Kontinuitetsskogsbruk för självverksamma

[larsw]

Kanske på sin plats med en liten diskussion om kontinuitetsskogsbruk, dvs skogsbruk utan kalhyggen. Blev lite (mer) inspirerad av en debattartikel i senaste SkogsAktuellt som finns med i Jordbruksaktuellt, där en professor emeritus menade att det inte alls är lönsamma med trakthyggesbruk och att skogsjättarna och SLU mörkar detta.

Bla så lurar man sig på att titta på volymen istället för kvaliteten, och med kontinuitetsbruk så får man bättre kvistrensning och därmed bättre kvalitet på avverkningsklara äldre träd.

Plus att man kraftigt reducerar kostnaden för föryngring, endast ibland kan det vara nödvändigt med viss plantering. Markberedning var för övrigt helt onödigt vid plantering, går lika bra utan enligt professorn.

Som självverksam i skogen finns det många fler tänkbara förtjänster med kontinuitetsbruk. Här är några jag kan tänka mig:

- Man kan få samma utseende runt gården hela tiden

- Att via höggallring avverka 30-40 st fullvuxna träd på en hektar istället för att gallra 300 yngre innebär en avsevärt mindre arbetsinsats, både vad gäller fällning, kvistrensning och skotning. Nackdelen är möjligen att man inte klarar sig med alltför klen utrustning när man jobbar med grova träd.

- Undvika arbetssam och kostsam föryngring

- Minimera, eller rent av helt slippa röjning

- Mindre stormkänslig och klimatkänslig skog, då beståndet inte är likartat, speciellt om man har blandskog - drabbas de stora träden av stormar, uppvärmning, insekter eller sjukdomar, så finns det redan yngre träd av andra arter på god väg upp, istället för att man börjar om från början.

- Jämnare inkomstkälla och arbetsbelastning, ex att avverka 30 träd om året istället för 300 vart 10:e år. Kan finnas skattemässiga fördelar, plus att man som självverksam inte måste avsätta kanske en hel vinter när det skall gallras.

Sedan lämpar sig kanske inte all form av skog till kontinuitetsbruk. Gran och bok kan väl ställa till det med ljuset för yngre plantor. Själv har jag blandskog med tall och ek jag tänkt kontinuitetsbruka på avdelningarna jag sköter själv runt gården, och med tanke på att det redan finns viss självföryngring bland de grövre träden så borde det gå. Inslagen av gran skall jag ta bort. Dessutom mycket attraktivt ekonomiskt att ta de stora träden istället för massvis med små.

Jag menar inte att det är fel på trakthyggesbruk, men det kan defintivt vara lönsammare för den självverksamme än med trakthyggesbruk. Det är min tro.

För det storindustriella skogsbrukets maskiner så passar kanske inte kontinuitetsskogsbruk, då det blir för små arbeten åt gången.

Funderingar, diskussion?

[Filip Skräplund]

Det har diskuterats tidigare på forumet, men ämnet är nog inte färdigtröskat på länge än.
Jag antar att det är Hans(?) Hegner du refererar till, han har vurmat hårt för kontinuitetsskogsbruk.
Det fungerar nog bra på lite fuktiga granmarker med mycket självsådda plantor, granen är en sekundärart som trivs utmärkt i skuggan av andra träd, det är därför den med tiden tar över på de flesta marker när skogen får sköta sig själv.
Tallplantor i skugga blir det däremot oftast inget med, och det är inte så bra på magra torra jordar där andra arter växer dåligt.
Topparna blir skadade av större träd > dålig kvalitet.
Det blir en hel del skador på ungskogen när man fäller stora träd mitt ibland dom, både vid fällning och när man ska skota ut virket.
Visst kan man använda häst, men det är inte realistiskt i stor skala.
Kostnaden gör att det är fördel med färre och större huggningar pga att manuell huggning är olönsam jämfört med maskinell.
Bara där man särskilt värdesätter miljön kan manuell huggning betala sig.
Kvistrensningen blir god i täta planterade bestånd som inte röjs så hårt, och där man också släpper upp självsådda plantor.
I ett olikåldrigt bestånd kan man aldrig få samma jämnhet, ett ungträd kan kvistrensas på en sida där det står nära ett större träd, och på andra sidan stå öppet så det får grova grenar.
Plantering är ganska lättsamt, åtminstone om man jämför dagens metod med planteringsrör med äldre tiders hackande utan föregående markberedning.
Även i planterad skog så släpper man upp självsått löv mm samtidigt som man tar bort planterade träd av sämre kvalitet.
Det är utvalt material man använder vid plantering, ibland kan det vara dåliga anlag  i den befintliga skogen som ger sämre virkeskvalitet.
Sen känner jag inte igen professorns uppgifter om hur mycket småplantor det finns i skogen, han måste ha använt exeptionella provytor, så mycket finns definitivt inte överallt.
Där man inte sätter så hög timpenning och där man vill ha en varierad miljö passar kontinuitetsskogsbruk utmärkt tycker jag.
Men det blir inte högre tillväxt som förespråkarna påstår, i bästa fall och på vissa marker lika bra som planterad skog.
Därför är det också snack om ett bidrag till de som får restriktioner för kalavverkning pga närhet till tätort mm.

[Ursus]

jag vet inte hur den typen av skogsbruk fungerar i praktiken, men ställer mig lite tveksam till att att det räcker med ren höggallring. Måste man inte hålla efter bland de mindre träden också? Sen antar jag att man får vara väldigt försiktig så att man inte tar ut får många av de största träden?

[larsw]

jag vet inte hur den typen av skogsbruk fungerar i praktiken, men ställer mig lite tveksam till att att det räcker med ren höggallring. Måste man inte hålla efter bland de mindre träden också? Sen antar jag att man får vara väldigt försiktig så att man inte tar ut får många av de största träden?

Rimligtvis måste man väl också gallra bland skadade yngre träd och yngre träd med otillräcklig kvalitet, ex böjda etc. Det skiljer sig inte mot vanligt skogsbruk.

Tack för länkarna iaf.

[Fridolf2]

Ja, det är ett intressant ämne onekligen.. Jag har nog själv varit inne på att använda blädning, som väl är det äldre namnet.. Känner mig dock lite tveksam om hur stora luckor det blir, hur stora man kan acceptera innan man bör plantera. För hur det än är så står ju oftast en liten klunga med stora träd tillsammans, och ta man då ner ett tiotal, så har man ju genast en rejäl lucka i skogen, men frågan jag då funderar över om luckan är tillräckligt stor för att det ska komma plantor självt eller om man då ska slänga ner lite plantor. Funderar lite på att så in några tusen plantor själv i pluggar så man lätt kan hjälpa till lite om det blir en lucka.
Har några skiften med mogen skog, men det bär emot att ta ner alltihop, har nu börjat plocka ner en del grov asp till tändsticksvirke, och därefter finns det en hel del grov kvalitetsfura som kan plockas. Och på det viset tänkte jag mig kunna ha ett rullande skogsbruk..
Har alltid varit emot stora kalhyggen, men en kille från Lrf-konsult som var här fick mig att tänka lite annorlunda också, för vi pratade just om detta, och han sa; Visst ser det trist ut några år, men tänk om redan 10-15 år så kan du gå och titta ut över en tät och fin granplantering som du själv åstadkommit... Men som sagt, det tål att tänka på, ska ta och ladda ner den där boken tror jag..

[sɹǝpuɐ]

Kontinuitetsskog är klart spännande.

Jag tar bort dels det sämsta - till ved om det är grovt nog. Och dels det allra bästa - sågar jag upp på mitt lilla minisågverk. Och dels det mogna - får Södra.

På detta sätt får man vacker (om man vill) skog som hela tiden är i tillväxt. Det verkar som att ju mer man hugger, desto mer växer det...

Man slipper skyddsdika hyggen, markbereda och plantera. Fornminnen i skogen kan få stå kvar. (Hur många stenmurar, rösen och bronsåldersgravar har inte markberetts bort?) Man kan styra artsammansättningen - kanske gynna ek eller annat löv en liten smula för ökad variation. Klimatförändringen(?) har gjort att jag hittar allt fler små ekplantor ute i skogen.

Helt klart ökar stormtåligheten. Grannens vackert gallrade granskog gick i backen vid Gudrun. Men precis intill stod det mesta av min flerskiktade "illa skötta" blandskog kvar.

Men det traditionella skogsbrukets storskalighet är ett problem. Det blir svårt att utnyttja "normala" maskiner för att avverka och skota. Det blir att själv lunna till stickvägar och sedan be grannen komma med sin skotare.

En aspekt i det hela är kanske också koldioxid-utsöndringen från kalhyggen. Om jag förstår rätt så avgår det ansenliga kvantiteter koldioxid från ett hygge i flera år. Osäker på varför, men kan anta att det är förna och underjordiska växtdelar som bryts ner, utan att det finns växtlighet som kan utnyttja det. På sikt kanske(?) den uppväxande ungskogen kompenserar för det. Men kanske inte? Nägon som vet?

A.

[Troy McClure]

Hej, jag har en fråga som jag tror ryms här.

Vi äger tillsammans med en vän en bit mark på 1,5 ha. 1 ha ungefär är skog i alla möjliga former. Från planterad uppvuxen granskog till grov sly. Det mesta är ändå blandskog i varierande ålder med stora träd (asp, björk, tall, gran) blandat med mindre. "Vanlig skog" i princip, ser naturlig ut. Har nog varit i princip orörd de senaste decennierna.

Nu undrar jag ifall jag ur denna skog, genom gallring och smart urval, kan få ihop ved till årsförbrukningen i en normalstor villa med vedpanna. Utan att skogen påverkas alltför mycket, utseende- och värdemässigt. Det ska alltså gå jämnt ut år efter år är det tänkt.

[Ulric Eriksson]

Säg att skogen har en normal bonitet på 6 m3sk/ha och år. Det motsvarar ungefär dubbelt upp i stjälpt mått, dvs ca 12 m3s.

Så då beror det på hur välisolerat huset är, hur effektiv pannan är, vad det är för klimat där man bor och hur varmt man vill ha det. Jag brukar räkna med 30 m3s på ett år.

[Troy McClure]

Tack Ulric för pedagogiskt svar. Då räcker det alltså inte med en skog på 1 ha för att med säkerhet vara självförsörjande på ved. 2-3 ha borde dock räcka. Sen beror det ju som sagt på många olika faktorer. Men som fingervisning.