Tänkte bara berätta hur det har gått.
Efter ett litet bakslag i början så funkar allt kanon nu.
Varje morgon (även helger, jo, jag är snäll) går jag upp klockan sex och öppnar ytterdörren. Ibland är det en eller två katter i närheten. Om inte så visslar jag och de kommer inom en rätt snar tid. Varje morgon!
Vi har till och med varit på en två timmars promenad i skogen. De följde mig, antingen efter på stigen eller lite runt omkring. Och såg jag dem inte visslade jag och de kom springade som kanonkulor.
Issa (som var nummer två att flytta hit) är så tacksam över att ha ett hem att det värmer gott i hjärtat. Inte för att vinna några poäng eller så, utan för att jag vet att jag gjorde rätt. Jag som inte ville ha någon mer katt! Ville verkligen inte det!!!
Men detta att ha två kattsyskon som gillar varandra och som är vana att vara utomhus har tagit kattägandet till nya dimensioner.
Att se dem leka tafatt och kurragömma i åkern eller som när Elsa (som är alla smådjursskräck), bland de första dagarna båda katterna bodde här, skänkte bort ett byte för att det skulle se ut som om det var Issa som tagit det och alltså "förtjänade" att bo hemma hos Elsas matte. (Såg dem genom fönstret först och sedan deras beteende när jag kom ut till dem.) Sedan dess brukar Elsa morra när Issa kommer i närheten när hon har byte.
Kattluckan i boden har vi övat lite på. In går så där. Men ut har de lärt sig själva.
Tror att det går bättre när det börjar bli kallt. Och som det funkar med dem nu så sover båda inomhus på dagarna och är ute resten av dygnet.
Har börjat öva på att de ska förstå att det går att jama vid ett fönster vid min säng så får de komma in. Övningen går till så att jag och katten är där. Katten står på en stol under fönstret - ska byta ut stolen senare. Jag jamar
och sedan öppnar jag fönstret och stoppar in katten. Än är det ingen som velat komma in den vägen. Men det var bara sex grader varmt (?) i morse här i Linköping så vem vet...
