Ska vi se om jag kommer ihåg detta rätt.
När Naturskyddsföreningen började men sin märkning (Bra Miljöval eller Falken) fanns det delade meningar om hur man skulle gå till väga, resultatet blev ungefär så här.
Miljömärkningens mål är i första hand att fasa ut de sämsta produkterna därför bestämde man sig rakt över för att miljömärka 75 % av de minst miljödåliga produkterna i varje kategori, exempelvis tvättmedel. Dvs en klar majoretet av produkterna klarade miljömörkningen, detta för att det ska vara lätt att hitta en miljömärkt produkt i butiken.
Med jämna mellanrum skärper man kraven och plockar då bort de sämsta av dem som klarade kraven förut.
Detta har visat sig vara en bra strategi, vad gäller tvättmedel har man verkligen lyckats bli av med de värsta produkterna. Man har med mätningar i reningsverk och vattendrag kunnat visa att det gjort nytta. Tyvärr har utvecklingen gått något bakåt sedan flera lågprisbutikskedjor etablerat sig i landet, de säljer bland annat tvättmedel med samma namn som de svenska, men innehållet är tyvärr annorlunda och de är inte miljömärkta heller.
Man kan alltså inte säga att de miljömärkta produkterna är miljövänliga men man kan säga att de är mindre dåliga än de som är märkta, och de pressar också producenterna att göra mindre dåliga produkter eftersom kraven skärps efterhand.
Vill man gå vidare och välja de minst dåliga av de som är märkta måste man som någon redan skrev kunna läsa innehållsförteckkningen och förstå den. Exempelvis bör man undvika fosfater om man har enskilt avlopp.
