ättekniker

[Kristofer]

Sedan nio dagar tillbaka är jag lycklig skötare av två Linderödssystrar. Marzena är lite större än Vera och jag har lagt märke till att de har helt olika tekniker för att få i sig gröpen. Vera liksom slickar och nafsar i sig fodret med trynet mot tråget. Marzena biter i fodret där det ligger som tjockast och kastar huvudet bakåt medans hon tuggar.

Vilken är den normala tekniken? Är det vanligt med personliga ätstilar?

[Existens?]

Ju äldre dom blir, desto mer blir det att dom liksom skyfflar i sig maten och kastar huvet bakåt för att få in det så fort som möjligt.
Det här är ju såklart väldigt effektivt för att snabbt få i sig stora mängder, jämfört med det mer småpyssliga som unga grisar kör med.

Därför är det så viktigt att storlekssortera och ha ungefär samma grisar tillsammans, annars blir de unga helt utkonkurrerade vid maten.

[Kristofer]

De här är lika gamla. Men det kanske är därför som Marzena är större, för att hon kom på knepet tidigare än Vera.

[Suppan]

Visst har de personliga ätstilar, på många sätt. Vi har en tvekönad (utvändigt mest gylta) sällskapsgris som föredrar ätt vi häller kornkrossen rakt ner i gapet på henne, en gylta som grymtar förnöjt hela tiden hon äter, en stor galt som lägger sig på knä och slickar i sig maten, men också många som gör som redan beskrivits. Visst är Linderödare underbara!