För han är en vrålande babianpojke som gör allt för att reta upp en och när man inte står ut längre och ger han på käften och skriker åt honom att han ska hålla truten så gnäller han på att JAG är elak!
Aah, en mycket stressande grej är när han ska prata med en... Ja, prata gör han ju hela jäkla tiden! Och så sitter man och gör något annat så hör man "du, du... Du... Duu!" *börjar peta en i armen*.
Så tittar man på honom... "Jaaaa!?". Så börjar han prata och man får inte vända blicken åt ett annat håll för då börjar han om med sitt "DU" och petande... Man måste kolla på honom när han pratar vilket blir väldigt jobbigt eftersom han som sagt ALLTID pratar! X________x
Lika mamma blir som ett nervvrak av honom!
Han har hamnat i någon ålder där "störa andra familjemedlemmar" spelar en stor roll...
(min mammas storebror var likadan när han var i den här åldern, 14-15 år) Däremot när han är med andra är han så himla lugn och ordentlig... Lika när han är hos sin pappa, för honom har han respekt för och... Det är så lugnt och skönt när han inte är hemma hos mamma...
Kommer ihåg när han och min andra bror slogs när de var yngre så den ena började blöda näsblod och då inte av att han fick en smäll utan av ilska!
Den äldre säger att det är den yngre som är knäpp... Men det är ju han som retar upp honom! Mattias (12 år) den yngre har ett väldigt humör.. Han tar så gott som allt på allvar vilket Daniel tycker är skitkul och ska då reta upp honom. *SUCK*
Min tvååriga minsta lillebror kommer troligen bli likadan som får växa upp tillsammans med dem där!
Han kan redan säga saker som en 2åring ej bör veta av....
