Visst kan jag berätta vad jag provat och hur jag tyckt att det fungerat.
Jag har provat följande vinterfoderanordningar (i väldigt olika antal, foderlåda och påse definitivt flest):
- Foderballonger (60% sockerlösning)
- Upp-och-nedvända 5L-foderhinkar (60% sockerlösning resp. socker och vatten blandat men ej upplöst)
- Foderlåda med eller utan insats (60% resp. bifor)
- Foderplastpåse med olika fyllningsmaterial (60% resp. bifor)
Som stödfoder på sommaren har jag använt
- foderramar med strösocker, foderdeg och flytande sockerlösning
- foderdeg på ramarna
Som nödfoder på våren har jag använt:
- foderramar med flytande (60%)
- Upp-och-nedvända 5L-foderhinkar (60%)
Som drivfoder på sensommaren provade jag i somras:
- foderramar med flytanade (50%)
- uppskurna mjölkkartoner i extrasarg ovanpå (50%)
- foderlåda (50%)
Ballonger har fördelen att fodret kommer nära bina. Ett svagt samhällen invintrat för sent i kallt väder så är ballonger bästa chansen att få dem att ta foder. Det är däremot ett evigt springande till bina och man spiller lätt på täckbrädorna. De är ett elände att diska.
Upp-och-nedvända 5L-hinkar på våren fungerade rätt bra. På hösten däremot tog det evigheter för dem att ta fodret genom det alltför finmaskiga nätet, räkna minste en månad så börja i tid. Att ha ej upplöst socker fungerade, men det blev rätt mycket kvar i hinken längs kanterna.
Foderlåda med insats: Nackel att den blir möglig och måste diskas. Nackdel att bina inte hinner undan när man fyller på lådan med andra givan. Nackdel att den inte rymmer hela. Fördel, man kan placera ut dem på dagen lite förskjutna så inte bina kommer upp, sedan fodra i mörken på kvällen i höstmörket. Fördel, lådan kan sitta på tills varroabehandling. Det kräver en viss minimistryka på samhället för att ta foder och det behöver vara +15C för att de ska börja ta fodret, sedan kan det bli kallare.
Foderplastpåse: Det är lättast om man är två, en som håller påsen, en som häller i foder. Billigast om man redan har extrasargar. Nackdel att man måste ge hela givan på en gång. Fördel att man kan ge hela givan på en gång. Kan sitta kvar till varroabehandling, men blir alltid en del vildbygge (det blir sammanlagt 20-30 kg på mina samhällen i höstas). Om påsen står direkt på ramarna blir den varmare än foderlåda, fördel. Nackdel, man kan inte flytta den en endaste mm när den väl är fylld.
Märkte ingen skillnad på bifor och socker.
Som stödfoder på sommaren:
Foderram med strösocker. Tas väldigt långsamt, men när de väl riskerar svält så tar de verkligen det istället för att svälta. Jag har haft flera drottningar som förirrat sig ner i foderramen utan att komma upp.
Foderram med foderdeg. Effektigt, men bina förirrar sig ner i ramen utan att komma upp där med.
Foderram med flytande sockerlösning. Det tas snabbt, men det spelar ingen roll hur mycket flytetyg man har, bina drunknar och det blir en sur gröt av stinkande döda bin på några dagar.
Foderdeg på ramarna. Fungerar bra, men det får inte plats så mycket.
Som nödfoder på våren:
Foderram med flytande tog inte bina alls utan valde att fortsätta på sparlåga tills naturen bjöd på något.
Foderhink fungerade bra.
Drivfoder på sensommaren:
Foderram med flytande var en bikiller trots flytetyg.
Mjölkkartongerna (liggande) fungerade bra.
Foderlåda utan insats fungerade mycket bra.
Jag kommer att använda foderram med strösocker i sommar igen, men inget annat i dem. Avläggare som behöver mera foder på sommaren får foderlåda. Förmodligen så blir det foderlåda så att avläggarna bygger ut och fyller lite ramar med foder så inte foderramen behövs. Som vinterfoderanordning tycker jag lika bra om foderlåda och plastpåse, båda har sina fördelar och nackdelar. Är man osäker på vad man ska välja för vinterfoderanordning så rekommenderar jag absolut foderlåda i första hand, den är mest användbar.
