Vår svarta kyckling verkar vara något av en stridstupp. Flera av våra kycklingar har "tuppat" sig lite, och det är väl normalt, men den svarta har gjort det lite oftare än de andra. Och idag gick han ett steg längre.
Kycklingarna var ute och spatserade i rabatten, när jag plötsligt hörde ett gällt skrik; den svarta kycklingen höll tag i skinnet på sidan av huvudet på en av hans spräckliga syskon, och vägrade släppa. Offret försökte fly undan, men anfallaren hängde på; det här var inte bara ett vanligt litet markerande, utan ett försök att skada. Det tog någon minut innan innan det hela hade gått över av sig själv; under tiden hann den svarta kycklingen släppa taget och bita tag på nytt ett par gånger.
Efteråt såg jag hur den spräckliga kycklingen saknade lite dun på nacken, och även såg ut att blöda något där.
Två liknande, men kortare, attacker skedde senare; vid den sista så gick jag fram och körde handen mot den svarte, så att båda kycklingarna sprang åt varsitt håll.
Tidigare idag har jag sett de båda kycklingarna tuppa sig "vanligt". Jag tog faktiskt ett par bilder vid ett av tillfällena, här:
Den senaste händelsen i historien är att hela kycklinggänget var i rabatten, den svarta stod precis bredvid den spräcklige, och den spräcklige stod helt stilla och stirrade rakt fram, som om han ville verka undergiven.
Värt att tillägga är att den spräcklige är en smula mer passiv än sina syskon; står för sig själv och gör ingenting lite oftare än de andra.
Kycklingarna är bara dryga månaden gamla.
Är detta naturligt, eller onormalt beteende?
Bör man åtgärda det, eller låta naturen ha sin gång?
Har de lärt sig beteendet av de vuxna, som ofta ger kycklingarna ett tjuvnyp?
Ska vi slå ihjäl den svarte? Ska vi slå ihjäl den spräcklige?
Så många frågor, men så går det när man är orolig höns-husse!
