Green on green makes black and blue.
Sen är allt relativt. Jag köpte min unghäst (1åring) för 7 år sedan, red in och körde in honom själv. Innan dess hade jag ägt ett antal olika sorters hästar. Fullblod, travare, halvblod, shettisar, ston, vallacker och hingstar. Men jag var INTE beredd på vad en unghäst innebar. Jag har gjort så grymt många misstag, men som också gjort att jag lärt mig enorma mängder av nyttigheter till nästa häst. Och nästa häst kommer bli en unghäst också.
För 2 år sedan gick saker och ting åt helvete för oss, Harry hade precis fyllt 6 och han vart inriden enligt det traditionella systemet och han började bli svårare och svårare att hantera, ju mer krav jag satte på honom dess värre blev det. Så fick jag kontakt med en Parelli horsemanship-instruktör som också vart barfotaverkare (det var så vi kom in på det) och hon gav mig ett par tips hur jag skulle göra för att ens kunna leda min häst till o från hagen (så dåligt hade det blivit, det var en ständig kamp, han slet sig, stegra och "dummade" sig och egentligen ville han bara att jag skulle lyssna på honom och inte köra diktatur)
Nu två år senare med horsemanship-träning så är det en helt annan häst! Så nästa häst jag köper så blir det horsemanship från dag ett. Det är den största läxan jag lärt mig. Kör så naturligt som möjligt och använd så lite pryttlar som möjligt, använd dig av massor med psykologi både för dig själv och hästen.
Tänk efter en eller två gånger extra, se över ditt kontaktnät. Se vilka metoder som du vill använda dig av. Jag tex kör inte bara Parelli, utan har influenser från många "alternativa" instruktörer och förståsigpåare.
Min medryttare och Harry