Om vi läser det nya numret av Bitidningen (Januari) så är det två artiklar som på något sätt hänger samman. Det ena är beskrivningen om biodlandet i Norge som Monica Selling gör efter ett föredrag av Trond Gjessin förbundssekreterare i det Norska Biodlare förbundet. Den andra artikeln som jag observerar är redovisningen om vinterdödligheten här i Sverige.
I Norge så finns det ett informationsflöde där det talas om hur bina ska skötas och det resulterar i att de har ungefär halva vår vinterdödlighet. Ja det finns naturligtvis fler orsaker men detta är en viktig bland flera.
När det gäller statistik redovisningen här i Sverige så verkar den trött... fruktansvärt trött!! Och den enda nytta som jag ser ifråga om detta är att den fyller en spalt i Bitidningen.
Vad är det då vi behöver: Jo en enkät som täcker väsentligt mer än den som nu görs. Och den enkäten får inte som nu krympas så att egentligen inget väsentligt finns kvar. Vi behöver så mycket information som möjligt år från år så att vi vanliga dödliga med decenniers erfarenhet av biodling kan sätta samman orsak och verkan från vår egen horisont sett. Då har vi möjlighet att hjälpa till!
Men det finns också ett annat fenomen inbyggt i detta. En stor del av biodlarna runt om i Sverige ställer sig utanför statistik och redovisning,de har sedan flera år upplevt att det dom gör inte ger något tillbaka. Så varför ska dom då besvära sig? Så vi har kanske så mycket som 20% av biodlarna som står utanför det normala regelverket och på det sättet så minskar vårt stöd från EU därför att vi har för få bisamhällen och för få biodlare.
