Hur tama är era skrattduvor?

[Hyacinten]

Hej på alla duvevänner!
Har nu haft skrattduvor, ett par i ett år. Inköpta på två olika håll och i vuxen ålder. Har dom som
sällskapsfåglar och de är jättefina å mysiga..
Men de är inte särskilt tama, jag tycker ju om dom ändå men ibland tycker jag det känns lite trist att de
inte blev mer sällskapliga ändå som jag hade trott att skrattduvor kunde bli. Har ägnat dem mycket
tid, har dom inne (förutom sommartid) och släpper ut dom. Den ena, hanen, är lite mer orädd och
kan landa nära mig om han flyger ute men det är det närmaste "vi kommer varann"..
Honan är skygg, hur jag än lockar och pockar, kan försöka i timmar. Har nog gett upp nu. Hon är köpt från
Dramaten, där hon använts så jag gissar att hon inte har något förtroende alls för människor, det beror
ju på vad de gjort med henne..men DÅ jag köpte henne tänkte jag att hon var van vid att bli hanterad.
Hur tama är era skrattisar? Beror det här på att jag har två stycken, att dom präglar varann mer då
men man vill ju inte ha en stackars duva helt ensam..
Jag vill ju så gärna ha "tama" duvor!
Mvh Hyacinten

[Harriet S]

Jag har 4 just nu. Hona, 2 hanar och en unge. Honan är underbart fin, särskilt nu då dom fått lite extra god mat sen ungen föddes sitter hon i boxen och väntar när man kommer dit och kommer då genast flygande och landar på en för att se vad man har. Henne kan man smeka åxå då hon sitter på en och hon är inte alls skygg. Hanarna däremot som är födda hos mej för ett år sen är skygga och rätt tråkiga, och även lilla ungen som man pillat med sen den föddes är gladast om den får vara ifred. Jag lägger inte mycket tid på dom alls, och honan kommer från en annan uppfödare än de andra, och enligt henne var alla hennes duvor lika tama. De verkar skilja väldigt mycket mellan olika linjer, och tyvärr verkar det inte vara så vanligt att de är automatiskt så tama och orädda som man alltid hört talas om att de ska vara.

[Hyacinten]

Hej!
Tack för din berättelse och ett uppriktigt svar! Tror också att det kan bero lite på gener.
Vore intressant om fler ville berätta hur de upplever med sina duvor, ibland kan det ju vara
olika hos de egna fåglarna trots att de får/fått samma omsorg. Jag tog det nästan lite personligt
ett tag att mina inte blev tamare trots allt jobb jag lade ner på att få kontakt med dem, har ju
ändå ganska bra hand med djur. Men icke.. men nu inser jag att det nog kan ha fler orsaker till att
de inte blir tamare än så här. Skulle gärna prova med en unge från helt oskygga föräldrar, men då
påverkas den väl av de andra duvorna jag har hemma...?