Dom stackarna kunde bara ta två till tre steg i taget pga av kroppshyddan, antagligen hade de hjärtsvikt pga den förstorade kroppen. Och jag minns speciellt en dag när solen lyste in genom fönstret då gick dom hasande till strimman och solade och njöt av livet. Då grät jag och lovade att bli vegitarian. Så blev det ju inte men om jag jämför med dessa broiler i samma ålder som mina kycklingar så räcker broilern till en middag på fyra personer, medan min kyckling räcker som pålägg till en limpmacka. 
Då äter man ju hellre den där limpmackan med gott samvete i så fall! Det var så jag fällde en tår själv när jag läste om de stackars broilerna som släpade sig till solstrimman, nästan så jag var tvungen att springa ut i hönshuset och krama mina bortskämda höns, tuppar och kycklingar som ligger hela dagarna i solen, springer runt hela dagarna, pickar och krafsar, jagar fjärilar och grodor, leker och pickar potatissallad (dagens i dag). Fast de sover och hade nog blivit sura om jag stört dem...
Jag kommer bli tvungen att slakta sju (tror jag) tuppar i höst och det lär inte vara mycket mat på dem (korsning leghorn-blomme de flesta) men jag kommer kunna äta dem utan att se den där bilden på de stackars broilerna som ville sola (snyft).
Stämmer det förresten som min kusin sa, att de bara är 37 dagar när man slaktar dem?
