Älling präglad på människa

[sarmob]

Vi har efter två försök med äggkläckningsmaskinen med 10 ägg per gång endast lyckats kläcka fram en älling. Äggen är skickade med DHL så det kan kanske vara därför. Första omgången ägg åkte berg och dalbana temperaturmässigt eftersom de transporterades sommarens varmaste dagar, sälldes in ett par veckor i kylskåp eftersom leveransen av äggkläckaren var försenad och sedan hade vi svårt att ställa in temperaturen bra. Konstigt nog var det från denna omgången vår lilla Ankipanki kläcktes. I början var hon helt ensam och vi hade henne inne hos oss. Barnen gosade mycket med henne och vi hade henne hos oss hela tiden eftersom hon skrek när non var ensam. Som tur var så hade barnen stoppat in ett par ekologiska hönsägg i kläckaren så efter några dagar kläcktes det en kyckling som sällskap till ankan. De bor numera i garaget och verkar trivas bra tillsammans. Men släpper vi ut ankan så följer den oss i hälarna vart vi än går. Vi har köpt ett par vuxna pekingankor så länge (vill egentligen ha Welsh Harlekin men lyckas ju så dåligt med att kläcka fram dem). Ällingen visar inget intresse av att försöka följa med Pekingankorna när vi är ute utan vill hela tiden vara med oss. Pekingankorna däremot verkar väldigt intresserade av ällingen. Kan detta bli problem på något sätt i framtiden?

[KungTulle]

Hade varit kul att få veta svaren på frågorna TS skrev. Har själv 2 myskankeällingar som jag fött upp efter det att mamman kastade ut resten av äggen när 4 var framkläckta och jag lyckades klara 2 av dem. De är nu lite över en månad och är också rätt så präglade på mig. Men jag tar ut dem ofta i trädgården och försöker valla dem i närheten av de andra myskankorna.

Nu ser ju mina ällingar varandra hela tiden också så  de lär ju känna igen ankor i största allmänhet som stora. Det är ju också så att myskankemodern stöter bort sina ällingar så småningom och motsvarande får man väl göra som mänsklig fostermamma när den tiden kommer.

De lär i alla fall bli betydligt tamare än sina föräldrar, och det kan ju vara bra att ha myskankor som man kan ta och bära iväg med och hantera utan att rena kriget bryter ut.

[sonica]

Förra sommaren hade jag en tam älling, som efter att ha stötts bort av sin mamma fick bo själv under värmelampa. Den följde mig, eller vilken annan människa som helst för den delen, överallt i trädgården. Varken den eller dom andra ankorna visade intresse för varandra. När den blev stor nog för att klara sig själv fick den tvångsflytta in i ank/hönsgården. Det tog bara ett par dagar, sen var den som alla andra fjäderfän där inne, slutade följa mig, och blev halvtam. Precis som det ska vara, tycker jag. Era ankor sköter säkert den sociala biten helt själva om ni bara ger dom tid.

[lena70]

Vi fick bara en älling förra sommaren, hon präglades helt på hönsen. Hon trodde hon var en höna. vi skaffade en anka till..Nya ankan Greta var ifrån första stund intresserad av Anki..Men Anki ville inget ha att göra med Greta alls..Hon sprang iväg bara hon såg henne..Var livrädd, hon visste ju inte vad det där var för något?? Och allra minst förstod hon att hon själv ochså var en anka..Greta gav sig inte, och fortsatte följa efter Anki och vissade på alla sätt, att hon ville vara med Anki..Jag flyttade bort ankorna så de blev ensamma i ett häng..Det tog säkert flera veckor, nästan en månad..Men sedan dess är de oskiljbara och bästa vänner!!
Vad jag ville säga var, ge ällingen tid, det löser sig nog, ska du se..Det låter jätteposetivt att pekingankorna är intresserade av ällingen..Du kan inte ha dom allihopa ensamma någonstanns? Där ällingen INTE ser er människor och där den inte kan följa efter er? Som det är nu tror ällingen att ni är dennes föräldrar..Precis som Kung Tulle skrev, måste fostermamman ( er människor) stöta bort ällingen, så den börjar stå på egna ben..Låter brutalt..men samtidigt är det så det funkar ute i naturen..lycka till, och jag tror säkert dina andra ankor tar sig an ällingen!!!
Hur gammal är ällingen??
Är det någon speciell utav pekingankorna som verkar mer intresserad av ällingen?.
Med tur, kanske någon hona vill "adoptera" ällingen??

[Klara]

Min mamma hade en anka som var präglad på hönsen och trodde den var en höna. Det var så synd om den för den hade så svårt att sitta på pinne.... ramlade ofta ner och fick verkligen kämpa..

Den kom av sig själv på så småningom att den kunde flyga ut ur hönsgården och umgås med ankorna därutanför. Men det var nog inte förrän den var årsgammal.

[Klara]

Kan tillägga att den ganska snart fick en liten plattform att sitta på inne hos hönsen :-)

[sarmob]

Vår älling är nu ganska exakt fem veckor gammal. Vi har haft den mycket ute i hagen med de andra fåglarna och nu kan vi lämna den ensam där utan att den skriker efter oss. De andra ankorna är väldigt glada när den kommer och försöker få kontakt. Men ännu så är det mest den lilla kycklingen och ällingen som följs åt. Det största problemet nu verkar vara att kycklingen som ju bara är fyra veckor gammal verkar tro att den är anka och har inte vett att söka skydd när det regnar och försöker ibland att bada både i lera och vatten. Den brukar bli väldigt kall men vill absolut inte sitta under värmelampan själv.  Blödig som man är får man ju ta in den stackaren ibland och värma upp den lite med hårtorken.....

[lena70]

Vår älling är nu ganska exakt fem veckor gammal. Vi har haft den mycket ute i hagen med de andra fåglarna och nu kan vi lämna den ensam där utan att den skriker efter oss. De andra ankorna är väldigt glada när den kommer och försöker få kontakt. Men ännu så är det mest den lilla kycklingen och ällingen som följs åt. Det största problemet nu verkar vara att kycklingen som ju bara är fyra veckor gammal verkar tro att den är anka och har inte vett att söka skydd när det regnar och försöker ibland att bada både i lera och vatten. Den brukar bli väldigt kall men vill absolut inte sitta under värmelampan själv.  Blödig som man är får man ju ta in den stackaren ibland och värma upp den lite med hårtorken.....

haha..Löser man ett problem, dyker det snart upp ett nytt..

[ängesgården]

har en bronzkalkontupp som adopterade mig som mamma när han var liten, och än idag 9 år senare så är det mig han tyr sig till , men han har ju sina fruar så visst har det blivit kycklingar genom åren