Har du röta på stjälk också?
Här är några citat från nätet:
http://runeberg.org/lantblex/1082.html"Användande av friskt utsäde, växelbruk och oskadliggörande av avfallet från sjuka plantor motverkar sjukdomen. Utsädesbetning är av omtvistat värde."
http://www.vaxteko.nu/html/sll/slu/utan_serietitel_slu/UST91-1/UST91-1X.HTM"Ärtfläcksjuka (Ascóchyta p¡si) ger på blad och baljor bruna eller gråa fläckar med mörk rand och ofta med svarta pyknidier i mitten. Pyknidierna innehåller hyalina, tvåcelliga (sällan tre- eller fyrcelliga) konidier, raka eller svagt böjda, något insnörda vid septum och med rundade ändar. Uppgifterna om storleken varierar något med olika auktorer: 2,5-5,5 x 10-18 µ (medeltal 3,3 x 12,9 µ); 4-5,5 x 12-22 µ (medeltal 5 x 16 µ); 4,1 x 14,1 µ; 4,2 x 17,2 µ. På stjälkar och bladskaft kan ibland långsträckta, bruna fläckar uppkomma. Svampen växer genom baljväggen in i fröna, som får blekgula fläckar. Rötter och stjälkbas angrips sällan.
Även andra svampar kan ge symptom av typ "ärtfläcksjuka".
Fig. 50. Sporer hos tre ärtfläcksvampar
Phóma medicáginis var. pinodélla (syn. Ascóchyta pinodélla) angriper framför allt plantornas stjälkbas, som mörknar. Därifrån växer svampen uppåt och nedåt. Bladfläckar kan också uppstå; de är mindre och mörkare än de, som orsakas av A. p¡si. På baljorna bildas svarta fläckar, och på fröna uppstår mörkbruna till svarta fläckar. Pyknosporerna är hyalina, encelliga, mera sällan tvåcelliga, 2,5-5 x 5-11 µ (medeltal 4 x 8 µ); enligt annan källa 1,5- 4,5 x 5-12 µ; tvåcelliga 2-4,5 x 5-13 µ. Även mörkbruna klamydosporer kan utvecklas.
Ascóchyta pinódes, perf. stad. Mycosphaerélla pinódes, ger också fläckar på ovanjordiska växtdelar, samt vid stjälkbasen en blåsvart röta, som kan gå ned i roten. Bladfläckarna är mörkbruna till violetta, ofta zonerade, och deras kant är oskarp; stjälkfläckarna är strimmiga och nästan svarta, baljfläckarna små, bruna med vanligen mörk mitt och med oskarp kant. Fröna infekteras genom fröstjälken, och infekterade frön är inte alltid missfärgade. Pyknidier utbildas på blad, baljor och frön. Konidierna är hyalina, tvåcelliga (ibland 2- eller t.o.m. 3-septerade), svagt insnörda vid septa, ellipsoida, guttulata. De är större än hos A pinodélla. Storleksuppgifterna varierar även här något: 3-4,5(-5) x 8-16(-18) µ; 5,5-8 x 12-23 µ (medeltal 6,5 x 16 µ); 4,5 x 12,3 µ.
A. pinódes uppges ha viss saprofytisk förmåga. Klamydosporer och sklerotier kan bildas. Pseudothecier kan utvecklas på stjälkar och baljor. Askosporerna är tvåcelliga, hyalina, guttulata, insnörda vid septum, tillspetsat rundade i ändarna, 4-8 x 12-18 µ.
Alla tre fläcksjukepatogenerna kan överföras med frö. De lär kunna leva kvar i smittat frö flera år. De kan också övervintra i angripen ärthalm.
Viktigaste bekämpningsåtgärd mot ärtfläcksjukdomarna är användande av friskt frö. Man bör också genom god markberedning söka få plantrester att snabbt förmultna. Högst vart fjärde år bör fabacéer [baljväxter] återkomma på samma fält (även andra ärtväxter än ärter kan angripas). Betning av fröet har endast begränsad effekt."
