Har haft ett kläck av vaktlar i förrgår-igår. Ibland måste man förundras över livskraften i dessa pyttiga små.
Jag lyckades klanta mig när jag plockade ut tomma äggskal och fick med ett helt ägg. De blev liggande utanför kläckaren. Jag trodde över natten men så var det nog inte. När jag upptäckte det var kycklingen inne kall och livlös - död - så jag la ägget ihop med de andra skalen i komposthinken. Efter ett tag, kanske 20-30 min skulle jag lägga i något mer i komposten och hörde då att det pep i hinken. En kall, blöt och nästan död vaktelkyckling låg i hinken. Jag tog upp den och la in den i kläckaren utan några som helst förhoppningar. Men efter en kvart kunde jag inte skilja den från de andra små.
Nästa missöde var idag då en kyckling lyckats blöta ner sig fullständigt genom att ligga (somnade?) i vattenskålen (jo jag har skålen full med kulor men det hjälper inte om vakteln givit sig den på att simma). Den var genomblöt, kall och så gott som död. Jag blåste den torr med hårtorken och la ner den till de andra. Jag hade inga större förhoppningar här gången heller. Även denna lilla kyckling repade sig och är nu lika pigg som sina kompisar.
Vaktelkycklingar är alltså inte så omtåliga som man kan frestas tro. Men det krävs att man tittar till dem ganska ofta de första dagarna. De är självmordsbenägna nära vatten.
