renoverar gammal kvarn

[eriks]

Hej..

Jag har köpt en gammal rostig trasig skitig kvarn på en finsk loppis.
dom är inte helt vanliga så jag vill verkligen få igång den. inte helt olik denna http://olof.savve.se/bilder/lgh/05_kaffekvarnen.jpg

det är nog en kaffekvarn men den verkar ha använts till mjöl då den var full med säd.
rotorn verkar ärjat och rostat lagerna får jag nog byta, (snurrar rätt fint nu när jag smörjt upp den lite)
har tillgång till metallverkstad om det skulle behövas.

eller är det tippen som gäller?
tips?

det står att den går att köra på 1fas, någon gissning på hur man skulle koppla?

[hånung]

Nä den tycker ja du ska försöka renovera en av dom finare ja sett . Är nog kaffe kvarn men inte säker .

[eriks]

bilder

[eriks]

bilder

[hånung]

Kul och bra med bilder kollektorn går ju ta någon tiondel på så de blir ren  det andra är ja inge vidare insatt i men du får nog svar sinom tid .Lycka till med ditt renoverade i alla fall . Blir den lika fin som den första bilden så har du verkligen lyckas .

[torbjorn]

Det där är helt klart en trefasmotor i och med att det står 220/380 V på typskylten, lindningen ser symmetrisk ut och strömbrytaren är trepolig.

I nödfall kan man köra den på enfas, om man deltakopplar den (alltså på samma sätt som för 220 V trefas), ansluter enfas nätspänning till två av motorns tre faser och kopplar en lämplig kondensator mellan den tredje fasen och en av de andra två (man får prova sig fram hur den ska anslutas för att motorn ska gå åt rätt håll). En grov tumregel för kondensatorns värde är 10 uF per hk motoreffekt, men man måste alltid prova sig fram. En för liten kondensator medför att motorn blir svag i starten medan en för stor kondensator leder till att den brummar kraftigt och blir varm i onödan. Lämpliga kondensatorer att prova med är t ex startkondensatorer som man hittar i skrotade tvättmaskiner mm eller faskompenseringskondensatorer från lysrörsarmaturer.
Men man bör komma ihåg att en enfaskonverterad motor aldrig blir lika bra som då den får gå på trefas som den är tänkt för. Så om man har tillgång till trefasström är det absolut att föredra!

Rosten på rotorn (någon kollektor finns inte i den där typen av motor) spelar ingen roll bara den går fri från statorn. Putsa inte av i onödan, det är mycket viktigt för en sådan motors funktion att luftgapet är så litet som möjligt. Onödigt stort luftgap kan leda till att motorn får svårt att starta, att den blir svag och att den kan bli överhettad.

Kullagren är säkerligen av standardtyper som går att köpa nästan var som helst. I en sån här maskin som förmodligen inte ska gå särskilt många timmar per år duger det bra med billiga kinatillverkade lager. Använd helkapslade permanentsmorda lager (de heter -2RS i slutet av beteckningen) så behöver du inte bekymra dig om smörjning av dem.

[eriks]

ok...Tack så mycket..

Men har ni någon aning om hur jag kan koppla?
har köpt en trefas handske och sladd, är ljus brun nolla, resten l1 l2 och l3?
är det bara testa vilken som är vilken utav faserna? och se om den går åt rätt håll?
tror ni den överhuvutaget kommer gå runt?

tänkte koppla in den först för att sen om den går göra en större insats med att fixa alla kablar, måla, byta lager och dona.
eller vad tror ni...det är en rejäl pjäs ..


mvh Erik

[torbjorn]

Har man fått tag på en begagnad trefaskabel med "handske" så kan man ALDRIG lita på vilken färg som är vad, utan man måste skruva isär handsken och kolla vad som är kopplat vart.

Normalt, i en någotsånär modern kabel,  är gul/grön skyddsjord, blå nolla och övriga färger (vanligtvis svart och brun, ibland kan även vit eller svart/vit förekomma) faser. Nollan används inte när det bara är en trefasmotor som ska anslutas. Men har någon hemmaklåpare eller äldre elektriker kopplat så kan det vara precis hur som helst. I Tyskland är det t ex vanligt att brun används som nolla.

I äldre svenska installationer (från 1963 och fram till omkring 1970) var röd skyddsjord och vit eller ljusgrå nolla. Fasledarna kunde ha olika färger, t ex gul, grön, blå eller svart. Före 1963 fanns det inga allmängiltiga regler alls men vissa kommunala elverk hade egna bestämmelser som kunde variera en hel del.