Jag har fyra öländska dvärghöns, två tuppar och två hönor. Jättefina. De är kläckta sent förra sommaren, och jag har haft dem sen de var ett par månader gamla. Jag har alltid uppfattat dem som väldigt tama, trots att jag inte behandlat dem annorlunda än de andra hönsen. llrkas, e(Jag har även dvärgkochin och en araucana.)
Men kanske har tamheten en baksida. I vilket fall har de öländska tupparna fått det dåliga uppförandet att de flyger på en och sparkas helt plötsligt när de går lösa, eller biter mig när jag hämtar ägg. De är ju genbank och allt, så jag hade nog låtit det vara, om det inte var för att de flygit på min treåring och skrämt honom, och jag vill inte vara med om att de får för sig att hacka en krypande baby i ansiktet eller så.
I något litet försök att lära dem känna sin plats - lägre i rang än mig - så har jag satt min keps över tuppen när han dummat sig, och jag har hört att det skulle funka att hålla dem uppochner i benen. Jag gjorde det med den ene idag, och talade allvar med honom. Vet ännu inte om det får effekt. Och framförallt vet jag inte om det skulle hjälpa barnen, om jag inte är precis intill.
Går det att uppfostra tuppar? Blir stridigheten bara värre av att de är "tama" från början? Jag tror att mina är maskinkläckta, spelar det roll?
