Plötsligt när jag stod med huvudet i en vinbärsbuske och sågade av en gammal gren hörde jag hönsen "skrika". Jo, nog hör man skillnad på förnöjsamt kacklande och när det är fara å färde! Jag tittade upp och ser en arg kvinna jaga sin hund över vår gård. Och hunden tyckte nog det var det roligaste nöje han haft på länge.
Jag uppfattade inte om han slitit sig eller om hon lät huden gå lös under promenaden, för hon hade kopplet i handen (modell strypkoppel) och lyckades till slut få fatt sin hund. Hönsen kom undan med blotta förskräckelsen och ena tuppen blev av med några fjädrar.
Upplever det som ganska vanligt att folk går förbi här med okopplade hundar. Dock är det, som tur är, sällan de börjar jaga våra höns.
