Det där var en intressant fundering som tål att tänkas lite mer på..
Men vad jag har sett så är det oftast en ungtupp som är lägst i rang. När den växer upp i en etablerad flock med flera andra tuppar som är äldre så har den ju inte bara den högste tuppen att slåss mot utan även alla andra för att få sin rangställning i flocken. Det ska ju mycket till för att en ungtupp i en sån flock utmanar tupp nr 1 med en gång. Istället är det ju tupparna som ligger lägst i rang som försöker sätta ungtuppen på plats först och kanske till och med i grupp. Om han mot förmodan skulle ta sej ur det slagsmålet med vinst är han säkert alltför trött för att kämpa sej vidare uppåt i rangordningen. Detta gör att ungtuppen aldrig någonsin får chansen att försöka ta första platsen.
En ungtupp som är ranglåg av naturen kanske finner sej i att vara lägst i hierarkin. Medan en starkare tupp som bara haft oturen att få "gängdäng" hellre väljer att lämna tryggheten i flocken och starta en ny.
I en tamhönsbesättning är det kanske inte så vanligt att man har fler än tre tuppar tillsammans så där är ju iofs chansen större.
Jag hade dvärghöns förut och där var "gammeltuppen" ensam med hönorna tills det ena året kläcktes en fantastiskt snygg tupp som jag bestämde mej för att spara. Jag hade läst att det var bättre att ha tre än två tuppar om man skulle ha fler än en så jag sparade ytterligare en tuppkyckling. Den tredje var kläckt i sista kullen för året och var lite ynklig men jag tänkte att den ändå inte skulle få bli pappa till några kycklingar i konkurensen med dom andra så det spelade väl ändå ingen roll.
Det blev mycket riktigt som jag hade trott, "gammeltuppen" behöll hönorna och "den snygge" gick bredvid och suktade. Lilltuppen däremot gjorde inget väsen av sej utan var tyst och lugn och blev ganska tam dessutom.
När våren kom och lusten ökade hos tupparna så bröt det stora rangslagsmålet ut mellan "gammeltuppen" och "den snygge". Dom slogs så att blodet sprutade över gräsmattan och mot slutet hängde dom fast vid varandra utan att orka göra så mycket mer. Jag funderade på om jag skulle avbryta men tänkte att dom ändå skulle fortsätta en annan dag så det var väl lika bra dom gjorde klart en gång för alla.
Till slut slåppte dom varandra och det stod klart att "gammeltuppen" kvarstod som "regent".
Men nu hände nåt som varken tupparna eller jag hade räknat med: "lilltuppen" tog chansen och attackerade "gammeltuppen". Eftersom gamlingen var så trött så hade han inte en chans mot den utvilade "lilltuppen" och hönsflocken fick en ny härskare snabbt och lätt.
Med en gång fick "lilltuppen" en helt annan hållning (stolt som en tupp)och blev den snällaste och duktigaste tupp jag hade haft på länge.
Om det här var väl planerat av "lilltuppen" eller ren tur låter jag vara osagt men han var helt klart ingen looser..
