Den danska broschyren kändes litet felfokuserad (men intressant ändå), så jag kollade upp det.
Äta = OK för alla,
Vidröra = NO NO för alla.Giftet kallas furanokumariner. Det är inte giftigt att äta, i princip bara hud- och slemhinneirritationer. Undantaget är de omogna frukterna och fröna, där finns giftiga, eteriska oljor (eteriska men inte lika giftiga oljor finns i hela plantan). Dessutom har den nässelhår. Den utbildar mindre förökningsdugliga "lurendrejeri-frön" som är till för att djuren skall kunna äta dem och sedan i lugn och ro sprida sig med hjälp av dem som inte äts (massor!). Dom funktionella fröna har dessutom andra trix för sig.
Man kan utan vidare ge unga blad som mumsigt grönfoder till kaniner tex. Det rekommenderas dock att man ser upp med ljushyade djur (fotosensibilitet!). Unga plantor och toppskott är ogiftiga och kan därför ätas även av människor. Man kan tex skala bort nässelhåren och koka stjälkarna ungefär som rabarber till en kompott. Det går även att äta plantan rå (skalade stjälkar av unga plantor som grönsak). Enda problemet här är nässelhåren som måste bort utan att man skadar sig under processen.
Kumariner är ofta "växtskyddsmedel" mot djur och därför potentiellt hudirriterande och farliga att äta (kanel, mejlikor, myskmadra, klöver, hö mfl), men inte i det här fallet. Här är problemet vidröring. Det är samma ämne som i grapefruktjuice hindrar verkan av vissa mediciner. Tallbarrsdoft och Earl-Grey-arom är ett andra exempel på "naturliga insektgifter" av den här typen. Björnlokan har använts som botemedel mot dysenteri (en akut tarm-inflammation som åtföljs av blödningar, orsakad av amöbor eller bakterier). Kanske skulle dom ha haft den till hands i Östersund?
Björnloka eller björnfloka (Heracleum sphondylium, finns några underarter i Sverige, blir 1,5 meter), bergs-björnloka Heracleum montanum (lika stor, osäker rapportering från Sverige) och jättelokan (Heracleum mantegazzianum, synonym Heracleum giganteum, max typ 4 m hög) förekommer i Sverige. Dom liksom alla andra björnlokor innehåller alla hud- och slemhinneirriterande ämnen. Jättebjörnlokan är den värsta. Dock är de inte giftiga att äta någon av dem. Man måste få det på huden. Då kan gift av den här typen orsaka huvudvärk, yrsel, osv efter en kvart, men här särskilt hudutslag som förvärras av UV-ljus (solljus eller lysrör, s.k. fotosensibilitet) och som uppstår dagen efter kontakt med plantan. I riktigt svåra fall blir det mycket svårläkta sår som ger färgförändrade ärr och brännskador av andra graden, cirkulationskollaps, svettningar och feber. I fröna finns eteriska oljor som är giftiga, men deras betydelse är inte så viktig i det här sammanhanget. En känslig person kan få lättare exem vid lätt vidröring och efterföljande soljusexponering. Har man fått det på huden rekommenderas tvätt med tvål och vatten. Sätt på kläder, särskilt gäller detta barn.
Det berättas om barn som lekt med spjut gjorda av jättebjörnloka eller lekt kurragämma bland bladen och därefter fick uppsöka sjukhus pga hudskador. Jag vet ett fall omkring 1970 då en tvåårig pojke ramlade ned i ett dike på Zoo-djurparken i Berlin och dog senare. Han hade skrapat upp sig rejält på det här snåret och det hela blev väl för stora hudområden för den lille killen. Man får föreställa sig det hela som brännskador. Jag gick dit och tittade på dom här plantorna, sen gick dom dit med skyddskläder och andningsskydd och rensade bort dem.
Kuriosa:
Jättebjörnlokan kom till Europa 1815 med hjälp av tsar Alexander den I som skänkte en urna full med frön till österrikiske furst Metternich. Sen var det kört :-/ Den spreds med hjälp av människan, odlingsredskap, bin, vildsvin m.fl. och via vattenvägar. Gruppen Genesis har skrivit om den i en låt.
Eftersom lokorna har en alldeles egen matsäck, ett stärkelselager, så måste man gräva upp den. Eller åtmindstone skada roten rejält, ungefär vid 15 cm under markytan ("rotstickning"). Den kommer igen om man bara tar bort övre växtdelar. Kan blomma flera gånger per år om man kniper den också. Mycket motståndskraftig. Tar man bort blomman undviker man åtmindstone fröspridning, men själva plantan är flerårig (blommar dock bara i ett år, eller maximalt tre). Använd handskar och täck all hud. Andas inte direkt ovanför den och ha cortisonsalva i beredskap. Den kan du ha på, på väg till läkaren. Har man rört plantan så är det solskydd som gäller i någon månad... om inte värre.
