Jag fixar "allt" själv. Hur resultatet sen blir är en annan sak. Jag hugger ved, lagar taket, gräver i trädgården, lagar cykelväxlarna, handlar bökiga grejor och slänger bort lika bökiga grejor (tyvärr utan hjälp av bil
Justerar takantennen, lagar fönstret, lagar kaklet, köper varmvattenberedare och värmepump, målar fönstren, hugger ned en gran (jobbigt att få ned granen och upp stubben, usch), lyfter akvarier ... förutom allt annat som har med mera personliga nödvändiga saker att göra.
Skulle fixarförmågan ha något med de manliga generna att göra? Nej tror inte det. Det är helt och hållet personliga egenskaper det hänger på. Antingen tar man tag i saker eller inte. Min mormor kunde inte byta en glödlampa, morfar var snickare och uppfinnare. Kunde lika gärna ha varit tvärtom.
Har dock, vid snart 43, insett att det är ju så fruktansvärt TRIST att alltid tvingas klara allt själv!
Ja med DET är ju en annan sak! Det är jättetrist såklart. Själv är jag änka och visst saknar jag diskussionerna om vilken målarfärg som kunde vara bäst. Men nu har vi ju nätet och alla fina forum med en massa trevliga och hjälpsamma människor som kan saker och ting!
(och att jag faktiskt ibland är för kort, för klen, för ointresserad av bilar) Det skulle vara så skönt att ha någon att be om hjälp med att tex bära in veden (så lagar jag maten under tiden)
Ja det förståss. Ibland finns faktiskt inte dom fysiska förutsättningarna. Och inte blir vi yngre heller
Bilen har hamnat på bilmuseum istället.
utan tvärtom givit mig en dunk i ryggen och ett "Det där klarar du så bra själv"
Så: VAR ÄR ALLA RIDDARE???
Usch nej, dom tror jag var ganska osjälvständiga och allmänt självcentrerade adliga, med egna tjänare så snart de skall göra något. Knapparna syddes ju på på den sida som tjänaren kommer åt att knäppa. Inte nån typ som jag dras till
(Skojar bara, alltid trevligt med kavaljerer)
