Historien om lilla Rikke
Jag var på retreat i Danmark hela förra veckan. Ett speciellt retreat som bjuder in utvecklingstörda med
assistenter och anhöriga också. Då vi lastade ur minibussen så kom en halvvuxen liten kattskrutta kilande och hoppade in i den. Hon var hemskt nyfiken och sällskaplig.
Sedan frågade jag personalen om hon hörde till stället, men det gjorde hon inte.
Hon hade dykt upp ungefär en vecka innan och stannat än fast dom inte gav henne mat.
Om ingen kom och tog hand om henne inom ytterligare någon vecka så skulle hon skjutas!
Det händer att folk inte vet vad dom ska göra av katten då dom ska på semester och dumpar den, men det händer ju också att någon katt "liftar, den här var ju inte rädd att hoppa in i bilar.
Jag klunde inte låta bli att hämta lite mat, och då jag kom med matfatet så hoppade hon upp och drog ner lite mat, precis som om hon skulle fånga en fågel. Hon var utsvulten.
Jag tände ljus för henne i kyrkan, vi bad att hon skulle få ett riktigt fint hem.
Lilla söta kissen, trefärgad med vit nos och vita tassar, var med oss så ofta hon kunde.
Till ex då vi sparkade boll på gårdsplanen så satt hon sig vid flaggstången mitt i. En av oss bar iväg henne åt sidan för hon kunde ju få bollen på sig, men då gick hon lugnt tillbaks igen!
Hon hade så bra koll på spelet från flaggstången, och det var som om hon tänkte att om bollen inte varit
för stor så hade lilla jag varit med...
En norsk dam med en utvecklingstörd son sa att hon kunde ta hand om katten, men hon kunde inte ha
den med i bilen för hon som skulle köra var allergisk.
Jag undersökte om jag kunde ta henne med hem och sedan ta henne till Oslo, men tyvärr säger tullreglerna att kissen ska rabiesvaccineras senast tre veckor innan avresa så det gick inte.
Men jag kunde inte strunta i henne. Jag tänkte att -då jag jag det jag kan i alla fall.
-Jag ska id-märka, vaccinera, behandla mot div ohyra och anmäla henne till katternas värn och till
djurskyddsföreningen och till katternas värn + annonsera på nätet.
Hans, en snäll dansk gubbe, skjutsade och hämtade hos vetrinären. Då hon skulle registreras
hade jag bestämt mig för något namn, men kom att tänka på en dansk fd jobbarkompis som hette
Rikke, så Rikke fick bli. Öronmärkt i båda öronen, vaccienerad och med ett bra medel mot öronskabb och mask som bara behövde tas en gång med oss, så kom lilla Rikke tillbaks. Men hon var hemskt groggy
efter narkosen och behövde få vara inomhus. Jag fick ju inte ha henne på rummet så på nåders fick hon
vila och piggna till på personalrummet. En av kökspersonalen kom och undrade vad hon fått för namn
Rikke sa jag. -Vad sa du, undrade hon. Riekkeh försökte jag djupt nedefrån halsen. (jag snackar bra norska, men danska kan jag egentligen inte.) Då skrattade hon till och sa att -men det heter ju min dotter också! Bra sa jag, då tänker du på kissen varje gång som du tänker på din dotter och då kommer
du ihåg att gå ut och ge henne god mat! Det dröjde inte länge förän hon kom och sa att nu har jag hittat
ett hem till kisse Rikke! En pensionär som jag känner har nyss avlivat sin katt och hon kan ta emot henne. Och så blev det,
tant Anna kom och tykte katten var hemskt fin och hon lovade att vara rädd om
henne. Sista kvällsbönen så tände jag ljus igen och tackade vår herre för att lilla Rikke på ett gott hem.
Jag åkte tidigt i lördags morse, innan det egentligen var slut. Då jag vaknade hade Kirsten stuckit in ett
kuvert under dörrspringan med ett fint kort och 600kr! (Halva vet-kostnaden.)
Hon skrev att hon hade avlivat en katt som slagit sig ned hos henne en gång utan att ens försöka hitta
ett nytt hem till den. Då hon såg mitt helhjärtade engagemang för lilla Rikke så blev hon rörd, och så fick hon
så dåligt samvete. Nu ville hon ge ett bidrag!
