.

[Ett svart får]

Jag hade en kompis som körde sin gamla moped på diesel som han tog från sin fars traktor. Han startade och varmkörde på bensin, sedan bytte han till dieseltanken. Den var trött och rykte, men den gick på 100% diesel, jag tror inte ens han hade tvåtaktsolja i. Möjligtvis spillolja.

[Gröfre Slissing]

Hej!
Av en och annan ägare till fotogentraktorer har jag hört att de kör sina fordon med en blandning av 1/3 dieselolja och 2/3 bensin.

Hälsning!
G S

[torbjorn]

En gång råkade jag av misstag tanka en gräsklippare (4 hk B&S-motor från sent 80-tal) med något som antingen var diesel eller lacknafta. Den gick acceptabelt när den var varm även om den rök en del, men den gick inte att kallstarta utan att först elda på med gasollampa mot topplocket en stund.

[Gröfre Slissing]

Hej!
"torbjörn"
Sådana experiment, frivilliga eller genom misstag, är alltid intressanta, eftersom motorer kan fungera på helt andra bränslen än vad de enligt konstruktören skall ha!
Kamraten Johnny kom på 1950- talets slut  uppåkande till mig på sin röda Husqvarna ; drivmedlet var terpentin med litet olja!
Maskinen fungerade, gick förstås ganslka illa  under kraftig "blårök", som emellertid doftade ganska gott.
En annan bieffekt vara att han hade fått åtskilliga driftstopp under färden, stiftet hade "kornat" sig gång på gång.
Det är ett elände att handskas med heta tändstift!
Men det känner ni förstås till!

Hälsning!

G S

[JohnA]

Haha, Torbjörn återuppfann tändkulemotorn!

Får se om jag testar att köra saaben på någon dieselblandning. Förgasaren saknar retur/överströmning (varför har en del bilar sådant?) så det är bara att ansluta en lite flaska med specialsoppa något högre än flottörhuset, eller kanske silvertejpa fast den på A-stolpen och gradera den med en spritpenna för att få en snabb uppfattning om hur mycket det går åt. Dieselinblandningen borde som sagt öka risken för knackning och glödtändning men jag antar det också kan bli tjurigare med kallstart. Känns som en dålig idé att pytsa i direkt i tanken och se vad som händer när det är familjens vardagsbil det handlar om...

Jag körde förresten min gamla Crescent Compakt med saschsmotor på ren thinner med lite tt-olja, någon gång i mitten av 80-talet. Den gick ganska fint men luktade skumt.   Det fanns en en liten påhängsmotor för cyklar på 40- eller 50-talet, med tvåtakts dieselmotor. Enligt myten kunde man köra dem på brylcreeme utblandad med lite vatten. En tändkulemotor är kanske annars den motortyp som är mest tolerant mot skumma bränslen?

[Gröfre Slissing]

Hej!
Den dieselmotor Du nämner, "JohnA", torde vara 18 cc:aren Lohmann!
Körde själv ett flertal påhängsmotorer, men ingen Lohmann, som skulle köras på en blandning av fotogen och olja, således inte diesel, men det kanske gick, men inte sååå bra!

http://www.classicmotor.se/artiklar/experten/20111223/vilket-bransle-i-lohmann-pahangsmotor/

http://www.classicmotor.se/artiklar/artiklar/20130524/fredagsfilmen-sa-startar-man-en-lohmann-pahangsmotor/

Hälsning!
G S

[torbjorn]

Förgasaren saknar retur/överströmning (varför har en del bilar sådant?)

För att minska risken för ånglås och andra otrevligheter när det är riktigt varmt under huven, t ex i bilköer på sommaren. Med returledning från förgasaren får bränslepumpen hela tiden pumpa ett ganska stort flöde av någotsånär kallt bränsle från tanken.

Ytterligare ett skäl till att ha en returledning är att man kan ordna en bättre reglering av bränsletrycket än man får bara med fjädern i bränslepumpen, det minskar risken att förgasaren ska flöda över när flottörventilen börjar bli gammal. Och dessutom blir konstruktionen immun mot piratbränslepumpar som ger för högt tryck.

[JohnA]

Lohmann var påhängsmotorn jag tänkte på! Den är väl ganska lik gamla tiders modellflygmotorer med kompressionständning och ställbar motkolv?

Vätskekyld förgasare, aha, då är jag inte förvånad att Saab/Ford V4 kan tjura varma dagar efter en kortare avstängning. -Envägs bensinledning och förgasaren mitt i en stor fyrkantig stekpanna... Med de 20-25% E85 jag blandar i verkar varmstartsproblemet mildras rejält, tidigare kunde saaben vara hopplös.

[Rubensgården]

Kan det stämma att dieseln har förändrats så mycket att man kan köra en fotogentraktor på ren diesel? Har sett rykten om detta på nätet men inte fått det bekräftat. Hade varit bra att kunna köra 31:an på lite fetare bränsle då jag häller i lite slattar av allt möjligt i den.

[J björk]

Jag skulle inte blanda i  diesel i onödan, speciellt inte i en förgasarbil.
Möjligtvis att det skulle fungera med vaccumförgasare, där man kan justera hela bränslekurvan. Jag tror procenten innan det blir problem ligger under 20% (alltså inte att bilen blir okörbar, men att det märks). Om man nu ska köra med dieselinblandning så är en insprutningsbil med lambdareglering betydligt bättre, där den fetar på lite självt.

Då brukar man även ha knackreglering så tändningen sänks (till en viss gräns) när det spikar.
Ännu bättre är förstås eftermarknads, programerbar motorstyrning. Dock har man då i allmänhet ingen knackreglering, utan får ställa tändningen tillräckligt lågt själv. Vilket förstås inte blir så bra om man kör olika bränslekvaliteter.

Man bör nog ta bort ev. katalysator, om man inte vill byta varje år.

Håll koll på oljenivå och gärna oljetryck. Risken är stor att den kommer späda oljan.

Det är klart bättre att sälja dieseln, eller byta till sig bensin av en skrothandlare el. dyl.

[torbjorn]

Det som framför allt har ändrats med dieseloljan på senare år är att nästan allt svavel är borta ur den numera. Och det bör göra att det inte är någon risk för katalysatorskador om man blandar diesel i bränslet till en bensinbil, åtminstone inte så länge motorn går rent utan att misstända.  Det är värt att tänka på att det som förstör katalysatorer på bilar som drar mycket olja inte är oljeresterna i sig utan de sotlösande tillsatser som finns i alla moderna motoroljor (framför allt i billiga mineraloljor).

Nu har jag inte brytt mig om att rota fram några nyare eller äldre specifikationer för olika bränslen, men jag har en känsla av att det inte är större skillnad mellan diesel och gammaldags motorfotogen att man åtminstone teoretiskt sett skulle kunna ta fram ett enda bränsle som uppfyller båda specifikationerna.

[J björk]

Min erfarenhet är att även om bilen går bra, förbränns inte dieseln speciellt bra.
Man får grå rök och spädd olja. Dock vet jag inte riktigt hur illa det är för katalysatorn, jag bara antog att det inte är speciellt bra.

[JohnA]

Halvt off-topic men jag kom just att tänka på att sexcylindriga hesselmanmotorer brukade slå av varannan cylinder via insprutningspumpen vid tomgång. Detta behövdes för att hålla uppe belastningen, kompressionstrycket och temperaturen. Tomgångsvarvet var också högre än på andra motorer. Kan tänka mig att det kom roliga saker ur avgasröret när man drog på efter en stunds tomgångskörning.

Nu till saken: Inte heller med moderna bensinmotorer kan tomgångskörning höra till de effektivare driftfallen. Kompressionstrycket måste vara lågt, virvelbildningen svag och mycket av förbränningstrycket hinner säkert kylas bort av cylinderväggarna vid den låga kolvhastigheten.
Situationen borde kunna förbättras en aning genom att stänga av bränslet till en eller flera cylindrar så att belastningen ökar på de som återstår.

Är detta vad åtminstone någon modern toyotamodell håller på med? Jag minns inte modellnamnet man jag har vid flera tillfällen stått och pratat med ägaren till en sådan bil medan motorn gick på tomgång och det var definitivt något märkligt på gång i motorn. Tomgångsvarvet varierade något i cykler på kanske 20-40 sekunder och det lät som att den periodvis inte gick på alla cylindrar. Det var inte det typiska ljudet av en lossad tändkabel, men definitivt något slags bluddrande som kom och gick. Om det var cylinderavstängning kan jag tänka mig att den inte var en cykel på två eller fyra, utan kanske fem. Detta för att jämnt sprida ut "missarna" över alla cylindrar. Ägaren visste bara att det var något speciellt med motorn men inte vad.

Mest ekenomi- och miljösnålt är det förstås att i stället stänga av helt, men det har också sina nackdelar. Alternerande "cylinderhopp" kanske är en prisvärd kompromiss? Tomgångskörningen för en storstadspendlare kan kosta 100-400 kronor i månaden, så detfinns onekligen ett säljargument i en mekaniskt billig och stabil teknik som kan skära ner tomgångsförbrukningen.