Alldeles här gjorde jag ett misstag och satte skällan på en av mina lättast tillgängliga tackor och inte ledertackan. Ledartackan blev helt rabiat och stångade och stångade på den andra tackan. Till och med när jag kom med godsaker och skulle rätta till mitt misstag som jag i min enfald, för att det skulle gå smidigt tillväga, gjort slet sig ledartackan högst motvilligt från sitt stångobjekt. De andra var oxå mycket skeptiska och somliga var till och med rädd för tackan som fått skällan och det var ett fasligt ståhej (förmodligen för att hon utstrålade osäkerhet i sin roll). När jag sedan bytte så att gammeldamen fick skällan istället var det lugnt i flocken som i ett trollslag. Jag slutar inte att häpna över hur kloka får egentligen är!
Vi delar flocken under sommaren och då bildas det alltid en liten mellanchef i de flockar de ledartackan ej håller till.