Hej,
I torsdagskväll började en av våra ungtackor (renrasig finull) att lamma. Märkte snabbt att något var galet, och mycket riktigt; i slidöppningen sågs bara ett öra. Lammungen låg fel med benen ner och krökt nacke. In, rätta till och ut kom en liten ynklig rackare på 1,6 kg. Strax efter kom syster och bror, på 2,7kg. Ganska små allihopa med "storebror" lyckades inte komma till spenen och visste inte vad han skulle göra när vi tog dit honom. Att mamman var medtagen och lätt förvirrad hjälpte inte. Hela natten, och hela fredagen satt vi med honom och sondmatade honom med råmjölk från mamman (som har väldigt lite mjölk), andra tackor och fryst råmjölk från i fjol (tack för det tipset!!!) han fick 460ml över dygnet om man inkluderar 60ml lammtonic från LG. I början var han kall, digitaltempen visade "low", vilket innebär under 32 grader. Men vi fick snabbt upp honom till mellan 38 och 39 där han legat sedan dess. Under dagen gick hoppet som bergochdalbana, ibland ställde han sig upp och gick omkring, men mest låg han bara och flämtade, och ibland trodde vi att han skulle lägga av.
Igårkväll tröttnade vi på att sitta sömnlösa i lammhuset och tog in honom och har varje timme tempat honom och varannan sondat 25ml råmjölk. Han ligger beskedligt kvar i sin låda, tittar omkring sig, ser rätt glad ut, men orkar inte resa sig upp. Ibland rosslag han, magen kurrar ibland. Han bajsar inte längre tjära, utan med smörkola (fina omskrivningar...

).
Nu till frågan; vad mer kan vi göra? Är det bara fortsätta tills han antingen kan släppas tillbaka i flocken (troligtvis som nappunge) eller dör? Jag ser inget behov av penicillin eftersom han inte rosslar i lungorna (förutom ett par gånger inatt) och inte har feber. Selen har tackorna fått i dricksvattnet den senaste månaden tillsammans med fri tillgång på minaraler, så jag tror inte på selenbrist. LGs Lammtonic ska ju dessutom innehålla en del vitaminer och mineraler.
Ja, jag vet inte vad mer jag ska skriva. Ni får gärna komma med ideér och tankar. Under tiden fortsätter vi att kämpa; vi kommer inte ge upp först...

//Feffe