Hur många får behövs för att försörja sig på dem?

[Birgit]

ulfg utveckla gärna dina funderingar Fast det kanske skulle vara en annan tråd?
Angående "nya svenskar" så äter de oftast hellre äldre djur. Något de inte kan hitta i butikerna som regel. Men de djur som Scan betalar 5 - 10 sek för, kostar ungefär lika mycket till kund. Så där vi förlorar tjänar de bara ännu bättre.

Den marknaden borde verkligen utvecklas och troligen gör ett produktkooperativ det bättre än Scan. Tillsammans skulle vi kunna bygga upp marknaden med efterfrågan själva. Men detta är ju näst intill omöjligt att göra på egen hand.

[Wisteria]

jag vet några som skickade in tackor till slakt tog återtag på låren, lämnade in dessa på rökeri, plastade in dessa och fick in en god förtjänst...  på en produkt som man inte får något för... Startade inte Scan som ett bonde kooperativ, de verkar ha spelat ut sin roll... har växt ur kostymen och närheten till producenterna...

[ulfg]

Bäst jag gör som Birgit säger...
Vad som behövs är utveckling av regionala producentkooperativ. Ett antal lammproducenter går ihop i en region och anställer ett proffs på marknadsföring och försäljning av sin unika produkt - närproducerat lammkött. Därefter säljs produkten in till utvalda butiker som har intresse av den produkten. Ingen idealitet. Stenhårda kvalitetsregler, anställda proffs som sköter det som producenterna inte kan eller begriper. Bättre pris. Meningsfull framtid. Slarvar man åker man ut. Und so weiter...

[Birgit]

Jaa, ulfg? Hur starta upp, hur finansiera osv? Folk (fårfolk) brukar vara rätt snåla! Men med tanke på alla EU-stöd som LRF plockar åt sig, s kanske det här kunde vara underlag för ett annat?
Idén låter bra

[ulfg]

Visst "borde" typ en organisation som LRF kunna ta initiativ till sådana här producentkooperativ på regional basis. Pengar kan nog ganska lätt hittas bland landsbygdsutvecklingsmedlen, mm. Men jag tror ändå inte på det. De däringa gamla bondeorganisationerna har blivit byråkratiska självändamål och vill inte ta konflikter med andra etablerade organisationer som Scan, Arla och andra utsugare. Jag tror mer på att större, marknadsinriktade bönder tröttnar på sin situation och bildar producentringar som sedan kanske kan växa. En del mindre runtomkring kanske får följa med på tåget. Det här är krass kommersiell logik. Någon form av motlogik skulle vara att just en ring mindre fårbönder som vill komma ut på en marknad värd namnet går samman och lejer in ett duktigt marknadsförarproffs som dessutom är duktig på att söka landsbygdsutvecklingspengar. Så utvecklar han produkten och varumärket. Det kostar pengar och kräver samarbete. Men det gör väl allt företagande, värt namnet. Förr i tiden kunde väl en småbondes halva tid gå åt till att dra in till och sälja sina varor på torget för att få in kontanterna man behövde. Varför skulle det vara annorlunda idag? Vad säger ni därute?

[Fordson]

Jag tror att ett sånt kooperativ till slut drar på sig för mycket overhead och äter upp eventuella fördelar. Anställda personer skulle
kosta för mycket och göra organisationen "osmidig" i dåliga tider. För att inte tala om vilka bråk som kan uppstå mellan "ägarna".
Personligen tror jag på att öka långsamt och skapa sin egen marknad under tiden. Efterhand blir man expert på sin egen verksamhet
och avsättning för sina produkter. Min personliga plan är att leva på verksamheten efter min 50 års dag. 11 år kvar...
Förhoppningsvis har politikerna ändrat sig vid det laget och stöder smått, närproducerat istället för att som nu försöka med alla medel
att få oss att sluta och ge bort marken till storbonn för massproducerat.

[sarbe453]

När jag läser diskussionen så kan jag inte låta bli att dra paralleller till "Östgöta mjölk". Ja det är iof gällande komjölk och jag hörde ett reportage om det här om dagen i lokalradion så det borde finnas i deras arkiv.
I alla fall så är det några (8 st tror jag) gårdar som gått ihop och bildat östgötamjölk. Helt plötsligt fanns det ett närproducerat alternatilv till arla och mjölkbönderna fick äntligen betalt för sin mjölk. Det blev rusning till affarerna och en efter en av de stora kedjorna tog in mjölken för den efterfrågades! Så nu kan man köpa närproducerad mjölk och grädde på ICA Maxi och mjölken är märkt med vilken gård den kommer ifrån. Det finns naturligtvis nackdelar också. De har inget "riktigt nära" mejeri så det är ca 10 mil som mjölken får fraktas och tillbaka igen. Priset är högre men det verkar konsumenterna ta.

Själv köper jag numer alltid östgötamjölk för att stötta ett alternativ. Kanske något för fårproducenter att lära sig av? Ett studiebesök  
I alla fall hade de en professionell marknadsförare (hördes på radion) och där tror jag nyckeln var... Det är i alla fall hoppingivande tycker jag att ett sådant företag lyckas ta plats på hyllorna bredvid arlamjölken i de stora affärerna. Bevis på att det faktiskt inte är helt kört!!!

[Fordson]

Fast snubbarna bakom Östgötamjölk var väl inte direkt småproducenter innan dom drog igång.

[sarbe453]

Nej, det är klart. De är väl inga självhushållare direkt men ganska små i förhållande till arla...

[sarbe453]

Sedan tycker jag det viktigaste i mitt exempel är att konsumenterna faktiskt är beredda att betala ett par kronor extra för närproducerad mjölk. Och det andra är att genom samarbete så kan man få tillgång till resurser (som marknadsföring) som man inte har råd till själv. Sedan så tror jag att det bara är 2 eller 3 gårdar som levererar mjölk i dagsläget fast alla 8 gårdar ingår i östgötamjölk. Det borde innebära att de andra gårdarna hjälper de som producerar att få bättre betalt för sin mjölk. Tål att tänkas på... (sedan har väl de andra ett vinstintresse också, det tvivlar jag inte på, det finns säkert ekonomiska överenskommelser dem imellan)

[Birgit]

ulfg. Jag menar inte att vi ska använda LRF, utan att göra det själva, istället för dem! tror absolut på din idé, men "vi" måste mobilisera. Däri ligger problemet. Sammanhållning osv.

[ulfg]

Som svar till Birgit tror jag att man måste bilda en producentring och mobilisera genom att vädja till folks objektivitet och girighet. Man kör strikt företagsekonomiska kriterier så att alla som vill tjäna mer pengar och vågar ta kalkylerade risker väljer att samarbeta med andra i en producentring.  Jag tror inte man kommer undan att anställa ett "proffs" som söker pengar, marknadsför och håller igång det hela mot en fet och bra lön. Risken producenterna tar är att avlöna ett sådan människa utan att vara säker på att projektet lyckas. Men så är det ju med allt företagande. Det skall kanske kosta en 10-20 000 för att komma in i en producentring som utvecklar ett eget varumärke inom nischen närproducerat lammkött med risk för att misslyckas? Östgöta mjölk var ett bra och lyckat exempel. På vår, mer småskaliga nivå är det naturligtvis mer komplext och svårare att bilda en producentring. Men grunden är densamma och borde fungera. Det där med stridigheter och bråk inom samarbetsringar tror jag man kan komma undan genom att sätta upp ett regelverk med avtal och skyldigheter som alla måste hålla sig till. De som inte kan leva upp till det man kommit överens om straffar därmed ut sig själva. Och åker ut.