Jaha, och hur gick det här till nu då?
I morse kom jag ut i stallet till mina tre grisar: en sugga med en 4veckors kulting och en gylta som går tillsammans. Öppnade dörren och möttes av ett avgrundsvrål från boxen.
"Våga dig inte hit din *****", ungefär. Kikade över boxkanten och konstaterade att gyltan byggt ett regält bo i ett hörn, och låg där inne och skällde på mig.
Jag blev helt ställd, den här grisen gick förvisso med jämnårig galt fram tills hon var 5 mån, men har helt tiden brunstat (som en tokig dessutom) inte haft varken mage eller juver, bara varit lite rultig trots diet. Inte tusan kunde det vara små på g?!
Jag flyttade iag syrran hennes med son till en box oxh satte mig avvaktande utanför boxen. gå in gick inte för sig, då Edith helst av allt ville äta upp mig. Hon var väldigt fientligt inställd. Jag såg på den vibrerande halmstacken att hon hade värkar, och strax därefter hördes ettriga pip från högen och Edith vältrade över på sidan. När hon insåg att det var en bebis och ingen som försökte ha ihjäl henne inifrån, försvann aggresionerna mot mig lika snabbt som de kommit, och resten av förlossningen satt jag på en gammal träback jämte henne.
Först ut var en prickig gylta (!!!JA!!! en sådan ville jag ju ha, även om den här kullen kom utan förvarning), Nummer två blev en vit gylta med gråa hudfläckar, och nr tre blev yterligare en tjej, en liten svart en. Förlossningen gick
så bra, vilken lättnad om man jämför med hur syrrans grisning var för en månad sedan. Edith låg ner, hade några krystvärkar och sedan tog det vara några sekunder från att kultingen syntes i slidöppningen tills den landade i halmen. Ytterligare en halvminut senare var den uppe och letade febrilt efter juvret. Så lätt och smidigt gick det med alla tre! Ngn timme gamla kravlade de kors och tvärs över morsan, kivades om spenarna och gick på upptäcksfärd flera dm från morsan.
Efterbörden var lite trög, först kom ca hälften "av sig själv" och då Edith fortsatte ha lätta värkar blev jag orlig att ngt var ganska konstigt... Nåväl, ett par timmar senare krystar hon ut resterande efterbörd, med ett litet outvecklat svart foster i, hon åt upp den så snabbt att jag inte hann undersöka närmare, men jag såg ett par små små ben och en "klump" liknande en kropp. Hade det varit en "riktig kulting" så hade den kanske varit på 50 g?
efter lite handmatning med russin återfick Edith krafterna och skuttade upp för att äta upp frukosten hon missat tidigare, slafs slafs sedan tittade hon på mig och ville ha mer.
Så skönt! En pigg sugga, tre stora pigga kultingar (ca 300g/st, riktiga jättar i jämförelse med syrrans 176g´s bebis!) och en jättebra förlossning!
Jag är så glad, både över att det gick bra och även åt de små liven! Den prickiga gyltan stannar här, men de andra två töserna blir till salu om 7 veckor *hett tips*
