Visst är det härligt att se på när andra arbetar.
Mest förvånas jag inte över binas arbetsiver, utan över deras vimsighet. De är ju rätt nya i den här världen. De missar flustret och ramlar ner på grässtrån, de kanar på arslet när de börjar vifta på vingarna innan landningsställen har släppt markkontakten. Över huvud taget verkar livet vara en enda stor upptäcktsfärd för dem.
Jag undrar om de har sin egen motsvarighet till roligt.
