Hur bäst förbereda/gödsla nytt land för vitlök?

[trashtotreasure]

Håller på o planerar för sättningen av vitlök och har inga färdiga bäddar. Har letat och läst en hel del men hittar inte mer än att jorden gärna ska vara djup och gärna lätt sandblandad lerjord.
Den jord jag har här är  kompakt lerjord (ljus stenhård lera) blandat med lite sand/grus. Denna jord måste självklart förbättras har tänkt mig att slänga i mer eller mindre förmultnad och urlakad ensilage, men räcker det som näring. Ska man gödsla med stallgödsel? Ska man gräva ned gödseln nu på hösten som annars rekomenderas med lerjord eller vill vitlöken ha det annorlunda. Vill ju inte gärna att de ska smaka dåligt eller blir skadade på annat sätt pga fel gödsling.

Vad har ni luttrade odlare att komma med för guldkorn?

[sɹǝpuɐ]

Jag har ingen direkt erfarenhet av odling på lerjord eller förbättring, så kanske någon annan kan ge bättre tips. Men...

Jag skulle djupgräva och mylla ner så mycket mullämnen som möjligt så fort som möjligt. Och börja ogräsbekämpa fram tills det är dags att sätta.

Gräv ner mycket ensilage ett eller två spadstick ner, och blanda gärna in en del stallgödsel. Och tillsätt gärna kompost med maskar. Gärna även sådant som färskt gräsklipp, löv och ris.

Kolla gärna pH och kalka gärna eller tillsätt vedaska så att du kommer till pH 7. Gärna kalkstenskross typ brunnskalk. Det har långtidsverkan och frisläpps snabbare ju surare jorden är. Dessutom gör kalkning en del lerjordar mycket mer lättarbetade, och vitlök gillar kalkad jord, men för mycket kalk kan hämma näringsupptaget.

Till våren när vitlöken börjar växa kan du dessutom vattna med guldvatten eller gödselvatten. När de blir större når rötterna ner till den förmultnande komposten under.

[trashtotreasure]

Jamen det låter ju bra. Det känns som att det var ungefär det man behöver veta, eller?

Och att kalken gör jorden mer lättbearbetad är ju exellent med tanke på att som det är nu när det varit extremt torrt är det som att gräva i ... ja just det, torkad lera
Som det verkar är pH här ganska lågt, men får göra en nogrannare koll. Vattnet i brunnen (grävd brunn med liiiiiiite vatten i) varierar mellan typ pH 5,8 på vintern till upp emot ph 6,5 på sommaren, men det behöver ju inte betyda att det är samma i backen

[sɹǝpuɐ]

En del lera består av tunna små mineralplattor. Vid lågt pH så ligger de platt invid varandra. Leran kan bli väldigt styv och kompakt och kan inte släppa igenom eller hålla vatten, eller blir rinnande smet som kan rinna bort på ytan eller ner i stora sprickor. Vid tillsats av kalk ställer sig en del av mineralplattorna på högkant. Det uppstår en del hålrum och mikro-kanaler i leran. Den kan bilda klumpar/aggregat och kan hålla vatten och näring bättre. Det rinner bort mindre lera och leran blir lättare att gräva. Jag testade detta i en laboration en gång. Det var nästan som magi... Men detta gäller inte all lera, tyvärr.

http://www.greppa.nu/atgarder/kalka-for-battre-markstruktur.html

Testa själv med en säck släckt kalk om du tvekar om effekten. Blanda kalk och lera med vatten och skaka om.

[trashtotreasure]

Sånt här gillar jag, mycket intressant. Vedaska får man ju en del av...

[trashtotreasure]

Länken var enkel och upplysande, tack!

[Anders S]

Vitlök vill ha jord i bra kultur. Dina förutsättningar för vitlöksodling just nu är inte så lysande. Kanske bättre att satsa på gröngödsling eller marktäckning. Dock om du hade skapligt med brunnen gödsel eller kompost skulle det nog gå redan i höst. Enligt min mening vill vitlök ha mogen organisk näring, inte alltför färsk. Dock trivs vitlök bra med täckodling, men jag skulle avstå från alltför drivande täckmaterial typ ytkompost. Upphöjda bäddar är A och O när det gäller vitlöksodling på lerjord. Så om du kan forma upphöjda bäddar med tillsats av t.ex. 10-20 liter hyfsat brunnen gödsel (eller inte jättefärsk) per m2, och har t.ex. gräs eller halm att täcka med så kan det nog gå. Ensilaget är jag tveksam till. Möjligen som täckmaterial om du inte har gräs eller halm.

Landet måste göras iordning i höst, ju förr dess bättre.

Du kan forma upphöjda bäddar, t.ex. nån meter breda, genom att först gräva 2 spadtag brett i mitten där det ska bli bädd. Bara vänd jorden. Men om jorden inte alls vill falla sönder utan bara blir koka så är prognosen inte särskilt bra för vitlöksodling på några år ännu, tyvärr. Annars kan du fortsätta och gräva ett spadtag på vardera sidan om de två första. Dessa kastar du upp på de två första spadtagsraderna. Gödsel blandar du in lite då och då medan du håller på.

Vitlöken sätter du sen på hösten, sisådär 1-2 månader innan du tror att vintern kommer.Dock Silverskintyp sätts med fördel på våren.

[sɹǝpuɐ]

Jag tror inte att vedaska har riktigt lika bra effekt för att förbättra jordstrukturen som kalkning. Men det tillför andra näringsämnen. En liten risk är att man också tillför en del tungmetaller med askan, särskilt om det handlar om ved från skog som vuxit på sur mark med kalkbrist. Om det är kalkbrist i marken så kan växterna börja ta upp tungmetaller istället för kalk. Så det är nog bäst att tillföra både aska och kalk samtidigt.

[Anders S]

Jag har ingen direkt erfarenhet av odling på lerjord eller förbättring, så kanske någon annan kan ge bättre tips. Men...

Jag skulle djupgräva och mylla ner så mycket mullämnen som möjligt så fort som möjligt. Och börja ogräsbekämpa fram tills det är dags att sätta.

Gräv ner mycket ensilage ett eller två spadstick ner, och blanda gärna in en del stallgödsel. Och tillsätt gärna kompost med maskar. Gärna även sådant som färskt gräsklipp, löv och ris.

Kanske fungerar detta bättre på lättare jord (sand, grus, lättare morän) där omsättningen kan gå snabbare. På lerjord tycker jag denna metod kan vara vansklig. Det blir t.ex. troligen lättare sjukdomar eller sämre hållbarhet på skörden. Det blir kinkigt att balansera allt rätt.

Kolla gärna pH och kalka gärna eller tillsätt vedaska så att du kommer till pH 7.

Allmänt sett är ett något lägre pH lagom för grönsaksodling, ca 6-6,5. Man odlar ju inte bara vitlök och man balanserar inte pH ett år i taget utan på längre sikt.

Gärna kalkstenskross typ brunnskalk. Det har långtidsverkan och frisläpps snabbare ju surare jorden är.

Kross är bra.

Dessutom gör kalkning en del lerjordar mycket mer lättarbetade, och vitlök gillar kalkad jord, men för mycket kalk kan hämma näringsupptaget.

Och en del lerjordar kan bli svårare att bearbeta. Jag har två gånger gjort ordentlig jordanalys på jord som jag trodde behövde en massa olika mineraltillsatser, bl.a. kalk. Resultatet? Det behövdes inte mycket alls. Det behövdes ingen kalk. På ett av ställena var det tvärtom problem med alltför mycket kalk, som jag själv satt till på måfå. Detta fastlade troligen fosfor och kanske även gjorde jordstrukturen sämre, dock ej klarlagt hur. I varje fall blev jordstrukturen inte bättre.

Till våren när vitlöken börjar växa kan du dessutom vattna med guldvatten eller gödselvatten. När de blir större når rötterna ner till den förmultnande komposten under.

Men på en lerjord bör komposten vara förmultnad redan när man sätter till den (om man gräver ned den), annars kan det bli syrebrist, dålig omsättning, försurning och mögel eller annat äckel.

[Anders S]

Leran formar s.k. kolloider. Dessa binder positiva joner till sig, eftersom de har en negativ yta.

En del lera består av tunna små mineralplattor. Vid lågt pH så ligger de platt invid varandra.

Antagligen för att det då sitter mest vätejoner på kolloiderna och dessa är små.

Leran kan bli väldigt styv och kompakt och kan inte släppa igenom eller hålla vatten, eller blir rinnande smet som kan rinna bort på ytan eller ner i stora sprickor. Vid tillsats av kalk ställer sig en del av mineralplattorna på högkant.

Antagligen för att större joner, särskilt kalciumjoner (även K+. Mg+ etc) tar vätejonernas plats.

Det uppstår en del hålrum och mikro-kanaler i leran. Den kan bilda klumpar/aggregat och kan hålla vatten och näring bättre.

Den näring som hålls är främst just kalcium (Ca). Även kalium (K) och magnesium (Mg). Även ammoniumjoner (NH2 +) etc.

Det rinner bort mindre lera och leran blir lättare att gräva. Jag testade detta i en laboration en gång. Det var nästan som magi... Men detta gäller inte all lera, tyvärr.

Nej precis och därför bör man göra en jordanalys. Eller kalka mycket försiktigt, t.ex. bara sätta till lite kalk till komposten och låta den gå ut den vägen. Då blir den också mer biologiskt tillgänglig, har jag för mig (men jag vet inte riktigt hur).

[Anders S]

Som det verkar är pH här ganska lågt, men får göra en nogrannare koll. Vattnet i brunnen (grävd brunn med liiiiiiite vatten i) varierar mellan typ pH 5,8 på vintern till upp emot ph 6,5 på sommaren, men det behöver ju inte betyda att det är samma i backen

Mycket preliminärt tyder detta på att pH är OK. Dock osäkert om du har samma i jorden som i brunnen.

[sɹǝpuɐ]

Nej precis och därför bör man göra en jordanalys. Eller kalka mycket försiktigt, t.ex. bara sätta till lite kalk till komposten och låta den gå ut den vägen. Då blir den också mer biologiskt tillgänglig, har jag för mig (men jag vet inte riktigt hur).

Man kan också ganska enkelt testa i en spann. Fyll till kanske en tredjedel med din lerjord. Slamma upp leran i vatten, men med så lite vatten som möjligt. Tillsätt sedan ca 1 dl pulvriserad bränd kalk och rör om ordentligt i lerslammet.

Har man lämplig jord för strukturkalkning så "tjocknar" smeten medan man rör om och blir till fuktig kornig lerjord istället för lersmet. Leran kan alltså plötsligt binda mer fukt och bildar lättare klumpar/aggregat istället för en kompakt massa eller smet. Och lerjorden medger högre biologisk aktivitet eftersom den inte utgör ett lika "tätt lock" som tidigare, utan släpper igenom mer syre och vatten. Effekten är mycket snabb, om man blandar ordentligt. Som magi, nästan...

Kalkar du nu, och blandar ner kalken ordentligt, så skulle det alltså kunna ge mycket tydlig effekt långt innan det är dags att sätta vitlöken. Och effekten varar många år. Kanske decennier. Eller så länge man tillför mer kalk och aska då och då.

[Anders S]

Man kan också ganska enkelt testa i en spann. Fyll till kanske en tredjedel med din lerjord. Slamma upp leran i vatten, men med så lite vatten som möjligt. Tillsätt sedan ca 1 dl pulvriserad bränd kalk och rör om ordentligt i lerslammet.

Har man lämplig jord för strukturkalkning så "tjocknar" smeten medan man rör om och blir till fuktig kornig lerjord istället för lersmet. Leran kan alltså plötsligt binda mer fukt och bildar lättare klumpar/aggregat istället för en kompakt massa eller smet. Och lerjorden medger högre biologisk aktivitet eftersom den inte utgör ett lika "tätt lock" som tidigare, utan släpper igenom mer syre och vatten. Effekten är mycket snabb, om man blandar ordentligt. Som magi, nästan...

Kalkar du nu, och blandar ner kalken ordentligt, så skulle det alltså kunna ge mycket tydlig effekt långt innan det är dags att sätta vitlöken. Och effekten varar många år. Kanske decennier. Eller så länge man tillför mer kalk och aska då och då.

OK, jag ser nu att det står något om detta på den sida du länkade till. Men det står inte lika mycket som du skrev här, såvitt jag kan se. Har du en bättre referens?

Vet du vilken typ av lera som kan strukturkalkas?

Vet du om det måste vara bränd kalk vid själva kalkningen eller om detta bara gäller vid testningen? Bränd kalk är väl f.ö. svårt att få tag på?

Sen kan man ju undra om inte detta lätt leder till alltför kraftig kalkning sett ur andra synvinklar, t.ex. fastläggning av fosfor. För ekologisk odling är det i synnerhet inte önskvärt med alltför kraftig fastläggning av fosfor.

Man kan också undra om man strukturkalkar för att kompensera att man kör med allt tyngre maskiner på åkrarna. Är det ett uttryck för ett synsätt där man ser jorden mest som ett odlingssubstrat? Där man tänker att de fysikaliska egenskaperna är viktiga, medan de kemiska och biologiska är mindre viktiga?

Dock är strukturen viktig för biologin och även för näringsämnenas tillgänglighet. Och ännu viktigare vid köksväxtodling än för typiska lantbruksgrödor. Så det blir väl en avvägning. Men man kan bygga struktur utan att kalka så kraftigt, genom att bygga mer på fysik (bearbetning, dränering, utformning av odlingslandskapet) och biologi/ekologi. Dock kan detta ta längre tid.

[Anders S]

Jag ser att det framgår här (se sista sidan):
http://www.greppa.nu/download/18.37e9ac46144f41921cd1a779/1386594357644/Praktiskt_r%C3%A5d_nr_20_B%C3%B6rdighet.pdf
att man ska kalka med släckt eller bränd kalk. Troligen kan man då göra hink-testet med samma kalktyper. "Ren kalksten har svag eller ingen struktureffekt." Men vad är den viktiga skillnaden (fördelen) med släckt eller bränd kalk i det här sammanhanget?

[sɹǝpuɐ]

Jag gjorde motsvarande laboration som spannen i biologin för ett 30-tal år sedan. Eller om det var kemin?  Jag minns inte detaljerna, men jag minns effekten. Jag blev klart imponerad, det är därför jag minns det.

Jag har aldrig själv praktiskt utnyttjat effekten. Jag har ingen lerjord...

Det finns en videofilm på greppa-näringen-sidan som ger mer detaljer. Jag tror att det handlar om att använda kalk som lätt och snabbt ger många fria kalciumjoner som effektivt kan reagera med och binda till sig lerkolloider.

Det innebär kalciumhydroxid (släckt kalk) eller kalciumoxid (bränd kalk).  Eller möjligen mycket fint pulvriserad kalksten? Varken släckt eller bränd kalk är trevligt att jobba med. Släckt kalk är nog lite mindre otrevlig, men bränd ger snabbare effekt, skulle jag tro.

http://youtu.be/MA9V_LsbvYs

Kalciumkarbonat (kalksten) kan fungera också, men ger nog inte samma snabba och starka effekt. Kan kanske vara bra för att underhålla effekten.

Färsk vedaska kan innehålla ansenliga mängder kalciumoxid och kanske också fungera i trädgården som strukturförbättring av lerjord, om man blandar ner den.

Man använder sig av denna effekt även ibland vid stora damm-byggen eller vägarbeten. Det är billigare att stabilisera lerjordar med flygaska än att gräva bort all leran för att komma ner till berggrunden. Jag tror att det är i samma princip som det handlar om. Googlar man hittar man en del om detta.

http://en.wikipedia.org/wiki/Fly_ash#Soil_stabilization

Sedan vet jag inte hur mycket kalken som bunden till lerkolloider bidrar till att höja pH. Jag misstänker att pH-höjningen blir mindre än om kalkjonerna vore fria. Det är ju då den bildar en dynamisk balans med hydroxidjoner och därmed minskar antalet fria vätejoner. Alltså höjer pH. Den effekten borde minska kraftigt om kalkjonerna är bundna till lerkolloider. Inledningsvis blir det alltså en kraftig pH-höjning, men efterhand som kalkjonerna binder till sig lerkolloider och bildar aggregat borde den pH-höjande effekten minska. Men detta är bara gissning från min sida. Förmodligen går det att googla fram hur det egentligen hänger ihop. Jag har dock inte hittat något bättre än "greppa-näringen" och tester för att höja hållfastheten vid väg- och damm-byggen.

[lichiplommon]

Varken släckt eller bränd kalk är trevligt att jobba med. Släckt kalk är nog lite mindre otrevlig, men bränd ger snabbare effekt, skulle jag tro.

Jag är förvånad att bränd kalk föreslås här. Det är farligt att hantera och reagera med all fukt under kraftig värmeutveckling. Finns det ens att köpa i handeln? (Eller måste man beställa det hos en maffioso som gör sig av med lik? ) Släckt kalk som man kan göra kalkbruk utav är en annan sak. Men även den ska hanteras varsamt, då den är frätande (ungefär som bruk eller cement).

[Anders S]

Jag är förvånad att bränd kalk föreslås här. Det är farligt att hantera och reagera med all fukt under kraftig värmeutveckling. Finns det ens att köpa i handeln? (Eller måste man beställa det hos en maffioso som gör sig av med lik? ) Släckt kalk som man kan göra kalkbruk utav är en annan sak. Men även den ska hanteras varsamt, då den är frätande (ungefär som bruk eller cement).

De skriver på Greppa näringen om att blanda med pulvriserad kalksten för att göra den mer hanterlig.

För övrigt rekommenderade Rudolf Steiner i Lantbrukskursen (den biodynamiska odlingens "urkund")  bränd kalk, då han ansåg att den hade bättre egenskaper jämfört med kalksten. Det gällde då som tillsats i komposter, för att påverka organiskt material som höll på att alltför intensivt ruttna/mögla el.dyl. Kanske gällde det även något annat odlingssammanhang.

[sɹǝpuɐ]

Du har helt rätt.

Bränd kalk kan vara farligt att arbeta med.

Orsaken är att bränd och släkt kalk är det som nämns på greppa-näring-sidan, och att jag tror att det var bränd kalk som användes i den laboration som jag en gång gjorde.

[lichiplommon]

De skriver på Greppa näringen om att blanda med pulvriserad kalksten för att göra den mer hanterlig.

För övrigt rekommenderade Rudolf Steiner i Lantbrukskursen (den biodynamiska odlingens "urkund")  bränd kalk, då han ansåg att den hade bättre egenskaper jämfört med kalksten. Det gällde då som tillsats i komposter, för att påverka organiskt material som höll på att alltför intensivt ruttna/mögla el.dyl. Kanske gällde det även något annat odlingssammanhang.

Minns du händelsevis  var Steiner nämner detta i Lantbrukskursen? Jag skulle gärna vilja läsa det igen.
Men jag kan för övrigt i alla fall inte rekommendera hantering av bränd kalk. Släckt kalk måste ju ändå funka lika bra då den brända kalken i alla fall reagerar med vattnet i sin 'omgivning'  för att bilda släckt kalk.

[Anders S]

Minns du händelsevis  var Steiner nämner detta i Lantbrukskursen? Jag skulle gärna vilja läsa det igen.

Jag inser att det troligen är lite väl esoteriska saker att ta upp på detta forum, så jag avstår från vidare citat eller referat, om det inte specifikt efterfrågas, men den sammanfattning jag gav ovan är korrekt i vardagliga termer. Det ligger troligen även utanför trådens ämne. Det finns i mitten av 4e föredraget av Lantbrukskursen.