Hur länge krystar tackan?

[solberg]

Igår föddes vårt allra första "egenfödda" bagglamm och det är en kritvit, pigg krabat som mår prima.
Vi tyckte att vi hade läst på (och läst på, och läst på...) om lamningen i sig och trodde att det vi inte läst oss till vid det här laget, ja´det har vi boken "Får" nära till hands för att ta reda på.
Men, något som vi inte hittade ett dugg om var hur länge tackan krystar (normalt sett)? Tackan släppte vattnet och började krysta nästan på en gång efter det, 2 timmar senare hade bara yttersta delen på klövarna och nosen kommit ut och hon hade det jobbigt. Vi beslöt då att hjälpa henne genom att dra ut lammet under nästa krystvärk.
Nu undrar jag, var det dumt gjort och hade hon klarat det själv så småningom  ? Hur länge vågar man vänta innan man ska misstänka att något är på tok?

[gimskogen]

Det var rätt att hjälpa tackan  

Har hon jobbat i 2 timmar sedan vattnet gick så skulle då jag hjälpt till lite...

Själv brukar jag vänta när vattnet går o se hur det förlöper... men efter nån kvart 20 minuter så skall det ju har hänt nåt...

Om det inte hänt nån ting på en halv timme eller så så brukar jag tvätta mig och känna efter om lammen ligger fel...

så ni gjorde helt rätt...som hjälpte till...
 

[Trollmor]

Ja, så länge ska hon ju inte behöva kämpa ensam.  Var hon inte tacksam efteråt?  Just hur lång tid det tar är det man undrar mest när man sitter där.  Om tackan är tam och vill ha (eller åtminstone accepterar) sällskap. så kan man ju kolla att det går framåt överhuvudtaget.  Men jag har inte sett så många fårförlossningar, mina ville helst vara i fred.  Getterna däremot ville oftast ha sällskap, och där var tiderna:  Något dygns förberedelse med släppta bäckenband och killingarna nersjunkna i buken.  Omkring två timmars oro, lägger sig - reser sig, krafsar, ingen ställning är bekväm, svettas och andas tyngre.  Cirka en halv timmes krystningar, varvid varje krystning flyttar fram fostret en liten bit, och sen glider det in igen när hon slappnar av, men inte riktigt lika långt.

Hoppas detta var till någon hjälp.  Och visst är det underbart med de små som kommer fram?

Redigering: felslag

[solberg]

Jättetack för svar, känns skönt att veta att vi inte "förstörde" hennes egna förlossningsarbete  .
Då kommer vi till nästa fråga: Är det värt att ha henne kvar eller "ärver" hennes söner/döttrar förlossningsproblemen? Inte för att vi tänker syssla med avel på henne (x-tacka), men det är ju inte så roligt om hon nästa år vid lamning ligger ensam ute i skogen på natten när vi inte är med och både hon och lammet dör... Eller att nästa generation och nästa och nästa osv har problemförlossningar...
Ska väl också nämna att detta var hennes första lamning, hon är en ungtacka på 11 månader samt att hon är en texel/dorset/finullskorsning.

//Fårtackan

[hönstanten]

Fast jag håller inte med Trollmor om de "exakta" tiderna. En del får ser man inte en minsta tendens till att de ska lamma utan helt plötsligt finns dom där. Två av mina getter stod och åt havre medan de födde. Jag vet inte om jag eller getterna blev mest förvånade över att det kom killingar farandes där bak..

Så fårtackan: jag tycker också att du gjorde helt rätt med en bra känsla för när tackan behöver hälp! Grattis till lammen!

[attefocratte]

Det finns ett kompendium som heter "Lamning och lamningshjälp"  med mycket bra info i! Kan beställas via fåravelsförbundet "medlemsservice" vet inte om man måste vara medlem för att få köpa det!
Jag har det i en plastficka i fårhuset så här års. Läget på lammet som du beskrev är ju det normala, möjligen har det "vinklat ut" benen så att det blivit svårt att tränga igenom det smalaste. Framklövarna skall ju var lite framför nosen. Det brukar gå att "putta in" lite och räta på benen. Gissar att tackan klarar det galant nästa år (om lammet ligger rätt).

[Trollmor]

Nej, tiderna var inte exakta, utan vanliga - och för get!!!  Som jag sa, ville tackorna för det mesta vara i fred, och det vill man ju respektera.  Även jag har haft getter som stått och mumsat hö medan det trillat ut killingar där bak.  Jag fick fästa moderns uppmärksamhet på att det fanns något att göra!

Men det viktigaste är väl, att varje förlossning är unik.  Nog tycker jag att Fårtackan borde kunna låta sin tacka lamma igen, och hoppas att det går bättre.  Passa dem bör man ju i vilket fall som helst försöka göra, för det kan gå galet för vilken erfaren gammal "räv" som helst, om oturen är framme.  Och så prata MED dem.