Borde jag bli vegetarian eller vad ska jag göra?

[La Ladin]

Vi beslöt oss för att börja föda upp kaniner i självhushållningssyfte. Vi provade att slakta en kanin innan vi beslutade oss för att skaffa fler. Nu har vi parat våra honor och bestämt oss för att fortsätta med detta. (Eftersom första slakten gick så bra).

Igår upptäckte vi att en av våra avelshanar (vår första och jag var väldigt fäst vi honom) hade fått nosen avbiten. Jag kände mig ledsen och skärrad och klarade inte av att ensam slå ihjäl honom utan min man fick göra det när han kom hem. Nu ligger kaninen flådd och urtagen på verandan och meningen är naturligtvis att vi ska äta upp honom. Jag känner mig inte alls sugen på det, känner mig mest äcklad och elak.

Min idé var att man inte ska äta kött om man inte kan döda det själv. Nu känner jag mig så osäker på att jag kommer att klara av det, har lust att bara skita i allt och bli vegan på heltid. Borde jag lägga ner det här och sluta äta kött? Ska jag äta upp den här stackars kaninen nu, han som var min "kompis"? Usch. Jag mår mest illa.

[Attes matte]

Det är jobbigt när man hamnar i situationen att äta upp en kanin som inte var tänkt att bli mat från början. Jag skulle ha väldigt svårt för att äta upp några av mina avelshonor eftersom dom är väldigt speciella för mig.
Om du tycker att det är okej att slakta och äta upp djur som redan från start var planerade att hamna i grytan så tycker jag att du med gott samvete kan fortsätta äta kött. Vissa djur blir lite mer personliga för en, och jag tycker att det är helt okej att ha dom känslor som du har nu för en speciell individ.

/Sara

[La Ladin]

Det är jobbigt när man hamnar i situationen att äta upp en kanin som inte var tänkt att bli mat från början. Jag skulle ha väldigt svårt för att äta upp några av mina avelshonor eftersom dom är väldigt speciella för mig.
Om du tycker att det är okej att slakta och äta upp djur som redan från start var planerade att hamna i grytan så tycker jag att du med gott samvete kan fortsätta äta kött. Vissa djur blir lite mer personliga för en, och jag tycker att det är helt okej att ha dom känslor som du har nu för en speciell individ.

/Sara

Ja, det var inte alls lika jobbigt med den första kaninen som vi hade planerat att äta upp. Jag vet ärligt talat inte om jag kommer att klara av att äta den här. Men jag tror att jag ska försöka och kanske fatta mitt beslut efteråt. Dessutom kommer det ju snart 3 (!) kullar med kaniner så jag kan ju inte gärna banga nu. Någon annan måste ju äta dem annars. Men det känns verkligen skit och jag känner mig som en ond människa.

Han ligger där ute och väntar på att göras i ordning. Jag ser inte kött när jag ser på den där klumpen, jag ser hans fina päls och ögon framför mig.

[pyromanen]

Kanske lägga den i frysen ett tag och ta upp den om ett tag om du då kan betrakta det som en köttbit?  eller byta bort han mot en annan köttbit om du känner nån annan i närheten som gör eget kött eller annat.
Vid nåt tillfälle hade vi ett flasklamm som barnen fäst sig särskild vid, hade liksom blivit mer relation med just denna. Den bytte vi bort till en kompis.

[La Ladin]

Kanske lägga den i frysen ett tag och ta upp den om ett tag om du då kan betrakta det som en köttbit?  eller byta bort han mot en annan köttbit om du känner nån annan i närheten som gör eget kött eller annat.
Vid nåt tillfälle hade vi ett flasklamm som barnen fäst sig särskild vid, hade liksom blivit mer relation med just denna. Den bytte vi bort till en kompis.

Jo, så kan jag ju göra förstås. Jag fryser ner honom och ger antingen bort honom eller äter upp honom senare när jag har mer kött i frysen och inte vet vad som är vad.

[Attes matte]

Ja, att antingen byta bort det speciella djuret mot ett mer "ospeciellt", eller att slakta många och blanda alla i frysen så man inte vet vad som är vad är båda bra idéer.

/Sara

[La Ladin]

Ja, och så får jag sannerligen hoppas att den här blödigheten inte håller i sig för då står vi där om en månad med 25 kaniner för mycket. Och min man kommer att vara vansinnig... 

[Attes matte]

Ja, och så får jag sannerligen hoppas att den här blödigheten inte håller i sig för då står vi där om en månad med 25 kaniner för mycket. Och min man kommer att vara vansinnig... 

He he... Då hoppas vi väl att det inte blir så...

/Sara

[Gamina]

Jag har en tupp i frysen som var mycket speciell för mig. Planen var att han skulle bli min avelstupp men tyvärr så hade han en defekt och jag kunde inte försara att spara ett defekt djur när jag hade ett prima. Den tuppen vet jag inte om jag kommer klara av att äta upp men jag har slaktat flera stycken efter som inte ärnågra problem. Har tyvärr en till som jag tänkt spara samma sak där, inget allvarligt men inte perfekt så... Funderar på att skänka bort den tuppen till föräldrarna. De har inga relationer till honom.

[Luvan]

Du behöver inte alls bli vegetarian!
Ge bort köttet från din speciella kanin och ät upp de andra som du förmodligen inte kommer att utveckla samma känslor för.
Om du har 25 st likadana som ska slaktas så småningom, så kommer du antagligen att se dem som en flock och inte individer.
- "Ät mer nu, så ni blir feta och stora tills vi ska äta upp er."

När mina barn var små, hade vi både stora matkaniner i anonyma gäng samtidigt som barnen hade små kelkaniner, som ingen hade en tanke på att äta upp. Det fungerade bra. Det var mer kinkigt med "stadsbor", som tyckte kaningryta var gott, tills de insåg att det inte var kycklinggryta. Då tappade en del aptiten. Det tycker jag var mer konstigt....

[sisel]

Jag är själv superblödig när det gäller djur och följaktligen vegetarian sedan 25 år.
För några år sedan hade vi 2 linderödsgrisar som min dåvarande man hade för avsikt att slakta och äta upp, men det gick inte, eftersom de blev tama som hundar. Det är väl rätt naturligt att inte kunna äta upp ett djur som man har har haft en väldigt nära och personlig relation till.
Vi sålde dem till en bonde som skulle slakta dem direkt och hur det kändes att lura in dem transporten glömmer jag aldrig.

[take]

Jag sov dåligt i 2 dagar när jag fick avliva min ko på grund av blodförgiftning som jag har haft i 4 år. Jag har dock inga som helst problem att ha ihjäl planerade djur för mat.

[Just_me]

Jag har läst många liknande trådar så du är knappast ensam
I en annan tråd tippsade en kaninuppfödare om att man kan stycka köttet och vänta tills man sen slaktat fler och stycka det coskå. Då vet du liksom inte "vem" du äter när det är dags att ta fram.

Eller så ger du bort det, alternativt om du har hund så kan du portionsförpacka och ge till dem om det känns okej?

Det här med slakt är det enda som gör mig och sambon nervös. Vi tänker som du, kan man inte själv föda upp välmående djur, slakta och stycka, ja då kanske man helt enkelt inte ska äta kött.
Men vem vet hur det är när man väl står där.

Tycker i alla fall inte du behöver bli vegetarian! Skulle ju själv ha väldigt svårt att äta nån av våra höns som man kelat med sen kycklingstadiet. Det är nog skillnad på slaktdjur och keldjur helt enkelt.

[La Ladin]

Tur att jag inte är ensam. 

Jag har i alla fall gjort i ordning köttet och fryst in det nu. Innan jag började var jag alldeles spyfärdig och det kändes som om jag skulle svimma. Men jag skärpte mig och tog tag i det.

[SannaF]

Tummen upp för dig!

Det är jättejobbigt när ett djur som man inte tänkt äta upp blir mat. Man har ju lixom en relation på ett annat sätt med dessa djur, till skillnad från dem som man från början bestämt ska ätas.

Lycka till i framtiden!

[Luvan]

La Ladin,
jag tror du fixar det, när du är inställd på att det är matkaniner och inte kelindivider.
Men du måste ju faktiskt inte äta upp slaktade avelsdjur som du har speciella band till, även om de består av kött...
Du får väl ha en liten kaninbegravning och sjunga Imse vimse.....

[Erel]

Javisst ska du bli det! Vegetarian alltså! Det finns väl ingen anledning att äta upp kaninerna, speciellt eftersom du verkar tycka om de så mycket. Jag tror åtminstone att kaninerna skulle bli väldigt glada!

[Januschka]

Hej LaLadin!

Lägg honom i frysen.. och när ni har slaktat ungar ber du nagon annan att 'röra om' i frysen sa att du inte vet vem som är vem..

eller tänker positivt.. att det är respektlös att kasta honom på komposten. Mycket bättre att tillaga honom och pratar.. likvaka nästan. Så gjorde vi med våra flasklamm sist och en ungbagge.

Det är livets gång och vi är bara en del av det.. som våra djur.

/Januschka

[jennabus]

Har haft samma dilemma med ett par av mina avelshonor. Dessa avlivade jag inte pga skada utan för att de inte kunde bli dräktiga. Den ena honan grät jag faktiskt under hela proceduren. Sedan efter ett tag när det väl var dax så tänkte jag inte så mycket på de utan åt som vanligt, vet inte riktigt heller när exakt hon var i grytan för den delen ...

[Gösta]

Det 'är helt korrekt att känna som flera beskriver i tråden. Man tar ju faktiskt livet av en individ.
Det tog mig två år innan jag kunde vara med på slakten. Hade en som gjorde det åt mig.
En dag när jag kom ut låg min bästa avelshane med förlamad bakkropp.hade troligen halkat. Hade ingen hjälp just då så det var bara att bita ihop och avliva. Kunde ju inte låta kaninen plågas längre.
Numera håller jag slaktkurser och har slakteri.
Den dagen jag inte känner respekt för djuren längre då är det dags att sluta.
jag har väldigt stor nytta av ovanstående vid kurserna. Jag förstår vad mina elever går igenom och jag kan stötta dem på rätt sätt eftersom jag själv känt lika som de gör.
Det viktigaste är att djuren har haft ett bra liv och att slakten görs så smärtfritt som möjligt.
Gösta