Att sälja en kattunge för en ”hundring” borde vara förbjudet dels för att höja kattens värde.
Priser på en kattunge borde inte understiga 500 kr utom i undantagsfall och då menar jag särskilda undantagsfall som inträffar mycket mycket sällan.  I ”vissa” undantag kan man  ge bort eller sälja en kattunge för en hundring men då skall man känna den personen väldigt väldigt väl innan, så att man vet att den här lilla katten får ett bra hem och liv.

Sedan så har vi de människor som inhandlar kattungar som mat att ge till sina ormar.
En eller två kattungar för en hundring styck är billig mat för en ormägare och ormen klarar sig sedan ett antal veckor tills det är dags nästa gång om ca 4 – 6 veckor.

Sedan borde kattägare ha samma ansvar som en hundägare. Katter skall inte släppas ut hur som helst. Dels för våran djurflora ute i naturen som fåglar och annat. Katten är en jägare och människan håller faktiskt ett riktigt rovdjur som husdjur så kattägaren har ett ansvar att se upp till. Sen finns det människor ute i vårt samhälle som är väldigt elaka mot katterna som går ute själva. Jag har själv två st. katter men aldrig att dom släpps ut ensamma, skall dom ut så blir det med sele och översikt. För jag vill inte ha en platt katt som har blivit överkörd och jag vill inte finna en katt som kommer hem till mig där folk har klippt av morrhår och jackat öronen så att blodet rinner och ryckt av päls och jag vet inte vad.

Mina katter är mina ”barn” och jag älskar dom över allt annat. Och jag vet att dom älskar mig också.

Att ha ”innekatt” alltså en katt i lägenhet eller hus det tar inte katten skada av utan tvärtom men man måste se till att stimulera katten och leka väldigt mycket med den eller att skaffa en kompis till den för annars får den tråkigt

Sedan har vi begreppet  SOMMARKATT En liten händelse bara som får folk att tänka efter.

Det var ett ställe här på västkusten, en familj som skaffade en "sommarkatt" (2 år sedan) när dom flyttade ut till landet över sommaren. När hösten kom så lämnade dom katten åt sitt öde. I början av dec gick en lantbrukare förbi tomten och undrade vad det var som låg på verandan så han gick dit och tittade, gissa vad han fann? jo lite svart och vit päls och en kattkropp som var till hälften uppäten,
Hur är människan funtad igentligen, Hur kan man göra så mot ett djur. Det är konstigt att dom inte lämnar dina barn på det sättet också. DJURPLÅGARE KALLAR JAG DEM.

Angående ovanstående om sommarkatter så är det inte så att när man lämnar kattungen åt sitt öde då man åker hem till stan efter sommaren så klarar sig inte katten själv. den är van att få mat hela tiden. visst visst ligger jakt i kattens natur men den måste lära sig också innan. Och innan den blir så skicklig att jaga så den får tag på något så är den så hungrig och trött och frusen och kanske våt av regn o.s.v att den dör av utmattning. Den dag ni lämnar landet och sommarstugan och lämnar katten kvar så är denna lilla söta katt dödsdömd, tänk på det.

tänk på det NI SOM KÖPER SOMMARKATTER FÖR ATT HA ATT GULLA MED NU I SOMMAR.  


Star On The Heaven

Jag kan hålla med dig till en viss gräns. Hade jag bott på landet och haft stora vider runt mig och vetat att mina katter kunde gå säkert utan att det hände dom något så hade dom fått var ute också. Att han eller de blir påkörda, den risken tar du men den risken vill inte jag ta för mina katters liv är värda mer än så. Jag tycker mig höra i din underton att "det är dock bara en katt" men för mig är det inte bara en katt, det är en väldigt god och tillgiven familjemedlem också som man har vissa skyldigheter mot då man skaffar sig ett husdjur. djuret har bara dig att lita till.

Jag kan hålla med dig till en viss gräns. Hade jag bott på landet och haft stora vider runt mig och vetat att mina katter kunde gå säkert utan att det hände dom något så hade dom fått var ute också. Att han eller de blir påkörda, den risken tar du men den risken vill inte jag ta för mina katters liv är värda mer än så. Jag tycker mig höra i din underton att "det är dock bara en katt" men för mig är det inte bara en katt, det är en väldigt god och tillgiven familjemedlem också som man har vissa skyldigheter mot då man skaffar sig ett husdjur. djuret har bara dig att lita till.

Jo, vi HAR stora vidder för katten att gå på. Och nästan ingen trafik.

Och ja, katten ÄR faktiskt "bara" en katt. Vi älskar våran Findus jättemycket och så, men jag tycker det ligger i hans bästa att få vara just KATT och inget annat. Han är en katt, tänker som en katt, ser ut som en katt och luktar( ) o låter som en katt. Han kommer o går som han vill, får vatten, mat värme mm om han vill det, annars är han på sitt håll. Jag ser mig själv som en kattmänniska och för mig har det varit helt otänkbart att ha katt sålänge jag bodde i lägenhet i stan. Det hade varken jag eller katten gillat tror jag. Men därmed inte sagt att ingen borde ha katt i lägenhet osv, men JAG ville inte det. Som jag ser det så uppfyller jag mer mina skyldigheter gentemot katten genom att låta honom ha ett kringströvande, fritt liv än genom att stänga in honom.

Precis som jag låter mina barn vara ute o leka, trots att de kan ramla o slå sig och faktiskt så kan ännu värre saker hända. Men jag kan inte övervaka varken katten eller barnen 24/7 och ser ingen mening i det heller.

Dessutom, skulle han bli sjuk en dag så att det inte är möjligt att bota honom, så skulle jag låta avliva honom. Det skulle jag inte med mina barn eller med min sambo eller mina föräldrar. (Vilket man ju också kan diskutera, men det är en helt annan diskussion  )

Jag har haft innekatt, och det var då en katt jag tog till mig från ett katthem. Och nog måste jag tro att den katten hade det bättre hos mig i min stora etta med uteplats än i det lilla båset på katthemmet där det jämt var katter som lät och det stank av katturin. så länge man ger katten mycket uppmärksamhet, leker, ger bra mat, tar ut i sele, byter lådan, så tror jag absolut att de kan ha ett givande liv.
Däremot kanske det inte alltid passar att ta en katt som alltid har varit utekatt och sätta den i en lägenhet, då är nog risken stor att de mår dåligt. Men katter är individer och det där är nog något som kan variera väldigt mycket.
Vissa katter är ju keliga och hemkära medan andra håller sig för sig själv och vill ut och jaga.
Dessutom har jag haft en utekatt som jag tycke väldigt mycket om, och en dag kom han aldrig hem mer och jag har aldrig fått reda på vad som hände honom - bör tilläggas kanske att jag då bodde ganska lantligt i mitt föräldrahem.

Jag har liknande erfarenhet av att ta hand om en oönskad katt från ett katthem. Våra innekatter hade det bra. Man gör dessa katter en stor tjänst genom att ge dem bra hem, antingen på landet som utekatt eller i lägenhet som innekatt.  

Katter skall inte släppas ut hur som helst.

Eh...jo, det ska dom, bara det är en kattvänlig miljö! Skulle aldrig drömma om att hålla mina ljuvliga pälsmonster instängda, missar är trots allt fria djur.

Dels för våran djurflora ute i naturen som fåglar och annat. Katten är en jägare och människan håller faktiskt ett riktigt rovdjur som husdjur så kattägaren har ett ansvar att se upp till.

Det är faktiskt en tungt vägande anledning till att jag har mina fyrbenta odjur, just att katten är en jägare! Min kåk och hönshuset hålls musfria, på ett betydligt smidigare (och miljövänligare) sätt än att använda fällor och gift. Visst, en och annan liten pippijågel åker med...hittade i morse en liten fjäderhög på min sons lekfilt i vardagsrummet, men sån är naturen. Återigen är det mej totalt främmande att hindra deras jaktinstinkt!


Livet är farligt, man kan visst tillochmed dö av det...

Jag har haft innekatter i många år, eftersom jag bor i lägenhet. Bl a har jag tagit hand om två katter som tidigare var utekatter, men de fann sig väl tillrätta inne på heltid - den ena är åter utekatt och trivs med det. Å andra sidan hade jag en katt som aldrig varit utomhus, som kunde bli ganska rastlös... Han hade nog hellre varit utekatt.