Tror inte det finns så många slakterier som tar emot omärkta getter...
Vad gäller regler om märkning och journalföring och rapportering är inte reglerna exakt lika för kor, får, getter och grisar.
För får och getter (samma regler för dem) gäller att Jordbruksverket vill ha in rapport när en har köpt eller sålt getter, både produktionsplatsnumren från köpare och säljare ska anges (men de vill bara veta hur många djur som flyttats, inte djurens identitet), dessutom ska köparen få ett transportdokument från säljaren som hen ska spara i 3 år. På gården ska ägaren ha en journal där hen skriver in alla händelser och djurens fullständiga identitet (SE-nummer och individnummer). En gång om året ska ägaren rapportera till Verket hur många får/getter som finns på produktionsplatsen. Alltså vet Verket bara hur många getter jag hade på gården i december förra året, och de vet varifrån jag köpt eller sålt getter. Vill de veta mer får de skicka hit en räknekunnig inspektör som tittar på djuren och jämför med journalen.
På nötkreaturen är Verket betydligt mer nyfikna, där vill de att djurägaren ska rapportera in alla händelser till dem komplett med SE-nummer och individnummer, så där vet faktiskt Verket exakt vilka djur som ska finnas på varje gård.
_____
Om en ska återgå till ämnet, så är det en god idé att höra av sig till Blocket och liknande annonssajter och påminna om att de bör se till att annonseringen följer gällande djurskyddsregler! Jag får ont i magen varje gång jag hittar en annons för dvärggetter (det är ofta fråga om det, de kanske anses vara ett lågstatusdjur) och säljaren skriver dumheter som att "ett gott hem är viktigare än priset", vilket borgar för att den som säljer djuren är desperat och dumpar dem på vilken skitsnackare som helst. Och så blir de vanvårdade, slaktade med tvivelaktiga metoder eller en "födelsedagspresent", som dina getter,
Mimmis.
Jag gjorde själv ett försök att föreslå att vi skulle förbjuda att djur skänks bort här på alternativ.nu:
http://www.alternativ.nu/index.php?topic=117587.0Men det föll inte i god jord. De flesta verkade tycka att det var en viktig rättighet att få ge bort djur till en osäker framtid

, eller för den delen annonsera med slakthot.