Nu är det över. Efter att ha haft krystvärkar (man har tydligt sett hur kroppen dragit ihop sej och hon tagit i för att få ut nåt) i sådär 4 dygn är det klart nu. det började tisdag morgon med att komma lite blod och värkar. Fortsatte lika onsdag, det sipprade lite vatten ur henne ibland och magen var stor och rund. Torsdag var hon ännu rundare, inget hände. Fredag verkade hon piggare men magen var ännu rätt stor. I morse (lördag) kom jag ut och då är hon slank igen, och i buren ligger en halvt uppäten unge. Vet ej hur många det var eller i vilket skick de föddes, men så blev det i alla fall. Idag är hon helt pigg och skuttar runt ute i rasthagen. Jag trodde ända från början att det satt en unge och stoppade upp, och att det då skulle vara ett ganska snabbt förlopp tills honan dog av att ha döda ungar kvar i sej. Men i och med att hon hela tiden druckit bra och ätit mer eller mindre så har jag avvaktat och hoppats det skulle lösa sej på nåt vis. Nu mår hon bra i alla fall, men jag förstår inte riktigt hur det kunde gå till och varför det plötsligt släppte. Nu känns det för sent att para om henne i år, vill ha ungarna ute betande helst ända fram till slakt. Men tror ni jag kan para nästa år igen och hoppas på att det går vägen? Det är en så vacker och trevlig albinohona så jag ville gärna få ungar efter henne.
