Att tämja ankor...

[mohsart]

Mina blekingeankor är så ruskigt rädda för mig. :-/
Står jag och donar med nåt så fattar de att det är ok efter ett tag så då vågar de sig ganska nära, 2-3 meter eller så, men för det mesta blir det ett jäkla liv och flax om jag kommer närmare än kanske 5 meter...
Det är lite tråkigt tycker jag.
Så jag har funderat lite över hur man ska bete sig för att få dem mer "tama" och kommit fram till två strategier, tyvärr går de inte att kombinera så jag måste välja.
A. Låta dem vara så att de med tiden fattar att jag inte utgör något hot.
B. Jaga ifatt dem och lyfta upp dem "då och då" så att de fattar att det inte är farligt att bli lyft och att jag inte utgör något hot.

Så, vilken strategi ska jag välja?

Eller har ni bättre förslag?

/Mats

[reuben]

Låt dem vara. Ankor hör inte direkt till begåvningsreserven, men de kommer nog att lugna ner sig.

[ciaston]

Mutning med god mat, släng en bit närmare för varje dag, till slut så tar dom ur handen.

[grimbart]

Bröd är bra muta,om du har odlingar eller en öppen kompost så gräv lite med en grep och vänd upp mask till dem,de står snart vid fötterna på dig och slåss om masken..

[David97]

Det om bröd funkar.. Var på Gran Canaria i januari, åkte på jeep-safari, stannade vid en sjö där det fanns 3 vilda myskänder, alla 3 kom fram o åt bröd ur handen..

[Speygirl]

Håller med om "matstrategin". Det kommer att funka!

Men värt att komma ihåg är att det finns knappt något mer lättstressat djur än ankor! ;-)
De är helt enkelt inga gosefåglar, de kan skrika högt av rädsla o stress när man försöker fånga dem...

Tråkigt, men så är nog de allra flesta ankor.. Någon som har upplevt annorlunda?

Så mata på! Med allt gott som tänkas kan! ;-) De kommer säkert att bli handtama iaf!

Lycka till!

[Linkoso]

Någon som har upplevt annorlunda?

Ja ... Myskdamen här bryr sig inte ett dugg att man rör vid henne eller lyfter upp ... Flyttar på sig gör hon inte heller så man kan snubbla över henne.  Mignonankor kan också vara väldigt orädda och man är rädd o trampa på dem.  Mina andra ankor är orädda men gillar inte att man lyfter upp dem ... Och löpällingarna jag har nu ... Öh, ja de är helt hysteriska. Men de kanske blir bättre när de får komma ihop med "coola gänget" när de blir äldre. Flaggis, min vuxna löpdrake skiljer t.ex. inget i beteende mot mina "fettoankor"

Några av mina plattnäbbar  ... Och jag med mina konstiga ideér ...

Klacken trick

[Martin-77]

Håller med om brödmatarstrategin!
Suveränt sätt att få dem att komma över sin medfödda skepsis mot oss tvåbeningar av modell längre:)
Däremot håller jag inte med om att ankor skulle vara lättstressade. Våra mysk är mycket tryggare än våra spattiga hedemorahöns. Skulle snarare säga att de drar mot det sävliga hållet...
Två av våra mysk bor ute nu på sommaren; på morgonen så knaprar de på vår husfasad och står givakt utanför dörren och väntar på frukost

Ha som rutin att ta med lite bröd i fickan när du är ute hos ankorna så skall du se att de ser framimot dina besök...

[Speygirl]

Haha!
Skrattar åt din härliga video. Linkoso!
Underbart!
Glädjande att läsa så är inte alla ankor lika lättstressade som våra tydligen, som du skriver om Martin77!
 
Vi har korsningar Sv gul / Sv Blå o dom är så himla stirriga! Men ändå mysiga att ha på gården! Jag har ju faktiskt inte hållit på så mycket med dem.. ;-/

Såå, Mohsart, du ser! Det finns hopp! ;-)
Lycka till!

[mohsart]

Ok, tack för alla tips

Nu sitter ankorna och trycker i sitt nya hus och vågar inte komma ut

(länk till större bild)

/Mats

[Martin-77]

Inspirerande video Linkoso!
Nu vet jag vad jag kommer syssla med i sommar

[morellen]

jag funderade just på om det bara var mina löpankor som var hysteriskt rädda för mig... Myskankorna fattade mycket snabbare att det kunde vara bra att ha koll på matmänniskan men de här fyra är hysteriska trots att de sett mig fr dag ett..

[Kopparkastrullen]

Ok, tack för alla tips

Nu sitter ankorna och trycker i sitt nya hus och vågar inte komma ut

(länk till större bild)

/Mats

Alla har såklart olika upplevelser om hur just deras djur är och det är också olika hur tama/icketama dom blir. Men ankor blir lätt uppjagade och man ska INTE jaga efter dom o lyfta dom för att få dom tama, det ger motsatt effekt och dessutom så vet jag en anka som dog knall o fall när den jagades..dock inte jagad av mänska utan av en annan anka. Dina ankor kommer säkert lugna ner sig men som våra ankor även om dom är kläckta i kläckare o ser mänskan som första varelse så blir dom ändå inte tama. Däremot kommer dom när man lägger ut mat och dom kan äta o jag kan stå relatlivt nära. Men dom håller koll. Våra ankor går löst på tomten o går jag till mattunnan så kommer dom kvackandes. Ligger dom o sover i gräset o jag går för nära så reser dom sig o flyttar sig. Visst kan du ägna timmar åt att mata med gott bröd...men jag skulle nog hellre lägga energin på att låta dom vara ankor och låta dom ha sin lilla distans till dig. Dom är ju inga gosedjur. Dom kommer ju tillslut lugna sig lite. Men som hönsen blir dom ju inte. Mina höns är inte tama heller men dom kan hoppa upp på mig om dom tror jag håller i nån god mat eller om jag slänger ut mat kan jag stå mittibland dom o ta upp en höna, som iof inte blir så glad men det går iaf Ankorna är inte alls på samma nivå. Likaså när dom är babysar. Våra höns vi kläckte fram var mycket mera nyfikna o sociala o hackade på fingrarna när man ställde in matskålen. Ankungarna kutar till bortersta hörnet i buren och trycker där tills man dragit ut handen. Självklart finns det folk som har individer som är jättetama. Det finns det ju alltid. Men vi har haft ankor rätt många år o inga har nånsin blivit handtama. Vill du ha en helt tam anka, kanske det går om du kläcker fram den o är o pillar på den flera ggr dagligen under dess uppväxt...men varför skulle man?? Jag har hundar o katter att gosa med istället. Ankorna älskar jag, men dom får vara ankor och vagga på sitt lilla behöriga avstånd o kvacka förnärmat när jag kommer för nära.

[Henrik Penrik Filivilivenrik]

Vad konstigt när man tänker efter - gräsänder är ju ofta ganska tama, jag matade en gräsand ur handen i en park i Göteborg förra sommaren. Har inte avlandet gått åt fel håll då om ankor är skygga? Jag trodde domesticering skulle göra djur mer tama. 

[Daniel Sörensen]

Jag håller absolut inte med om att ankor "ska" vara skygga. Jag vet flera folk som kan gosa med sina ankor, klappa och sånt. Linkosos blandrasankor är väl rätt tama och drar i hennes byxben till och med?
När jag praktiserade på en mindre djurpark så stod det nästan alltid 3 myskankhanar utanför på altanen av min stuga och ville umgås  Gärna precis intill benet.

Ang gräsänder, gräsänder som lever i parker i dammar behöver oss människor. En konstgjord damm i en park innehåller oftast inte mycket ätbart. Så människan blir förknippad endast med mat. Änderna här är väldigt tama när dom är vrålhungriga, men när dom är mätta är dom skygga och vill inte vara nära.

I vintras så matade jag dagligen änderna nera vid hamnen. De var så "tama" att man kunde hålla i dom och sånt. Det är dock för att de är så beroende av oss människor och våran mat. Det verkar som om hungern tar över rädslan.
Jag känner igen fenomenet på mina höns också, mina sultaner är väldigt skygga. Men när de vart utan foder under en period så kommer de gärna och äter ur handen och sånt, men det hade dom ALDRIG gjort om dom hade vart mätta, då skriker de såfort jag kommer i närheten

[Grimla]

Ankor hör inte direkt till begåvningsreserven,

Aha Ankor är alltså smarta djur?

[mohsart]

Det var nog den ursprungliga betydelsen som avsågs, men visst är det förvirrande när ord och uttryck byter betydelse...

/Mats

[Squig]

Vi har ett gäng gulankor och våra är som många av er beskriver - icke klappningsbara. Utom en.

När vi skaffade våra nuvarande ankor (de första två) så lät vi honan ruva väldigt snart. Detta gjorde att hanen fick vara ute själv på ägorna. Han blev mer och mer närgången och lät sig till slut klappas. Han sprang runt våra fötter vilket gjorde att han fick en ramkonstruktion på sig och blev halt. Då blev han mer restriktiv ett tag. När skadan hade läkt så blev han närgången igen.

Nu kommer han oftast springandes kvackandes när vi rör oss ute i trädgården. Han svansar runt benen på oss varv efter varv och låter sig ivrigt klappas. Det går även bra om vi har någon annan med oss, bara de är lugna och sätter sig ner på huk så kommer han fram. Barn som jagar ankorna (tex våra egna) vill han inte kela med.
De andra ankorna följer efter när han kommer springandes, men kommer inte så nära så att man kan klappa dem.

Jag förmodar att vi var hans enda sociala kontakt under tiden då honan ruvade och då var han ca 8 månader. Familjen han kom ifrån har många barn och många andra djur som de umgås mycket med. Vi har inte lyckats få våra andra sådana, men de kommer nära om man matar dem "för hand". Någon av våra honor från förra årets kull har nästan gått att klappa, men vi har inte heller lagt ner någon energi på det.