Min brorsdotters lilla hermelinkanin basade över vår hund på den tiden när de båda fanns. Kaninen trodde sig vara en hund efter att ha vuxit upp med en ettrig liten terrier, som gärna ville ha kanin till middag. Kaninen var alltså van att försvara sig, och min stora, men snälla hund ville ju bara säga hej, kaninvan som hon var ifrån vår egen snälla kanin, men fick sig ett bett på nosen, och efter det sprang tiken alltid undan kaninen - en dråplig syn då kaninen var mycket liten och hunden labbestor!
