Rostskyddsbehandla bil

[Micke C]

Ja, det är knepigt att hitta bra sätt. En modern bil är ju inte skapt för att vara utomhus egentligen.

[TW]

Jag kör med en fullkomligt rostfri Opel Kadett från 1984.
Den blev behandlad med Tectyl (motsvarar Dinitrol) ett par gånger på 80-talet. Föst vax och sedan tjock massa under hela bottnen och förståss vax i balkarna. När massan hårdnade och skyddet började bli sämre någon gång på 90-talet övergick förra ägaren till att spruta olja under den varje år. Helt vanlig universalolja. Oljan färskar upp Tectylmassan så den blir tjockflytande igen och sprickor i skiktet läks ihop. Då jag övertog bilen 1999 började vi blanda vaselin och olja och spruta det under bilen och i alla hålrum en gång varje sommar. I god tid innan oljesprutning granskar jag bottnen noggrannt. På fläckar där Tectylmassan blivit tunnött eller fallit bort så tvättar jag rent och penslar på först tectylvax och sedan tectylmassa. Då det har torkat en vecka eller två går det att spruta olje och vaselinblandning över alltihop.
På de senaste två åren har Opels zinkhaltiga originalmassa börjat släppa från plåten på vissa ställen och då tar den ju med sig alla behandlingar som finns utanpå. Jag är noga med att skrapa bort alla lösa flak och vid behov målar jag bottenplåten innan jag bygger upp ettnytt skydsskikt av Tectyl.

Hela bottnen är täckt av en svart oljig sörja året runt. Jag är ingen bilexpert och har ingen aning om jag gör rätt eller fel men bilen är totalt rostfri trots att det används mycket vägsalt här i trakten och jag kör till arbetet med den vinter som sommar så riktigt totalt fel kan metoden inte vara.

[torbjorn]

Men moderna bilar tål i alla fall utomhusbruk mycket bättre än vad 70-talets och det tidiga 80-talets bilar gjorde. I slutet av 70-talet var det inte ovanligt att 3-4 år gamla bilar skrotades pga rost, Christer Glenning slet ju t ex loss båda framskärmarna från en 3 år gammal Golf med bara händerna. Avgassystemen håller som regel minst 10 år numera (kanske lite kortare tid på västkusten eller på bilar som bara går i småkörningar), på 70-talet var det inget ovanligt att man fick byta allt utom främre avgasröret vartannat år.
En annan sak som dagens bilägare slipper är tveksamma bromsar som ständigt rostar ihop och kräver en rejäl renovering inför varje besiktning om man inte ska få 2:or för anliggande broms, ojämn bromsverkan eller svag handbroms.

Den stora förbättringen när det gäller rostskydd av karossen skedde under 80-talet när de flesta biltillverkare tog över den saken själva istället för att, som tidigare, låta importören eller bilhandlaren göra rostskyddsbehandling om det ansågs behövas i det land där bilen skulle säljas. De där importrostskyddsbehandlingarna blev ofta rätt slarvigt gjorda. På senare år är det i stort sett bara amerikanska bilar som har sålts helt utan fabriksrostskydd i Sverige.

[TW]

Men moderna bilar tål i alla fall utomhusbruk mycket bättre än vad 70-talets och det tidiga 80-talets bilar gjorde. I slutet av 70-talet var det inte ovanligt att 3-4 år gamla bilar skrotades pga rost, Christer Glenning slet ju t ex loss båda framskärmarna från en 3 år gammal Golf med bara händerna. Avgassystemen håller som regel minst 10 år numera (kanske lite kortare tid på västkusten eller på bilar som bara går i småkörningar), på 70-talet var det inget ovanligt att man fick byta allt utom främre avgasröret vartannat år.

Varför rostar de då? Varenda parkeringsplats är ju full med relativt nya bilar fulla med rosthål. Brist på underhåll?

[Ylven]

Jag håller med om att nya bilar klarar sig mycket bättre. Vi har en 10 år gammal citroën som bara rostar där det blivit stensprut eller plåtskada, vilket kanske inte är så konstigt. Över huvud taget tycker jag att den har klarat sig mycket bra, men nu börjar å andra sidan de förväntade reparationerna att torna upp sig. Byta bromsok fram, strålkastare och troligen snart avgassystem som aldrig är bytt...

[Micke C]

70-talet innebar, om jag inte tar fel, att man började använda mer skrot i stålverken än tidigare. Energipriserna förändrade saken, det blev väsentligt billigare att ta in mer skrot trots transport- och hanteringskostnaderna än att utvinna från malm. Elektrostålverken hade ju alltid använt skrot men man var mer noga med andelarna tidigare. Stålimporten till europa tog också fart under samma tid. Så under en period var kolhalt m m rätt så varierande även inom enskilda batcher. Effekten av detta såg man tydligt i bilplåten. Kvaliteten var väldigt ojämn och en första årsmodellens Volvo 240 kunde ju vara full med hål innan bläcket på köpekvittot hunnit torka, eller så höll den för evigt. Samtidigt som man började mecka med stålkvaliteten så införde man nya billacker och det tog ett tag att få ordning på det också, vilket bidrog till att rötan kunde slå väldigt ojämnt.

Bilar har ju alltid rostat, det finns många kända exempel  men det var en tydlig dip lång tid efter de första stapplande stegen av höjda energipriser och tankar om miljöhänsyn.

[Magnus_Hammargren]

När det gäller linolja ska den vara rå.
Molekylstorleken är avsevärt mindre och kapilärkrypningsförmågan därmed bättre.
Å andra sidan tar den lite längre tid på sig att oxidera.
Vid den här årstiden gäller det självklart att se till att bilen är ordentligt torr också.