Inspektion-minnesanteckningar

[lj]

Har tidigare, när kommunen stod för inspektionerna, begärt att parterna signerar minnesanteckningar. Bakgrunden är att tjänstemännen fabricerade anmärkningar och försåtliga skrivningar i protokollet.
Blir ju rättssäkrare eftersom alla vet vad som sagts och vilka överenskommelser som gjorts.
Detta förfarande var ingen rättighet när kommunen inspekterade.
Vet någon hur det är med Länsstyrelsen.

[Ingenting är omöjligt]

Grejen är att beslut som kommunen tog var ett nämndbeslut. Även om inspektören i de flesta fall hade delegation på besluten så var det trots allt nämnden som hade det yttersta ansvaret. Eftersom ett inspektionsprotokoll inte är ett beslut så finns det egentligen ingen grund för att inspektören nödvändigtvis ska skriva på det. Dock kan det ju vara bra för djurägaren att veta vad personen i fråga hette om man har några frågor om rapporten.

Lässtyrelserna fungerar ungefär på samma sätt. Besluten är inte inspektörens personliga ansvar utan länsstyrelsens ansvar. Det innebär dock inte att inspektören kan skriva beslut efter eget "tyckande" utan bedömningen måste ha lagstöd. Inspektionsprotokollen skrivs under av inspektören som också kan svara på frågor angående protokollet.

[lj]

I den bästa av världar är djurskyddsinspektionerna rättssäkra och protokollen hederliga.

Så bra är emellertid inte världen.
Har hjälpt flera bönder när de blivit anonymt anmälda av Djurens Vänner, pudeltanter m.fl.

Tyvärr så spökar emotionerna ibland när inspektionsprotokollen skrivs. Min känsla är att om tjänstemännen bestämmer sig för att någon är olämplig att ha djur drabbas  den här djurägaren av många anonyma anmälningar med åtföljande besök. Varje inspektion kan med god vilja ge många små anmärkningar.

Har i dagarna får min uppfattning bekräftad av en person som arbetat i många år för seminföreningarna och i denna funktion biträtt bönder som känt sig  trakasserade av myndigheter.

Han berättade att några har slutat i förtid. Är psykiskt påfrestande att ständigt var misstänkliggjord och inspekterad.
Gör jämförelsen med att ofta bli stoppad  när man kör bil.
Varje inspektion resulterar i ett prokoll med nulliteter som var o för sig är just nulliteter.  Men när listan fyller ett halvt A4 kan det för en som läser protokollet utan att ha varit på gården förefalla vara en slarver som de ska göra folk av, kanske anser de att den här människan inte ska ha djur överhuvudtaget.
Men eftersom det här höga krav på underlaget för att få få ett djurförbud kör en del myndigheter ibland de små stegens tyranni.

Är i såna lägen rättsäkerheten kan bli bättre om man skriver minnesanteckningar på plats som signeras av parterna när besöket är avslutat.
Eftersom man läser igenom sådant man signerar noga kan det ju innebära att man får en bättre dialog kring bristerna o hur de kan åtgärdas.     

[louise]

m man får läsa ell r inte har väl med offentlighetsprincipen att göra. Om de upprättar en allmän handling har du och hela världen rätt att läsa den, om de klassar den som arbetsmaterial får du inte läsa den.

Hur en sån anteckning ska kunna bli allmän handling vet jag inte... Den skickas inte ut från länsstyrelsen och hamnar i diariet (kan ändå klassas som arbetshandling) och den är inte underlag till politikermöten.

Men nog fan skulle man vilja läsa en sån handling..

[lj]

stabon............tror du missuppfattade målet med mitt inlägg.

Om inspektörerna har minnesanteckningar med sig till kontoret som är signerade minskar utrymmet för de illvilligt kreativa att skriva försåtligt i det slutliga inspektionsdokumentet.
om vi signerar minnesanteckningarna som vi kanske noterat var o för sig o sedan sammanför till ett protokoll  har ju båda parter ett ex..

Offentlighetsprincipen gäller inte för arbetsmaterial för kleti o pleti men som berörd kan jag hävda partsintresse.